PJ Anders Linder
Värnskatten kom i par med ett löfte: när statsfinanserna blev bättre skulle den avskaffas. Sedan en tid har socialdemokraterna gjort klart att det inte gäller. Ingvar Carlssons skattereform från tidigt 90-tal, där ingen skulle betala mer än hälften av en extrainkomst i skatt, betraktas numera som hård och brutal nyliberalism.
Och i dagens SvD öppnar Pär Nuder för att skatten på ”höginkomsttagare” ska höjas ytterligare. 57-58 procent på marginalen är uppenbarligen inte nog – i en värld där andra länder rör sig mot proportionell, platt beskattning. Måtte Nuder ha varit finansminister för sista gången.
I fråga om föräldraförsäkringen signalerar han lite mindre entusiasm för tvång och pekpinnar än sin partiordförande, men inte av frihetsskäl utan av oro för att han inte har opinionen med sig.
Sådana bagateller som vad människor tycker imponerar dock inte på de påläggskalvar i rörelsen som uttalar sig i anslutning till Nuderintervjun.
”Barn har rätt till båda sina föräldrar”, säger Jytte Gutland, som vill bli ny SSU-ordförande. Absolut – men hur har hon kommit på tanken att staten ska försöka åstadkomma detta genom att diktera för föräldrarna hur de på veckan när ska vara hemma med ett barn just under dess första levnadsår!?
Magdalena Streijffert i studentförbundet tycker att kvoteringen behöver ökas eftersom papporna inte tar ut tillräckligt många försäkringsdagar. Men om nu mammor och pappor är överens? Varför ska de då betraktas som mindre vetande och sättas på plats av överheten?
Ju mer familjepolitiken diskuteras inför nästa val, desto bättre kommer det att vara för Alliansen. Föräldrar är helt enkelt måttligt sugna på att bli mästrade av rörelsebroilers.