Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

I dag tillträdde den blågröna koalitionsregeringen i Finland. Centerpartiet, samlingspartiet, svenska folkpartiet och de gröna ingår. Liksom i Sverige väger jobben tungt i regeringsprogrammet. Det är bara att gratulera.

Centerpartisten Matti Vanhanen är regeringsbildare med kvinnotycke och nu också en majoritet kvinnliga statsråd. Finland har nu tagit världsrekordet från Sverige.

Men det verkligt spännande inför framtiden är att de finländska moderaterna i samlingspartiet har fått så många tunga poster: finansminister, utrikesminister och försvarsminister. Samtidigt blir samlingspartiet tungt i riksdagen (utrikesutskottet och talmansposten).

Vanhanen hade inte behövt det gröna för att ha majoriteten på sin sida, men ändå valde han att ta in dem i regeringen (två statsråd). I dessa tider när klimatfrågorna är heta är det ett smart drag att ge regeringen en extra miljöprofil – samtidigt som oppositionen dräneras.

Det är också mindre dramatiskt än det kan verka. Trots att Maria Wetterstrand är ingift i den gröna partiledning på andra sidan Östersjön är det mycket som skiljer. Maken Ville Niinistö är vice ordförande för ett parti som ställer upp på ett försvarsvänligt regeringsprogram och ”som bevarar möjligheten att ansöka om medlemskap i Nato.”

Och tänk tanken att våra egna gröna skulle ställa sig bakom en utvärdering av kärnkraften med hänsyn tagen till ”samhällets helhetsbehov”.

Den nya regeringen har 20 medlemmar som ska samlas kring ett bord för 19 högst ministrar. Det blir extra trångt eftersom den centerpartistiske veteranen Pavvo Väyrynen gjort comeback på taburetterna – och Väyrynen har ett ego som räcker för minst två vanliga ministrar.

Väyrynen återupphöjelse är regeringsbildningens gåta. Men med historien som facit – Väyrynen har varit med sedan början av 1970-talet – en sak är säker: räkna med bråk. Om det inte handlar om ett sista försök att bli president…

Arkiv

Fler bloggar