Neo har rätt om integriteten – fast fel

Ett nytt nummer av Magasinet Neo har idag nått prenumeranternas brevlådor. Som vanligt är tidskriften sprängfylld med intressant läsning. Men vad som är slående vid en genombläddring är snarare formen, som Art Directorn Joanna Andreasson lyckats lyfta ytterligare ett snäpp. Neo har blivit luftigare, mer tillgänglig, och gladare.

Humöret har också smittat rubriksättaren. Man kan inte låta bli att dra på smilbanden när en artikel om fransk politik får överskriften ”Det rycker i baguetten”.

Temat för numret är integritet. Tidigare SvD-medarbetaren Kristian Karlsson har skrivit en välbehövlig kritik av Mikael Odenbergs förslag om utökade möjligheter för FRA att bedriva spaning i den kabelburna kommunikationen – alltså i dina och mina telefonsamtal och mejl.

Karlsson lyfter fram två punkter som huvudinvändning mot Odenberg (och mot Thomas Bodström, för den delen). För det första, menar Karlsson, är FRAs spaning bara rimlig om det föreligger ett terrorhot mot landet. Något stort sådant finner inte Karlsson. I själva verket, betonar han, är det mer sannolikt att du dödas av ett meteoritnedslag än av en terrorattack. För det andra borde spaningsbefogenheterna stå i proportion mot möjligheterna att avvärja det förmodade hotet, något som Karlsson menar är snudd på omöjligt givet att terroristerna vet att anpassa sin kommunikation efter övervakningens art, med till exempel kryptering eller alternativa kommunikationssätt. Enligt Karlsson kan de integritetsinskränkningar som FRA-förslaget innebär alltså inte försvaras.

Men riktigt så enkelt är det naturligtvis inte, tyvärr, i undertecknads ögon.

Det finns ett talesätt i det militära, som säger att generaler tenderar att planera för det förra kriget snarare än det kommande. Samma misstag återfinns i ovanstående kritik av Odenbergs förslag.

Det faktum att svensk terrorism historiskt har inskränkt sig till en ambassadsprängning, en planerad ministerkidnappning, en flygkapning, några mord på jugoslaver, några nedbrända byggnader, några taffliga försök, och en självmordsbombare i bosniskt förvar, ungefär, betyder ju inte att den framtida terrorismen kommer att se ut så. Vi har faktiskt ingen aning om hur nästa terrorattack kommer att vara beskaffad. Begreppet massförstörelsevapen har blivit nedsolkat efter invasionen av Irak, men det betyder tyvärr inte att terroristerna har gett upp sin strävan efter att få dem. Atomvapen, gifter, bakteriologiska stridsmedel – allt är tråkigt nog möjligt inom något decennium. Och det är också okänt varifrån hotet kommer att komma. Inget garanterar att massmord som politisk metod i framtiden kommer att vara förbehållet galna islamister – kanske är det snarast en tidsfråga innan nazister eller anarkister eller miljöfundamentalister tar vid. Vi vet helt enkelt inte.

Och om hotet är av okänd dignitet, så förändras den ekvation Karlsson ställer upp i sin artikel. För vad är den proportionellt korrekta insatsen mot ett hot vi inte kan uppskatta?

Kristian Karlssons text är vansinnigt välkommen. Inte bara det att han redogör för skeenden i vår säkerhetspolitiska process (FRA-förslaget, exempelvis, avslöjar Karlsson kommer inte från FRA, och inte heller från Odenberg, men från tjänstemän på departementet!) och presenterar värdefulla fakta. Han problematiserar förtjänstfullt en av de största och svåraste frågorna vårt samhälle står inför. Och det behövs.

Problemet med avvägningen mellan integritet och säkerhet har ingen färdig lösning. Undertecknad har, till exempel, med avstamp i samma värdegrund kommit fram till helt andra slutsatser än Kristian Karlsson. Och det är så det kommer att se ut i den här frågan. Det är upp till var och en att inhämta kunskap, debattera, och slutligen ta ställning. Varje diskussionsunderlag är betydelsefullt.

På tisdag finns maj/juni-numret av Magasinet Neo i butik. Kristian Karlssons artikel finns dock att läsa på Neos sajt redan nu, helt gratis (pdf).

(ps: det oförblommerade hyllandet av Neo och Kristian har naturligtvis inget att göra med att undertecknad sitter i tidskriftens med mat och dryck avlönade redaktionsråd eller att Kristian tills nyligen satt på densammes ledarskribentstol. Opartiskhet är honnörsordet framför andra i ledarbloggen.)