Det brådskar med ny utnämningspolitik

Till hösten måste det bli allvar av med regeringens nya utnämningspolitik. Tommy Möller har helt rätt när han i dagens DN varnar för att Alliansen får problem med trovärdigheten ifall det inte händer mer på den här fronten. Svansföringen var hög genom valrörelsen, kritiken mot s-regeringen stenhård, och ord måste bli handling.

Anklagelserna mot Göran Persson var dubbla:

• Dels att utnämningsprocesserna saknade öppenhet och genomskinlighet.

• Dels att Persson utsåg alldeles för många partikamrater och bundsförvanter, ofta utan att ha speciellt imponerande meriter.

På den senare punkten får den nya regeringen skapligt betyg. Det har talats mycket om att Per Unckel blev landshövding, men dels hade han vid den tiden varit opolitisk tjänsteman i flera år – chef för Nordiska ministerrådet – dels var den nya regeringen bara veckor gammal när det skedde. Utnämningen av Jonas Hafström till ny USA-ambassadör var betydligt värre i det här perspektivet, men även Hafström har goda meriter. Och inte bara moderater har utsetts, så blev t ex den f d statssekreteraren Dan Eliasson (s) nyss chef för Migrationsverket. Även han ska vara en mycket kapabel person.

På den förra punkten är det sämre beställt. Två generaldirektörsjobb har annonserats ut: universitetskanslern och konsumentombudsmannen. Det har lett till att bra rekryteringar har kunnat göras. Men antalet är alldeles för litet – och det har tänkts alldeles för lite på hur man ska kunna öka insynen i rekryteringsprocesserna.

I Ekots lördagsintervju förra veckan var Mats Odell mycket tveksam till utskottsförhör i riksdagen med kandidater till toppjobb. Riksdagen ska inte rekrytera regeringens tjänstemän, säger Odell. Nej, det är klart. Men riksdagen kan hålla en utfrågning för att testa kompetens och idéer även om det är regeringen som har sista ordet.

Jag tycker inte att man ska ha en särskild anställningsnämnd (eller -myndighet). Regeringen är förvaltningschefernas uppdragsgivare och får ta ansvaret. I vissa befattningar är det inte orimligt att det blir en hel del politiker, t ex just landshövdingarna.

Vad som behövs är tydliga besked om vilka principer som gäller. Var är det en tung merit att ha varit politiker? Var är det annat som ska gälla? Hur ser man till att många kvalificerade kandidater får chans att söka och kan göra anspråk på att regeringen åtminstone tar ställning till deras ansökningar? Varför kan man inte hålla utskottsförhör med kandidaterna till de tyngsta jobben? Inte för att fatta beslut men för att förhindra att regeringen utser personer som inte riktigt håller måttet.

De här frågorna måste Odell (ansvarig minister) och regeringen besvara i höst. Fundera lite i sommar, för all del, men sedan är det dags att komma till skott.