Ny regering, samma utnämningspolitik!?

Jonas Hafström blir ny svensk ambassadör i USA. Det har funnits gissningar förut, men nu är det klart.

Vad i all världen håller regeringen på med?

Inget fel på Hafström. Tvärtom. Han är erfaren diplomat. Han kan politik efter åren som nära medarbetare till (partiledaren och statsministern) Carl Bildt. Han varit ambassadör i Bangkok och kom ur tsunamikatastrofen bättre än de flesta andra i ansvarig ställning. Han har varit stationerad på högrelevanta platser som Washington och Teheran förut.

Men.

Tjänsten har inte varit utlyst. Den har inte varit möjlig att söka. Och Hafström står som sagt nära Bildt.

Vad har hänt med valrörelsens allianslöften om öppenhet i rekryteringsprocesserna och avpolitisering av utnämningsmakten? Göran Persson fick hård och välförtjänt kritik av de borgerliga för sina utnämningar, men nu agerar de likadant själva. Dels är det dåligt i sak, dels skadar det allvarligt deras trovärdighet. Vad har de för utnämningspolitik egentligen? Ska de fortsätta i socialdemokraternas hjulspår? Ska Leijonborg bli chef för Skolverket härnäst?

Visst, man har haft annonser och öppna förfaranden när det gällt andra tjänster. Men när det gäller att ge ett av UD:s toppjobb till en av utrikesministerns fd nära politiska medarbetare är det extra viktigt med utlysning, formulerade kriterier och utförlig motivering av beslutet i stället för ett pressmeddelande på fyra rader.

Socialdemokraterna är förstås arga. Det har de borgerliga väljarna minst lika goda skäl att vara.