Den islamistiska terrorn känner inga gränser

En ledare inom al Qaida i Irak har nu lovat 100 000 dollar till den som
dödar konstnären Lars Vilks eller chefredaktören i Nerikes Allehanda,
Ulf Johansson – och det blir extrapengar ifall mördaren ”slaktar dem
som ett lamm”.

Vilks och Johansson måste få säkerhetspolisens fulla stöd.

Det mediala Sverige måste stå upp för yttrandefriheten.

Men det ansvaret faller inte bara på pressen utan på hela den svenska offentlighten. Yttrandefrihet är inte ett privilegium för
medieföretag och journalister utan en garanti för att medborgarna ska
få många sorters intryck, kunna gå till många källor för information
och inspiration och vara så fria som möjligt att bilda sig sin egen
uppfattning. Mot den bakgrunden känns det inte som ett självklart
beslut av stats- och utrikesministrarna att avböja kommentarer.

”Det här är en fråga för polisen och inte en politisk fråga. Vi avböjer att kommentera ärendet.” Så säger statsministerns presstalesman. Och visst
är hotet mot Vilks och Johansson i högsta grad en fråga för polisen. Men när man i statsrådsberedningen inte anser att det är en politisk förmåga att en islamistisk terrorgrupp hotar svenska medborgare till livet för att de använt sin grundlagsskyddade rättighet, hur tänker de då?

Mordhotet är också en omskakande påminnelse om hur omfattande
maktanspråken är hos den islamistiska terrorrismen. Terrorhoten handlar inte
bara, som alltför många debattörer gör gällande, om repressalier
mot länderna i de villigas koalition (som om nu sådan terror skulle
vara legitim), utan de syftar betydligt längre än så. Den militanta
islamismen är en ideologi med totalitära ambitioner, som helt enkelt vägrar att acceptera några andra uppfattningar än den egna.

Attacken mot World Trade Center 11/9 2001 ägde rum långt före invasionen av Irak.
Den hade föregåtts av en rad attentat och attentatsförsök – i New York,
i Argentina, i Kenya och Tanzania. Och terrorns begränsar sig inte till
amerikanska och USA-allierade mål: bara häromveckan avslöjades en avancerad mordkomplott
i Tyskland – ett av de länder som inte var med och avsatte Saddam
Hussein.

Det islamistiska mordhotet mot Salman Rushdie hade över huvud taget
inget med stormaktspolitik att göra: Rushdie avskydde i själva verket
en västledare som Margaret Thatcher. Däremot handlade det om att han skapat en annan bild av världen än ayatollornas. Och nu hotas en
tecknare och en tidningsredaktör för att de ritat och publicerat
bilder, som islamister inte gillar. Här i Sverige. I snälla, oskyldiga
Sverige, där alla vill alla väl.

Men, jo, även i Sverige. För den militanta islamismen hatar tankefriheten varhelst den manifesterar
sig. Varken excentriska konstnärer eller liberala redaktörer på
Närkeslätten beviljas undantag. Att gå sin egna vägar, och säga
egna sanningar som strider mot Den Rätta Läran, kan straffas med dödshot var det än sker. Vi ska inte
tappa modet inför den sortens arrogans – det öppna samhället har gång
efter annan visat sig starkare än både fiender och vänner tror – men tiden måste vara förbi när vi möter den med naivitet.