Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Det var bra tryck i Jan Björklunds första partiledartal – och bra linje. Björklund lugnar förstås de sina genom att betona fp:s socialliberala hemvist, men han har mycket mer än ljusblå socialdemokratism att komma med.

Han berättade historier om verkliga individer. Han tog upp de stora principfrågorna. Han förklarade hur social- och kravliberalismen enligt hans synsätt är tvinnat tillsammans till ett. Det tyckte folkpartisterna i Aros Congress Center här i Västerås mycket om att höra. Väldigt mycket.

”Alla kan inte leva på bidrag, Men alla kan bidra med något.” Så sammanfattar Björklund sin hållning. Det är ingen dålig twoliner.

Eller som han sade mot slutet: ”Samhällets sociala skyddsnät ska fånga upp dem som faller, men inte i onödan snärja dem som kan stå av sig själva. Det är det som är socialliberalism.”

Det är knappast något retoriskt mästerverk. Men det har kraft. För här är Björklund på trygg hemmaplan men samtidigt långt från en tidigare bild av att det är en stor offentlig sektor som är kärnan i socialliberalismen. Här skapar han i stället förutsättningar för den konstruktiva borgerliga idédebatt som alliansregeringen så väl behöver. Och att han öppnar för större känslighet i integritetsfrågor gör inte saken sämre.

Björklund är tydlig och begriplig. Ibland går nyanser förlorade – men det är tyvärr ofta nödvändigt i politisk kommunikation. Valet av honom kan bli en nystart inte bara för fp utan för hela Alliansen.

Arkiv

Fler bloggar