Strunta i statistiken och satsa på fantasin

Apropå Nobel-Phelps, Wolodarski och Aristoteles skriver jag så här i morgondagens pappers-SvD:

Tänk mer på Don Quijote och mindre på tillväxttalen! Fantasin är en
bättre följeslagare än statistiken. När politiker ställer upp mätbara mål
för den ekonomiska politiken leder det bara till ensidiga satsningar på just
det där som målen mäter, medan annat viktigt glöms bort. Bygg en struktur
som stimulerar människors nyfikenhet och skaparkraft i stället och låt
statistiken bli vad den blir.

Professor Edmund Phelps, som i fjol fick ekonomipriset till Nobels minne,
överraskade sin publik vid Svenskt Näringslivs
tillväxtseminarium. Han lade fram ett humanistiskt budskap. Alldeles
utanför fönstren i den nya stiliga kongresshallen gjorde naturen sig påmind
i form av mörka skyar och svallande sjö, men därinne var det kulturen och
renässansljuset som gällde. I alla fall för dem som höll sig vakna: Phelps
träiga talekonst rimmade illa med det värdefulla innehållet.

I stället för att gå pang på produktiviteten och de arbetade timmarna tog
Phelps fram de breda penslarna och gjorde en idéhistorisk exposé. Med början
i Aristoteles tanke om den kunskapssökande människan gick han via den
florentinske konsthantverkaren Benvenuto Cellini och Quijoteskaparen
Cervantes till skotten David Hume. Denne var upplysningsfilosof och
förnuftsvän men konstaterade samtidigt att rationaliteten inte kan göra hela
jobbet. Det behövs fantasi också, förmåga att föreställa sig det som är
annorlunda och bättre.

Det goda livet kännetecknas av upptäckter och problemlösning, och den goda
ekonomin är likadan. Den präglas av dynamik, innovationer, entreprenörskap.

Det här tål att sägas ofta. Inte minst här i Sverige, där både regering och
opposition är så förtjusta i tanken att nyckeln till ekonomisk utveckling är
politikers förmåga att dra i de rätta spakarna.

När det kom till policyslutsatserna hade Phelps främst tvivlande besked att
komma med. Han säger sig vara en ”omskolningsskeptiker” och uttalar sig
svalt inför den populära patentlösningen mer utbildning. Ska man tro
pristagaren leder massiva satsningar på utbildning och forskning gärna till
slöseri och svårplacerade överskott. Det slutar lätt med att samhället får
fler taxibilar med doktorer bakom ratten.

På ett par punkter var han entydigt positiv. Villkoren för att starta
företag och hitta finansiering är centrala. Hans mest konkreta uppmaning var
egentligen frågor: Varför finns det så många fler affärsänglar i USA än i
Europa? Varför avstår de amerikanska investerarna från att satsa på
nyföretagande i Europa?

Och när jag frågade vad han anser om svensk inkomstbeskattning blev svaret
att progressiva skatter är skadliga för arbetsviljan – fantasifientliga? –
och att det är mycket bättre med en enda enhetlig skattesats. Om Edmund
Phelps snickrar en reformplan för ett nyfiknare och mer företagsamt Sverige
är avskaffad värnskatt bara början.