”Hamas skrattar åt oss. Med all rätt!”

Temat Islamism i Europa blev obehagligt påtagligt när det meddelades att en
av konferensens talare, svenske forskaren Khaled Salih, varit nära att mista
livet i ett bombdåd och därför inte kunde närvara. Han arbetar för den
regionala regeringen i norra Irak, och onsdagens terroristattack i Erbil,
med 15 döda och 126 skadade, var nära att ända hans gärning. Svensken befann
sig i närheten men undkom oskadd.

Det går en röd tråd mellan det islamistiska våldet i Mellanöstern och
islamismen på vår egna bakgård. Vår oförmåga att hantera militanta rörelser
i Mellanöstern motsvaras av handlingsförlamning här hemma.
Bomben som kunde dödat Khaled Salih är ett exempel. Den kom ifrån
terroristorganisationen Ansar al Islam, en rörelse som finns väl
representerad här i Norden. I Norge bor sedan länge en av rörelsens ledare,
Mullah Krekar, som myndigheterna trots ivriga försök aldrig lyckats fälla
för terroristverksamhet, och inte heller lyckats utvisa. Det är, i Norge som
i Sverige, inte brottsligt att ”bara” vara medlem i en terrororganisation
som Ansar al Islam, eller att propagera för den.

I Sverige har vi varit mer lyckosamma och kunnat sätta två medlemmar i
fängelse för att de finansierat terrorism. Det är det enda fall där vår
lagstiftning mot detta nått framgång, tack vare en närmast monstruöst
omfattande polisutredning som inbegrep en mycket stor mängd hemlig
avlyssning och ändå inte lyckades fälla alla inblandade. Annan
insamlingsverksamhet har ej befunnits brottslig, exempelvis den som gått
från Al Aqsa Spannmål i Malmö till Al Islah Charity, som är en del av Hamas.

Vår relation till just Hamas är ett annat exempel på oförmåga. Efter att
Hamas vunnit det palestinska valet satte våra politiker upp tydliga krav.
Erkänn Israel, lägg ner vapnen och efterlev avtal, annars isoleras ni, var
EU:s budskap. Inga av dessa krav har Hamas uppfyllt. Istället har man
genomfört vad som skenbart ser ut som kompromisser, som till exempel att
bilda samlingsregering med Fatah, varefter EU:s politiker mjuknat betydligt.
Men Hamas sitter ju kvar vid makten utan att ha ändrat en stavelse i sin
politik, och raketerna fortsätter att regna över Israel. EU betraktar
fortfarande Hamas som en terroriströrelse. Ändå höjs nu röster för att bryta
isoleringen.

– Hamas skrattar åt oss. Med all rätt, sade terrorismforskaren Magnus
Norell, som tillsammans med magasinet Neo arrangerade konferensen.
Problemet är klassiskt. Våra liberala demokratiers goda vilja,
förhandlingstradition och kompromissinstinkt ses som svagheter. Våra
universella rättigheter innebär också friheter för frihetens fiender.

– They are playing us for suckers, sade den brittiska journalisten Melanie
Phillips i sitt knivskarpa anförande om hur islamisterna i Europa utnyttjar
att vi liberaler, enligt henne, förlorat greppet om våra kärnvärden och
istället hemfallit åt en relativistisk multikulturalism.

Eftersom vi inte bör avskaffa demokratin inför hotet mot den känns Phillips
slutsats tilltalande: att vi samlas kring demokratins kärnvärden, och vägrar
acceptera förtryck och våld i religionens namn. Här som där.