En dubbelcell för oliktänkande, tack

På dagens ledarsida skriver jag om Stasis spioner i Sverige och Säpos eventuella lista med namn på över 900 svenska informatörer (inklusive de som ”bara” bearbetades av DDR).

Efter helgens avslöjande om Stasis hemliga dödsorder – ingen pardon skulle visas de förrädare som flydde Östtyskland – känns det nästan ofattbart att minnen från kalla kriget kan värma tyskarnas hjärtan. Men det är precis vad som händer i det nu enade Tyskland.

Sedan kommunismens fall har utslag av ostalgie – nostalgi för Östtyskland – dykt upp lite varstans. En Trabant på uppfarten till designervillan är ingen ovanlig syn. Ironiska kommunistsymboler pryder allt från pojkrumsplanscher till kavajslag. De som visat mest entusiasm är de tyskar som är för unga för att minnas muren, vars uppskattningsvis 1 245 offer hedrades vid en minnesceremoni i Berlin i går.

Nu har ett ostalgie-hotell vid namn Ostel öppnat i ett av Berlins trendigare kvarter. ”Ostel – das DDR-hostel” har tidstypisk grå/brun/orange inredning och porträtt av kommunistledare som Erich Honecker på väggarna. Receptionens fyra klockor visar tiden i de kommunistiska huvudstäderna Berlin, Havanna, Moskva och Peking. Den hugade kan slå på stort och tillbringa natten i Stasisviten.

Så fyndigt och härligt kitschigt. Nästan lika kitschigt som den svastikapyntade restaurangen Hitler’s Cross i Indien.

God natt, Berlin.