Per Gudmundson
Granskningsnämnden har, i enhällighet, fällt TV4 för att inte ha rapporterat sakligt i ett inslag om moderata lokalpolitikern Erica Leijonroos under valrörelsen. TV4 hävdade i inslaget att politikern i sin tid i styrelsen för KRIS i samråd med en kollega beviljat varandra bidrag i strid mot reglerna.
Enligt TV4 hade [Leijonroos] själv bekräftat uppgiftens riktighet vid det
telefonsamtal reportern hade med henne före sändningen.
Granskningsnämnden, som tog del av hela det oredigerade telefonsamtalet
med [Leijonroos], ansåg dock att de frågor reportern ställde var opreciserade och
att det snarast framstod som att [Leijonroos] inte förstått den fulla innebörden
av dem. Nämnden ansåg att TV4 inte gjort den saklighetskontroll av [uppgiftslämnarens]
påståenden som situationen krävde. Därför stred inslaget mot kravet på
saklighet.
Det är ett välkommet beslut. Inslaget påverkade, hur märkligt det än kan låta, utfallet i Sundbybergs lokalpolitik genom att Erica Leijonroos kände sig mer eller mindre tvungen av drevet att backa ur delar av politiken – hon stod på tröskeln till kommunalrådsposten. Leijonroos speciella livsöde som före detta kriminell narkoman gjorde att hon på rimliga grunder antog att drevet mot henne i framtiden skulle bli ännu värre, och hon tyckte att redan detta hennes första möte med den tredje statsmakten hade varit tillräckligt.
Den som mött Erica Leijonroos i verkligheten anar dock en personlig styrka som överträffar den undermåliga journalistikens. Sundbyberg kommer att få erfara det, tids nog.
Nu återstår den rättsliga prövning som Sundbybergspolitikern initierat. Hon stämmer TV4 för grovt förtal, kräver fängelse för utgivaren och skadestånd motsvarande den lönedifferens som finns mellan kommunalrådslön och förtjänsten av nuvarande jobbet i riksdagskansliet. Men det är, som det brukar heta, en annan historia.
Erica Leijonroos märkliga öde har tidigare tecknats av frilansjournalisten Gunilla Kinn (med viss hjälp av, ehum, undertecknad) i Magasinet Neo, och kan läsas på nätet. Det är en text som spräcker lite fördomar om hur moderater är.