Kristian Karlsson
Han var verkligen ingen hejare på politisk analys, Kurt Vonnegut. På senare år fick hans avsky för president Bush honom att gå i spinn. På ett dåligt sätt. Och redan 1969, när han skrev om sin upplevelse i Dresden under bombningarna, i annars utmärkta Slaughterhouse-five, hänvisade han till revisionisten David Irvings påhittade dödssiffror.
Men han var bitvis en strålande författare, rolig och absurd. Hans sista bok, den självbiografiska essäsamlingen A man without a country, är som sig bör en blandning av galen politisk kommentar och briljant stilistik. Där finns bland annat följande pärla:
I am, incidentally, Honorary President of the American Humanist Association, having succeeded the late, great science fiction writer Isaac Asimov in that totally functionless capacity. We had a memorial service for Isaac a few years back, and I spoke and said at one point, ”Isaac is up in heaven now”. It was the funniest thing I could have said to an audience of humanists. I rolled them in the aisles. It was several minutes before order could be restored. And if I should die, God forbid, I hope you will say, ”Kurt is up in heaven now.” That’s my favourite joke.
I går dog han. Inte, som han trodde och krävde, av de filterlösa Pall Mall-cigaretter som han alltsedan 1934 sög i sig i kopiösa mängder. Ett tag talade han om att stämma tobaksproducenten på en miljard dollar, eftersom de brutit löftet att ta livet av honom och lät honom uppleva den tid då Bush och Dick (Cheney) var mäktigast i världen. ”Thanks a lot, you dirty rats.”
Men nej, han dog av sviterna efter ett fall, 84 år gammal.
So it goes.