Claes Arvidsson
En seger för demokratin. Så lät det i Frankrike efter söndagens första omgång i det franska presidentvalet – och så har ekat också i svenska medier. Det är valdeltagandet som man syftar på, närmare 85 procent. Och visst är det positivt att en trist trend har brutits och inte minst att röstviljan ökat i grupper som vanligtvis struntar i valen.
Samtidigt drog de nio ytterkantskandidaterna på båda flyglarna nästan var fjärde väljare. Le Pen, trots att han föll tillbaka, fick stöd av var tionde väljare. Ganska ruttet tycker jag.
Toppkandidaterna Sarko och Sego tog hem de två första platserna. Det var inte oväntat, även om mittenkandidaten François Bayrou (18 procent) ett slag såg ut att ha potential att strida med socialisten Ségolène Royal (25 procent) om vem som skulle gå vidare till slutomgången tillsammans med den konservative Nicolas Sarkozy (31 procent).
Nu väntar en duell av traditionellt snitt mellan höger och vänster med två kandidater som båda har sina nackdelar. Fördelen med Sarkozy är att han bättre än Royal verkar förstå att Frankrike behöver en reformpresident för att komma på fötter igen (till och med Sahlins socialdemokrater är framåt i förhållande till de franska socialisterna).
Men det är en helt annan sak om väljarna förstår det – även om Sarko den 6 maj blir vald till Frankrikes president. En första indikation kommer i parlamentsvalet i juni, men den verkliga prövningen blir förstås när politiken ska sättas i verket.