”Arbetarna var kanonmat för Marx”

Vänstern bryr sig bara om de fattiga så länge de håller sig fattiga. Aldrig intresserar sig vänstern för de mekanismer som i modern tid lyft miljoner och åter miljoner människor ur fattigdom. Det skriver Thomas Sowell på Real Clear Politics.

Thomas Sowell är en amerikansk liberal ekonom med sällsynt förmåga att skriva pedagogiskt och välfunnet. Inte sällan skriver han om fattigdom och dess orsaker – kanske beror detta på att en stor del av amerikas fattiga är svarta och att Sowell själv är svart. Han har, för den som är särskilt intresserad, översatts till svenska och utgivits av Timbro.

I Real Clear Politics skriver han (min övers):

”Oavsett vad vänstern må säga, eller ens tro, om hur mycket den bryr sig om de fattiga, visar vänsterns faktiska beteende att den är mest intresserad av de fattiga när de kan användas som slagträ i samhällsdebatten.

När de fattiga upphör att vara fattiga tappar de vänsterns uppmärksamhet. Vilka åtgärder de fattiga företagit eller vilka förändringar i ekonomin som lett till den markanta minskningen av fattigdomen drar till sig mycket lite av vänsterns nyfikenhet, och ännu mindre av dess glädje.

Det här är inget nytt. På artonhundratalet, när Karl Marx lanserade sin vision om hur den utfattiga arbetarklassen skulle resa sig och krossa kapitalismen, blev han besviken när arbetarna blev allt mindre revolutionära i takt med att levnadsförhållandena förbättrades.

Vid ett tillfälle skrev Marx till sina lärjungar: ’Arbetarklassen är revolutionär eller ingenting’.

Fundera på det. Miljoner människor hade betydelse för Marx bara så länge de kunde agera kanonmat i hans jihad mot det bestående samhället.”