Allan Widman
Som framgår av artikeln i dagens SvD så är orden om mellan vilka alternativ som striden stod inte mina. De tillhör dåvarande chefen för huvudavdelningen för flygmateriel på FMV. Han var, som jag uppfattar det, den tjänsteman som var närmast ansvarig för upphandlingen. Det jag hänvisade till var inte den enda intressanta uppgiften i hans bok, som således rekommenderas som läsning.
Jag invänder fortfarande mot den prisjämförelse som FIF gjort. Det saknas som sagt underlag på deras hemsida för beräkningarna, men av sammanhanget tolkar jag det som att den ursprungliga prislappen på JAS nu jämförs med inköp av Eurofighter idag. Och det kan väl inte ens Du tycka vara rimligt.
När det sedan gäller den säkerhetspolitiska nytta är min bedömning följande: Sverige är ett litet land som aldrig på egen hand kan möta ett starkt och upprustat Ryssland. Vår långsiktiga trygghet beror därför mer på vår förmåga till samarbete och integration med andra länder. Främst inom Nato och EU. För dessa organisationer är inte det säkerhetspolitiska läget idag i Östersjön ett vitalt intresse. Deras vitala intressen ligger inom ramen för internationell krishantering; Sudan, Afghanistan och i viss mån på Balkan. Skall vi vara relevanta för dem krävs det också att vi ägnar oss åt det som är relevant med deras utgångspunkter.
Vi måste hålla ögonen på bollen och bollen – för EU och Nato – finns nu i Afghanistan. Därför måste JAS Gripen och det svenska försvaret i övrigt också ut på det internationella uppdraget. Det handlar inte bara om att göra vår del av arbetet, utan också om vår säkerhet i strikt nationell bemärkelse.
Eller menar SvD att den säkerhetspolitiska nyttan idag maximeras av fler ytstridsfartyg i Östersjön, fler mekförband vid Mojärv-linjen och fler Gripar över Sverige?