Per Gudmundson
Den som undrar hur det låter i det ögonblick en naivt drömmande så kallad världsförbättrare får sina illusioner krossade kan med fördel titta på YouTube-klippet med ljud och bilder från ett raketanfall mot en skola i israeliska staden Sderot. Sen är det bara att tänka sig in i hur Mona Sahlin mådde när hon i dag upplevde ett liknande anfall ett par kilometer därifrån.
Man kan bara vara otroligt glad att inte Sahlin, eller någon annan, skadades vid förmiddagens attack, då Sahlin själv fick söka skydd i den skola hon besökte.
Resan i Mellanöstern är Sahlins första utanför Europa i partiledarrollen. Så det finns kanske anledning att ha viss förståelse för att hon inte tidigare greppat alla realiteter om världens grymhet. Men somligt behöver man inte vara hök för att läsa sig till.
Sahlins hållning har varit, och är fortfarande, att terroriströrelsen Hamas ska mötas med dialog. Fram till onsdagen, alltså tre dagar in på sin resa, var hon fortfarande osäker på om hon skulle mötas med Hamas eller inte.
I dag förklarar Sahlin för TT att man ”förr eller senare” borde samtala med Hamas, och att ”Det var rätt att försöka samtala med Hamas i våras, det borde världssamfundet ha gjort när enhetsregeringen fanns.” Men också ”för mig kändes det inte som att läget var moget nu att träffa dem.”
Kanske begriper hon det inte själv, men Mona Sahlin hade i förmiddags sitt första möte med den palestinska terrorns främste representant, vars första ord var: ”Välkommen, fru Sahlin, att tala med herr Qassam”.
Sedan 2002 har Hamas skjutit Qassam-raketer över Negev och städer som Sderot. Tillsammans med, och i konkurrens med, andra grupper som den Hamas-liknande Islamiska Jihad förs en systematisk terrorkampanj gentemot israeliska civila.
Vem som avfyrade den Qassam som Sahlin träffade är okänt, men vad missilen säger oss är givet. Så ser Sahlins ”dialog” ut i praktiken.