En av Nordens mest kända kostexperter, den danske professorn Arne Astrup, har puffat hårt för bantningspillret Tesofensin. Nu har tidningen Politiken avslöjat att Astrup själv har stora ekonomiska intressen i pillret.

En ”världssensation” som kan bidra till vikttapp på 20 kilo och erbjuda det första alternativet till fetmaoperation. Så beskriver Arne Astrup det nya bantningspillret i sin fasta spalt vinjetterad Dr Slank i den stora danska veckotidningen Ude & hjemme.

När Astrup i november presenterade en studie kring effekterna av pillret fick han i en stor svensk morgontidning förklara hur överraskad han var över den stora viktminskning som pillret åstadkom.

I helgen kunde så tidningen Politiken avslöja att Arne Astrup sedan 2007 köpt aktier för 200 000 kronor i bolaget NeuroSearch som utvecklat pillret i samarbete med – Arne Astrup. Till det kommer 210 000 kronor som han kvitterat ut i arvoden från bolaget. Det hela väckte uppmärksamhet eftersom Astrup till vardags är professor på Köpenhamns universitet med uppdrag att för statliga medel ge allmänheten oberoende kostråd.

Frågan om kostforskarnas oberoende har nu hamnat på hälsominister Jakob Axel Nielsens bord. Ordföranden i Folketingets hälsoutskott, Preben Rudiengard, beskriver det hela som en mycket olycklig sammanblandning av intressen. ”Arne Astrup är inte en Herr vem som helst. En stor vetenskaplig forskare ska inte gynna ett bolag där han själv är delägare.”

Knappast någon annan Nordbo kan matcha Arne Astrups meritlista och status som ledande internationell auktoritet inom kostområdet. Han är rådgivare åt Världshälsoorganisationen, WHO, redaktör för den ledande tidskriften om fetma Obesity reviews och sitter med i expertpaneler som bedömer artiklar åt världens tyngsta medicintidskrifter.

Astrup är dessutom själv publicerad ett otal gånger i de tidskrifter som betyder något men kritiker har påpekat att hans resultat har fenomenal förmåga att gå i linje med uppdragsgivarens intresse. Uppdrag från sockerbolaget Danisco parade den dåvarande ordföranden i statliga Ernæringsrådet med att argumentera emot sockrets bidrag till fetmaepidemin. Och då uppdragen istället kom från Arla och den internationella mejeriindustrin följde rapporter som visar att mjölk är rena bantningsmedlet.

Med en fetmaepidemi rasande i västvärlden värderas marknaden för bantningspiller till flera miljarder kronor. Fältet ligger tämligen öppet eftersom de preparat som hittills lanserats medför betydande biverkningar.

Det är heller inte första gången Astrup lanserar ett bantningspiller. Förra gången hette det Letigen, i Sverige även kallat Helsingørpillret, och drogs tillbaka sedan det kopplats till både hjärnskador och dödsfall.

Den här veckan når de nya D-dropparna ut i apoteken, meddelar Livsmedelsverket. Det har varit känt länge att A-vitaminet skulle bort ur AD-dropparna eftersom forskarna misstänker att A-vitamin i form av tillskott av retinol kan bidra till benskörhet.

Livsmedelsverket påpekar mycket riktigt att små barn riskerar att få för lite D-vitamin, men det är egendomligt att den allmänna rekommendationen om D-droppar bara riktas till barn under 2 år istället för som tidigare fem år. Verkets egna kostundersökningar tyder på att även de äldre barnen oftast får i sig på tok för lite D-vitamin. Bästa källan är solljus och bristen är därför störst mot slutet av det mörka vinterhalvåret. Kostundersökningarna visar också hur intaget faller från dåligt till uselt när barnen börjar skolan. Då får nio av tio i sig för lite och den förklaring till nedgången som framhållits är just att en del 5-åringar fortsatt med AD-droppar men slutar när de börjar i skolan.

Läs även:
22/10 -08: Varför neka 5-åringar D-droppar?

Trots EU:s hårdnackade motstånd kan det bli svårt att ha kvar importförbudet mot klorblekt kyckling. I fredags lämnade USA in en officiell protest där man kräver att Världshandelsorganisationen WTO griper in och löser konflikten.

Att klorblekning uppfattas som oaptiligt och riktar fokus bort från en god djuromsorg tycks de flesta inom EU vara överens om och tanken har bland annat mött kraftigt motstånd i EU-parlamentet. Problemet är att EU inte kunnat presentera bevis för att de fyra aktuella bakteriedödande kemikalierna, däribland klor, också medför någon rent fysisk hälsorisk för konsumenterna.

