Annons

Henrik Ennart om mat & hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

Det är både logiskt och väntat att det animaliska A-vitaminet retinol plockas bort ur barnens AD-droppar. Då är det svårare att förstå poängen med att bara rekommendera dropparna för alla barn upp till två års ålder istället för, som tidigare, upp till fem. Är det något som olika kostundersökningar visat så är det att många barn får i sig för lite D-vitaimin.

AD-dropparna ska, som SvD tidigare berättat, snart bara bli D-droppar. Frågan har åter aktualiserats genom att Läkemedelsverket godkänt den första produkten som ska marknadsföras till barn. Därmed återstår bara ett formellt beslut i Livsmedelsverkets styrelse.

Bakom förändringen ligger en oro över att det animaliska A-vitaminet retinol i för stora doser ska bidra till benskörhet. En stor svensk studie har visat att så troligen är fallet och att avståndet mellan den dos vi behöver och den dos som kan vara skadlig är ganska liten. Nyttan av A-vitamintillskott anses dessutom vara obefintlig. Problemet med överkonsumtion uppstår i praktiken bara för den som äter kosttillskott i olika former och gäller knappast för den som enbart håller sig till en köttrik kost. Problemet är inte alls kopplat till betakaroten som är den vegetabiliska forme av A-vitamin.

Men tyvärr tar
Livsmedelsverket inte bara ett steg framåt utan även ett kliv tillbaka. När verket tog över ansvaret från Socialstyrelsen 2006 sänkte man den rekommenderade åldern för de barn som generellt bör få dropparna från fem till två år. Visserligen finns det kvar en formulering om att barn som får i sig för lite mellanmjölk (som är berikad med D-vitamin), för lite berikat margarin, som är ute lite i solen eller har mörk hy bör äta tillskott av D-vitamin.

Livsmedelsverkets egna stora kostundersökningar avslöjar däremot att det inte är en liten begränsad grupp som behöver tillskott. D-vitaminstatusen rasar när barnen börjar skolan. Då får nio av tio för lite att jämföra med det bara något mindre alarmerande fyra av tio bland femåringar. Den tänkbara orsak som verkets egna experter levererat är att detta är en effekt av att en del femåringar fortfarande äter AD-droppar!

Varför då inte fortsätta att ge det generella rådet? Förklaringen tycks vara att många föräldrar ändå struntar i AD-droppar när barnen blir 3-4 år, men varför inte möta det med ökad information istället för att bara ge upp? Allt fokus tycks istället ensidigt riktas mot att barnen ska äta berikade mejeriprodukter, men det rådet överdriver dessvärre kraftigt bilden av hur mycket D-vitamin barnen
kan få i sig den vägen. Faktum är att det finns mångfalt mer i både mandelkubbar och punschrullar, för att inte tala om ägg, kyckling och fisk.

En annan nöt är att de allt fler föräldrar som föredrar socker- och kolhydratsnålt framför fettsnålt tvingas ge sina barn livsmedel som inte berikats med D-vitamin.

Riskerna med att överkonsumera A-vitamin förstärks sannolikt om intaget av D-vitamin är för lågt. Så: vad är hönan och vad är ägget? Beror benskörheten i äldre åldrar på för mycket eller för lite av det ena eller det andra vitaminet? Oroade skol- och barnläkare som jag pratat med menar att myndigheterna istället borde ta ett samlat grepp för bättre skeletthälsa där fokus mer riktas mot intaget av kalcium och D-vitamin via mat och sol, men även mot vikten av mer motion och att informera om riskerna med rökning.