Upplopp på förstamaj har blivit en tradition

I år utgick förstamajupploppet från Hornstull på Södermalm. Men det var först vid Mariatorget som polisens tålamod tog slut, läser jag häpet i dagens SvD.

Varför i hela fridens namn tröt polisens tålamod inte tidigare? Förslagsvis senast vid Zinkensdamm, i närheten av där skadegörelsen kuliminerade enligt polisen själv.

Allra bäst hade förstås varit om polisen redan av skälet att det saknades demonstrationstillstånd, hade satt in tillräckliga resurser för att stoppa vandalerna i samma ögonblick som de började demonstrera sin förstörelselusta.

På väg till jobbet i morse gick jag själv förbi fullständigt nerklottrade husväggar, portar och entréer, inte ens soptunnorna var skonade, och såg hur det sopades trottoarer för fullt i mina kvarter. Brännkyrkagatan väster om Ringvägen var ett hav av glassplitter. Molokna människor stod och tittade på medan glasmästare satte in nya rutor på löpande band.

Daghemmet, Folkoperans lokaler, gasspisaffären och pianoaffären, husmanskostbutiken och den utländska delikatessaffären vägg i vägg, alla hade de fått sina fönster krossade. Några rutor hade tejpats så att de till nöds hängde ihop. I en framsträckt radiomikrofon försöker en chockad butiksägare svara på den lika okänsliga som idiotiska frågan: Hur känns det?

Vad svarar man på det? Tackar som frågar, för min del är det helt okej att hundratalet maskerade ungdomsligister varav flera yngre än 15 år och alltså straffomyndiga, på första maj obehindrat får gå bärsärkagång i centrala Stockholm? Ansvariga politiker, polisen och inte minst föräldrarna har märkligt nog låtit ungdomshuliganernas förödelse av staden utvecklas till årlig tradition.

Notan för den lika kostsamma som meningslösa skadegörelsen får som vanligt de direkt drabbade dela med oss vanliga skattebetalare.