Så sent som i december avvisade EU:s jordbruksministrar ett förslag från EU-kommissionen om att tillåta importen om den klorblekta kycklingen var noga avsköljd och märkt. I fredags kom USA:s svar som innebär att trycket på EU skärps ytterligare.

Historiskt brukar WTO inte ens acceptera en obligatorisk märkning så länge det inte finns bevisade hälsorisker. Utfallet av en WTO-prövning blir därför med största sannolikhet att EU:s importstopp anses sakna stöd i de avtal som styr internationell handel. Därmed kan det tolkas som ett tekniskt handelshinder och bestraffas med dryga böter eller andra kännbara sanktioner.

Striden gäller ganska stora summor. Innan förbudet trädde i kraft 1997 importerade EU-länderna kyckling från USA till ett värde av nästan en halv miljard kronor per år.

Det främsta argumentet emot att desinficera kyckling, förutom att det är äckligt, är att det går stick i stäv med EU:s och Sveriges syn på god djuromsorg. Genom att döda bakterierna efteråt, om det så sker med klor eller radioaktiv strålning, riskerar man att rikta fokus bort ifrån åtgärder som förbättrar djurens miljö medan de fortfarande är i livet. Det har också funnits en oro för att bakterier ska kunna utveckla resistens mot de medel som används, vilket dock inte gått att bevisa.

Cochrane-institutet har gått igenom forskningen kring GI-kost och diabetes och kommit fram till att en sådan diet är lika välgörande för blodsockernivån som olika läkemedel. Se artikel i SvD om rapporten som släpptes i natt.

Efter att artikeln gått i tryck fick jag kontakt med en av huvudförfattarna, Diana Thomas vid universitetet i Sydney, som bland annat kommenterade de svenska farhågorna för att det saknas studier som visar på de långsiktiga effekterna efter mer än 12 månaders behandling.

”En diet som innehåller kolhydrater med lågt GI, snarare än kolhydrater med högt GI, är en hälsosam diet så därför ska det inte finnas några negativa effekter på lång sikt”, förklarade hon bland annat. De långsiktiga effekterna styrs då snarare av hur väl den enskilda individen lyckas inlemma principerna om lågt GI i sin vardagliga kost, menade Diana Thomas.

På frågan om hon anser att GI-kost nu bör bli en standard-rekommendation, eller bara ett alternativ, svarade hon med att påminna om att inverkan på blodsockret var signifikant. En av de granskade studierna jämförde dessutom en diet med lågt GI med en traditionell diabetesdiet (carbohydrate exchange diet) och fann fördelar med GI-dieten.
”En diet med lågt GI, som innehåller kolhydrater med lågt GI, bör övervägas som standardrekommendation”, menade Diana Thomas.

Rapporten (”Low glycaemic index, or low glycaemic load, diets for diabetes mellitus”) kan laddas ned via en länk till Cochrane library på SBU:s hemsida: www.sbu.se

För den som trots allt tror ännu mer på färsk, naturlig och traditionellt tillagad mat än på matematiskt uträknad och konstruerad dito, finns även en liten kommentar jag skrev i dagens SvD.

Händer det att du slarvar med att tvätta händerna innan du lagar mat. Jag får väl erkänna att det hänt mig ibland. Inte så att jag helt nonchalerat handfatet, men ibland har tvagningen gått rätt fort.

Men icke längre. Titta på den här bilden som jag hittade i New England journal of medicine..

Efter att ha undersökt en sjuk 24-åring var sköterskans hand full med bakterier som sprider sjukhussjukan, MRSA. När handen tvättats med alkogel fanns inga spår kvar.

Nyligen rapporterades att det under första halvåret 2008 inträffat 580 nya fall i Sverige av methicillinresistenta Staphylococcus aureus, MRSA. Det är en ökning med 5 procent sedan året före. Bakterien kan orsaka hjärnhinneinflammation, svårbehandlade hudinfektioner och ge livshotande infektion i blod och hjärtklaffar.

En av dagens toppnyheter tycks vara att den som dricker minst tre koppar kaffe om dagen minskar risken för att drabbas
av demens senare i livet. Visst, kaffe är gott, men själv skulle jag
vara försiktig med att bälga i mig mina koppar i tron att det var ett
hälsoelixir.

