Henrik Ennart om mat & hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

Ena veckan är Atkins-dieten bäst för den som vill gå ned i vikt, andra veckan kan kändisdieten ”döda i förtid”. Det är inte lätt för en stackars konsument att orientera sig. Men problemet även med den här nya studien är att den svarar på en fråga som ingen längre ställer.

Förra våren blev det stort rabalder i fettfrågan sedan en stor studie vid Harvard visat att låg fettkonsumtion inte minskade risken för viktiga cancer- och hjärtsjukdomar. Ett viktigt argument som användes till försvar för dagens kostråd var då att studien inletts för så länge sedan att man inte tagit hänsyn till olika fettsyrors inverkan. Det senaste decenniet har nämligen kunskapen om skillnaderna mellan bra och dåligt fett, liksom mellan hög- och lågraffinerade kolhydrater ökat dramatiskt och omfattas nu även av forskare i huvudfåran.

Nu kan samma argument dammas av igen. Den nya studien som dömer ut Atkins-dieten tar ingen hänsyn till om de som åt kolhydratsnålt istället åt en kost som exempelvis gav ett överskott av fleromättad Omega-6 eller mättad palmitinsyra. Det är inte alls osannolikt eftersom de fettsyror som anses mer hälsosamma, som Omega-3 och (åtminstone relativt sett) stearinsyra, utvecklas bättre om djuren får beta utomhus, vilket länge varit en bristvara i Sverige. Billiga matoljor från majs och soja, som är vanlig i halvfabrikat, bidrar också till en försämrad fettbalans.

Annars är det inte särskilt förvånande att det börjar komma studieresultat som sannolikt får pendeln att börja svänga tillbaka för Atkins och GI även i Sverige. Utomlands kulminerade Atkins-hypen för flera år sedan.

Det är ett mönster som känns igen. Ända sedan den gode William Banting skrev in sig i ordlistan år 1869 med sitt ”Letter on corpulence”, där han pläderade för viktnedgång medelst en fett- och proteinrik kost, har tanken återkommit i cykler som sträckt sig över ungefär 40 år. Greg Crister skriver i den amerikanska bestsellern Fatland att orsaken är att de stora bokförlagen i New York först måste byta ut sina expertrådgivare. När den siste som upplevt förra bantningshypen gått i pension ökar trycket och alla förlagschefer tänker att ”snart kommer bantningstrenden tillbaka och vi vill inte vara sist ut i bokhandlarna”. Sedan är bollen i rullning, tidningarna skriver och till slut gör även nationella TV-kanaler program innan rörelsen fullständigt tappar fart. En galopperande krämarmentalitet som vill dra trenden några varv för långt, urholkar ohjälpligt trovärdigheten och blottar grundidén för attacker från kritiska forskare.

Under tiden
hittar förlagen en ny lukrativ trend att tjäna pengar på.

Är inte upprepningen lite tröttsam? Måste vi alltid kasta ut barnet med badvattnet? Vore det inte intressant om vi för en gångs skull inte bara halkade från den ena vägrenen till den andra? Kritiken mot kolhydratsnåla dieter har alltid varit att den inte skulle klara av att förse kroppen med nödvändiga vitaminer och mineraler. Hans-Olov Adami som står bakom den nya studien har själv intresserat sig starkt för selenets skyddande verkan och vill gärna starta en stor studie på det temat.

Så frågan är kanske fel ställd? Det kanske är kvalitén på fett och kolhydrater som påverkar hur vi mår? Synd att det inte satsas lika mycket pengar på att undersöka det.

Fler bloggar