Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

DN:s Peter Wolodarski är missnöjd med Edmund Phelps insats hos Svenskt Näringsliv i förmiddags. Phelps fick ekonomipriset på Nobeldagen i fjol, men nu var han oengagerad och yrade om Aristoteles skriver PW.

Jag håller inte med honom. Det stämmer för all del att Phelps var märkligt trist som föreläsare. Amerikanska professorer brukar vara mycket livligare och distinktare. Men yrandet om Aristoteles var inte alls beside the point. Tvärtom var det ett välkommet försök att påminna om ekonomiämnets humanistiska rötter och om att det är mänsklig påhittighet som är motorn i utvecklingen. Phelps talade inte bara om Aristoteles utan också om Cervantes, Benvenuto Cellini och David Hume, och det var riktigt uppfriskande som omväxling till alla power pointbilder och diagram man brukar se på tillväxtseminarier.

Svensk politisk kultur är besatt av tanken att man uppnår bästa möjliga utveckling genom att centrala beslutsfattare drar i rätt spakar. Phelps kom med ett helt annat perspektiv och betonade individernas, entreprenörernas och fantasins betydelse. Gärna mer sånt. Men gärna roligare!

Arkiv

Fler bloggar