PJ Anders Linder
För en stund sedan höll Mona Sahlin pressträff på Hamnplan 5 här i Visby. Det blir ungdomstema i Almedalstalet i kväll, berättade hon. Ungdomarna råkar illa ut när regeringen säljer hyresrätter, ökar arbetskraven i a-kassan och avbryter utbyggnaden av antalet högskoleplatser.
Well….
Sahlin har en sympatisk, prövande ansats. Men det blir väldigt vagt. Hon använder självkritiska formuleringar om tidigare s-politik, men hon gör det bara i allmänna termer. Men VAD var egentligen fel med Göran Perssons (och regeringskollegans Sahlin politik)? Det har vi inte hört något om ännu, och därmed uteblir signalen till Rörelsen att det är OK med riktigt frimodig debatt. Mona Sahlin manar till diskussion men hon föregår inte med gott exempel.
Förr eller senare måste förnyelse bli politik och inte bara en attityd.
Och hur är det egentligen i sak?
På vilket sätt tjänar unga på en hårdreglerad arbetsmarknad? Hur har de vunnit på avtalsrörelsens LO-satsning på ingångslöner, som gör det svårare för oerfarna att få jobb? På vilket sätt vinner de unga på lösasandsbygget att den undermåliga gymnasieskolan lämnas som den är medan högskolan byggs ut ännu mer?