Arbetsmiljöpolitik i praktiken

En läsare mejlar med anledning av dagens ledare om arbetsmiljöpolitik, och undrar för vems skull arbetsmiljömyndigheterna agerar – för medborgarnas eller för den egna sakens?

”Jag besökte nu i veckan en affärsidkare i en mindre tätort. Han har två anställda. Han hade nu fått ett föreläggande från Arbetsmiljöverket att den bakre dörren till lokalerna inte fick användas som personalingång och ändring skulle ske inom ett par månader. Affärsidkaren var helt uppskrämd och visste inte vad han skulle ta sig till.

Jag frågade om det fanns något motiv angivet och det visade sig att arbetsmiljöverket anser att det är risk för rån när man går ut med kassan på kvällen genom den bakre dörren. Denna dörr leder till husets huvudentré för bostäder. Den främre dörren till lokalerna – affärsdörren – leder ut på en gata som numera är ganska avfolkad på kvällarna.

Kassan bärs alltid ut av affärsidkaren själv och han har sin bil parkerad cirka fem meter från den bakre dörren. Om han går ut genom den främre dörren skall han runda huset för att nå bilen – en väsentligt osäkrare väg. När han satt sig i bilen åker han hem till sin ensligt belägna bostad utanför tätorten, med kassan eftersom banken inte har någon box för dagskassor, och nästa morgon åker han samma ensliga väg – fortfarande med kassan.

Man kan verkligen fråga sig vad myndigheten i fråga håller på med och varför skattepengar skall slösas på fullständigt onödiga saker. Affärsidkaren måste väl själv kunna bedöma vad som är bäst för honom. De två anställda satt med i vår diskussion och de var också helt oförstående till föreläggandet och ovetande om varför det kommit.”