Sahlins förnyelse är som en blaskig Cuba libre

Förnyelse enligt Mona Sahlin är som en blaskig Cuba libre: en del rom och nio delar cola. Det ser vi på DN Debatt i dag.

Rommen är några passager om att människor måste ta större ansvar för att vidareutbilda sig i arbetslivet – och några enstaka men ytterst allmänt hållna meningar om att kunskap och arbetsro måste bli viktigare i den socialdemokratiska skolpolitiken. Gott så, men här väntar ett mycket omfattande arbete på både idé- och förankringsplanet.

Colan är det lika omfattande som välbekanta skället på Fredrik Reinfeldt för att driva förfärlig fördelningspolitik. Beviset är att jobbavdraget är större för dem som har höga arbetsinkomster än för dem som har låga, och att förmögenhetsskattten försvinner. Däremot går Mona Sahlin inte in på på vilket sätt det är dåligt för dem som tjänar mindre och nu får rejäla skattesänkningar, som märks i plånboken, att man samtidigt avskaffar en destruktiv kapitalskatt, som inte har några andra effekter än att driva in några få miljarder kronor från den del av medel- och överklasserna som inte är tillräckligt om sig och kring sig för att skatteplanera.

Snart sagt alla ekonomer, och kunnigt folk långt in i s-leden, har talat klartext om förmögenhetsskatten under lång tid. Den har inga positiva effekter men många negativa och om den hetat något annat hade den varit borta för länge sedan.

I dagens partiledardebatt får vi se dess verkliga värde: som retoriskt tillhygge för de rödgröna.