Claes Arvidsson
Ségolène Royal blev inte någon ny Marianne. I alla fall inte denna gång. Hon har erkänt sig som förlorare sedan flera mätningar visat på ett slutresultat på 53 mot 47 procent i Sarkozys favör.
Det franska presidentvalet har haft ett extra kryddigt innehåll. Delvis tack var Royal. Hon är den första kvinna som har haft en reell möjlighet att väljas till den makttunga posten; det har lockat. Viktigare har dock varit att valkampen präglats av två tydliga alternativ i klassiskt höger-vänsterformat – mellan må-bra-vänstern och en reformvilllig höger.
Det kommer säkerligen att gråtas krokodiltårar hemma hos Mona Sahlin på Sveavägen 68 och hos Margot Wallström i Bryssel. Men också de ska vara glada över att Royal inte får tillfälle att förverkliga sin politik. Det är den politiska versionen av Jurrasic Park
Frågan är om förlusten leder till att förändringsmedvetenheten höjs inom socialistpartiet. Royal säger i alla fall att hon vill se mer av förnyelse inom partiet, men det krävs mycket mer om det ska bli en kraft att räkna med. Annat än när det kraftmätningar om makten.