Vad gör hederliga sossar i detta sällskap?

I går var det Alliansens dag. Exakt ett år efter valdagen återupplivades feststämningen från de borgerliga valvakorna. På anrika Berns salonger höjdes glasen. I dag är det oppositionens dag. De tycks fokusera mer på baksmällan.

I Stockholm, Göteborg, Piteå, Umeå, Luleå och Västervik samlas demonstranter i eftermiddag i en ”bred protest mot alla aspekter av regeringens nyliberala högerpolitik”. Arrangörer är ett nätverk som kallar sig Septemberalliansen.Med ”bred” menar arrangören sannolikt att alla aspekter av tjockskallevänstern finns representerade.

Bland de organisationer som deltar återfinns det mesta i den kommunistiska underjorden, från a till ö, eller snarare från revolutionärt socialistiska och trotskistiska Arbetarmakt till revolutionärt autonoma och våldsromantiska Vår makt (de gillar verkligen det där med ”makt” i avgrundsvänstern). Där emellan hittas Kommunistiska Partiet (före detta KPMLr, alltså) och deras ungdomsorganisation Revolutionär Kommunistisk Ungdom, Socialistiska Partiet, Svensk-Kubanska Föreningen, och så vidare tills bokstavskombinationerna inte längre räcker till.

Att dessa sekter gör gemensam sak för att manifestera mot ”attackerna på a-kassan”, ”sveken mot de arbetslösa”, ”hoten mot strejkrätten” och (håll i er nu!) ”massakern på kommunala skolor” är inget konstigt. Men frågan är varför vanliga demokratiska partier och organisationer vill delta.

I demonstrationerna kommer två klubbar från IF Metall, tre klubbar från SEKO, Lärarförbundet Spånga-Tensta, samt socialdemokratiska ungdomsorganisationen SSU-facken (SSU-klubben för tvärfackligt arbete, alltså, som LO i Stockholm rekommenderar sina unga medlemmar att gå med i) att delta.

Och Vänsterpartiet, förstås. Men deras demokratisyn är ju som alla redan vet ordentligt skev, så det är inget att förvånas över. Men det finns skäl att undra varför normala fackföreningar och politiska ungdomsförbund vill ingå i sammanhanget.

Granskar man Septemberalliansens andra aktiviteter hittar man ännu mer sammanblandning av hederlig arbetarrörelse och totalitära kommunistiska rörelser. Bland undertecknarna i Septemberalliansens fackliga upprop hittas flera klubbar från IF Metall, flera klubbar från SEKO, flera sektioner från Kommunal, samt LO Västervik – som alla uppenbarligen vill umgås med tokvänstern. Vidare har Septemberalliansen självfallet sin hemmaplan på ABF, arbetarrörelsens bildningsförbund, där man höll stormöte i slutet av augusti.

Vad har SSU och LO för intellektuellt utbyte med dessa våldsromantiska sekter? Exakt vad i RKU:s tankegods är det som lockar? På vilket sätt stimuleras arbetarrörelsen av att Arbetarmakt deltar? Och varför dra gränsen vid de autonoma? Kan man inte bjuda in Nationalsocialistisk front när man ändå öppnar för idéutbyte och det enda kriteriet för deltagande tycks vara att man hatar regeringen?

En fungerande demokrati är beroende av en aktiv opposition. Det vore sorgligt om den solkade ner sig så mycket att den inte längre kunde representera sina hederliga och demokratiskt sinnade medlemmar och väljare. Arbetarrörelsen borde rensa ut antidemokraterna.