Annons

Henrik Ennart om mat & hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

Kentucky Fried Chicken har gått med på att informera alla sina konsumenter i Kalifornien om att deras pommes frites innehåller akrylamid som kan orsaka cancer. Informationen lämnas i enlighet med en lag som röstades igenom 1986 med stöd av 63 procent av delstatens invånare och som tvingar företag att tydligt informera om farliga ämnen. Analyser visade att en portion pommes frites innehöll 82 gånger högre halt akrylamid än vad som tillåts i dricksvatten enligt det amerikanska naturvårdsverket, EPA.

Det svenska Livsmedelsverkets varning för akrylamid år 2002 används ofta som paradexempel på överdrivna matlarm som påstås oroa konsumenter i onödan och underminera förtroendet för myndigheter och forskare. Jag har aldrig riktigt förstått den där kritiken, även om det gjordes några PR-mässiga blundrar i samband med att nyheten presenterades. Att underskatta riskerna med akrylamid kan tvärtom visa sig vara en felbedömning, och den insikten ligger naturligtvis bakom att många av världens företag i det tysta ägnar stor kraft åt att lösa problemet.

Forskarvärlden är överens om att akrylamid, som bildas när stärkelserika livsmedel värms upp till höga temperaturer, är starkt cancerframkallande, och dessutom i betydligt högre grad än de flesta andra ämnen som nämns i sådana sammanhang. Vad man däremot inte vet är vilka doser som krävs för att människor ska bli sjuka. Men då kan man tillägga att epidemiologiska studier nästan aldrig kan ge några sådana besked och att den exakta dosen som är skadlig för människor inte ens är solklar när det gäller så erkänt cancerframkallande och välstuderade saker som tobak och radioaktivitet. För att få veta risken måste man i flera decennier mata tusentals människor med chips och kakor och se hur många som på lång sikt utvecklar cancer. Felkällorna är naturligtvis oändliga, försökspersonerna kanske ljuger om sitt snaskätande, äter korv med nitrit, bor vid en motorväg eller är passiva rökare via ventilationstrumman utan att veta om det.

Få områden har på kort tid sugit åt sig så många forskare världen runt som inlett nya studier. Det goda förde Livsmedelsverkets larm med sig och det gör att osäkerheten kring akrylamid förhoppningsvis kan minska något i framtiden. Under tiden är det rimligt att tillverkarna även i Sverige berättar hur mycket cancerframkallande akrylamid som finns i maten de säljer. Varför ska bara amerikanska konsumenter få veta sånt?