Till att börja med måste det påpekas att den studie
som forskare från Kuopio och Karolinska nu presenterat bygger på data
som började samlas in på 1970-talet. Men på den tiden drack
finländarna kokkaffe, vilket tre av fyra idag valt bort till förmån för
bryggkaffe.

Tidigare rapporter har visat att de
finländska kaffedrickarna under samma period drabbades av mer
autoimmuna sjukdomar (reumatoid artrit). Slutsatsen då var att man
genom att filtrera kaffet kanske kunde undgå en del av den skadliga
effekten! En hel del av de bioaktiva ämnen som finns i kaffebönan
försvinner nämligen vid filtrering.

Ska man vara petnoga är
dessutom antalet konstaterade fall av demens under de 15 år den nu
aktuella studien pågick inte överväldigande, totalt 61 stycken. Med så
få insjuknanden kan man inte utesluta att slumpen påverkat resultatet.
Men sådana brister kan man hitta i de flesta studier.

Historien om kaffe
och då inte minst koffein är ett av de trätoämnen som den medicinska
vetenskapen är så full av. För varje studie som talar om att kaffe är
nyttigt kommer lika många som pekar på riskerna. Visst, det finns
forskning som antyder att koffein skyddar mot bröstcancer och cancer i
levern och i ändtarmen, och kanske även ger visst skydd mot typ-2
diabetes genom att minska upptaget av glukos.

Samtidigt pekar
andra studier på en ökad risk för bland annat leukemi och magcancer och
även på en större risk för stroke hos äldre män.

Dessutom är faktiskt kaffein en beroendeframkallande drog som påverkar hjärnans belöningssystem på ett sätt som liknar kokain.

Så vad är slutsatsen?
Tja, om det finns risker så är de antagligen inte större än att vi som
gillar kaffe kan leva med dom utan att oroas allt för mycket. Och om
kaffe skulle minska risken för demens så kan det inte vara en särskilt
stark effekt, med tanke på hur mycket kaffe som pimplas i vårt land och
hur många som utvecklar demens.

Det bästa skälet att dricka kaffe är att man tycker att det är gott.

Scan har i ett pressmeddelande slagit fast att grisar inte betar utan bökar. En skitsak kan tyckas innan man inser att den enbart bökande grisen i Scans värld därmed inte behöver ta del av EU:s regler om fritt bete utomhus. Jag bestämde mig för att reda ut saken med Sveriges ledande forskare. Svaret? Jo, det är precis som man fick lära sig i småskolan, grisar är allätare som både betar och bökar.

Frågan kom upp efter förra veckan debatt kring Scans beslut att bunta ihop KRAV-märkt kött med EU-ekologiskt som har lägre krav på bland annat utevistelse.

Magdalena Høøk Presto har nyligen doktorerat på en avhandling om ekologisk grisuppfödning där hon särskilt studerat grisarnas behov av föda. Fram till i vår, då hon får sällskap av en kollega i samma forskningsprojekt, är hon ensam i landet om att ha doktorerat på ekologisk grisuppfödnoing i ett bredare perspektiv. Hon om någon bör alltså veta om grisar betar eller bökar.

Svaret är, enligt Magdalena Presto, både och. ”I sin naturliga miljö både betar och bökar grisar. Finns det bete så utnyttjar grisen det för att täcka upp till 10 procent av sitt energibehov. Grisar är alltså inga renodlade gräsätare som idisslare och de klarar sig inte så bra på enbart bete.”

Grisar räknas därmed inte in i gruppen växtätare (herbivores) som måste ha rätt till bete enligt EU:s förordning, för grisarna räcker det med ”utevistelse” och grovfoder.. Enligt EU-förordningen ska däggdjur ha tillgång till bete eller en rastyta i friska luften, och för grisarna är det alltså det senare som gäller.

I Annex 8 till förordningen anges dessutom hur stor yta EU-grisarna är berättigade till i rastfållan. Under 50 kilos kroppsvikt är ytan 0,6 kvadratmeter, mellan 50 och 85 kilo är ytan 0,8 kvadratmeter och och de grisar som väger ännu mer har rätt till 1 hel egen kvadratmeter.

Appropå bökning så anger samma förordning att de EU-ekologiska grisarna, visserligen har rätt att böka, men inte nödvändigtvis i jord: ”for the purpose of rooting different substrates can be used.”

”Visst kan grisar böka runt i halm men det är inte alls samma sak som att söka föda i jorden på ett naturligt sätt”, påpekar Magdalena Presto.

