Den gröne Reinfeldt: kappvändare eller statsman?

Vad ska man säga om Fredrik Reinfeldt och miljön? Är han en kappvändare eller en klok realpolitiker? Debattens vågor svallar höga efter en USA-resa med gröna förtecken.

Vi får se, men hittills gör Reinfeldt mer rätt än fel.

Självklart är det bra att en borgerlig regering visar engagemang för människors livsmiljö. Vi har det bra materiellt och har råd att se till att vi har det rent och snyggt omkring oss.

Möjligen skulle man önska sig mer fokus på den konkreta naturen än den abstrakta ”miljön”. Rent vatten, ren luft, djur i skogen: det är bra saker. Den mer svårfångade ”miljön” blir däremot ofta ett slagträ för civilisationskritiker i en debatt, som handlar om frihet contra regleringar, marknad contra plan och spontan utveckling contra ett styrt kontrollsamhälle.

I klimatfrågan finns fortfarande många frågetecken men också
tillräckligt starka signaler för att det ska vara klokt att agera för
att tygla ökningen av CO2 i atmosfären. I sak vore det onödigt
riskabelt att inte göra något, i politiken vore det rena självmordet att lämna initiativet
till vänstern och tona fram som miljöskurk.

Om Reinfeldt och regeringen låter civilisationskritikerna sätta agendan och agerar utifrån deras budskap om att den västliga modellen är åt helvete och måste ändras i grunden, då hamnar de alldeles snett. Men där kan jag inte säga att de är i dag. statsministern betonar tvärtom vikten av att arbetet för god miljö går hand i hand med arbetet för utveckling, frihet och välstånd. Detta var själva temat för den nya alliansen – den mellan Reinfeldt och Arnold Schwarzenegger.

Reinfeldt borde vara tydligare med att det är ny teknik i nya lösningar snarare än utsläppsminskningar i den befintliga strukturen som är vägen framåt. Världen måste växa ur problemet snarare än banta sig ur det. Men diskussionen är fortfarande i sin linda, och regeringen är inte den enda aktören. Det behövs många inlägg i svensk samhällsdebatt, som går ut på att vi ska:
• gilla naturen;
• värna friheten;
• tro mer på offensiv teknikutveckling än defensiva regleringar;
• se sanningen i vitögat, erkänna att Sveriges utsläpp utgör några promille av hela världens och att det bara är naturskadlig symbolpolitik att i ideologisk miljönit stänga just svenska verksamheter.