Undvik julskinkor som injicerats med mycket vatten, påpekade Mats-Eric Nilsson, redaktionschef på SvD och författare till boken Den hemlige kocken i dagens SvD. Richard Tellström som är lektor i måltidskulturhistoria vid Restauranghögskolan i Grythyttan mejlar och påpekar att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ för den som vill ha en tillsatsfri höjdpunkt på julbordet med ännu djupare historiska rötter: revbensspjäll.

Den (av nitrit kan man tillägga) rosaröda julskinkan är egentligen en produkt av nationalromantiken på slutet av 1800-talet. Jag är verkligen ingen expert på nationalromantiken men en snabb googling friskar upp minnet. Vi talar alltså om en tid då det diktades nationalsånger och annan patriotisk musik likaväl som nationella litterära epos. Inom konsten symboliserade Anders Zorns dalkullor en lantlig kritik mot storstäder och industrialism. Det var en tid då alla vikingahjälmar fick horn och vad kunde då passa bättre än att placera en storsvensk grisskinka mitt på julbordet?

Men, tillbaka till Tellström, innan skinkan gjorde entré var det färska tjocka revbensspjället den vanligaste julfestmåltiden. ”Själva poängen med julslakten, som enligt traditionen ska ske just nu vid Lucia-tid, var just att få färskt kött till julens- och nyårets fester. Det saltinlagda köttet och fläsket var vardagskost resten av året och inget som skapade feststämning på julbordet. Och i Norge är alltjämt ”ribbe”, alltså tjocka färska revebensspjäll, den riktiga julmaten” påpekar Tellström.

Hans tips är att titta närmare på den äldre julmaten för att få inspiration till en mindre E621-ig jul.

Slaktkycklingar med benfel föredrar foder som innehåller smärtstillande medel, när de får chansen att välja, förklarade Helena Leander, mp, när SvD:s artikelserie om slaktkyckling debatterades i riksdagen. En av de studier som dragit en sådan slutsats gällde fåglar med benfel och den hittar du här.

Som framgick av artiklarna visar nya studier att cirka 10 procent av Ross 308 och 22 procent av Cobb 500 har allvarliga benfel som bedöms som en trea eller sämre på en femgradig skala. De två modellerna svarar för i stort sett hela den svenska produktionen och dominerar även importen.

Leander hade i en interpellation till jordbruksminister Eskil Erlandsson frågat om det rimliga i att Sverige tillåter import av föräldradjur som är så hårt framavlade att det medför lidande, när sådan avel är förbjuden inom Sveriges gränser enligt djurskyddslagen.

Eskil Erlandsson poängterade vikten av en sund djurhållning och välkomnade den rapport som EU-kommissionen utlovat om hur genetiska förändringar påverkar djurens välfärd. I väntan på den (det kan ta ett par år) påpekade han att de svenska producenterna för en dialog med de utländska avelsföretagen och att konsumenterna har en möjlighet att visa sin makt i affären. ”Men då tittar man oftast mer på priset.”

Några åtgärder utlovades inte heller för att underlätta import av ägg eller dagsgamla kycklingar av långsamväxande kycklingraser. Det omöjliggörs idag av salmonellareglerna.

Det innebär att Sverige inte bara är ett av få länder som inte har utbredd salmonella. Vi är dessutom det enda landet där man inte kan köpa riktig kyckling.

SvD:s artikelserie om slaktkyckling vållar debatt i riksdagen. Helena Leander, mp, har i en interpellation frågat om jordbruksminister Eskil Erlandsson, c, avser att underlätta import av traditionella kycklingraser och förhindra import av fåglar som avlats så hårt att det medför lidande för djuren. Sådan avel är förbjuden inom Sveriges gränser enligt djurskyddslagen, men den lagen gäller inte då aveln sker utomlands.

Som SvD berättade visar studier att 12 respektive 22 procent av de två snabbväxande kycklingraser som föds upp i Sverige (Ross 308 respektive Cobb 500) drabbas av allvarliga benfel när skelettet inte klarar att bära upp den volym som kroppen programmerats för att bygga upp.

Sverige är dessutom ett av få länder där konsumenterna inte kan köpa alternativ i form av frisk ekologisk kyckling av traditionella raser. När Bosarp som producerar ekokyckling undersökt möjligheterna av import av ägg och dagsgamla kycklingar har det visat sig omöjligt på grund av de svenska salmonellareglerna.

Debatt i riksdagen den 2 december.