Hur mycket vitaminer finns i maten?

Hur mycket vitaminer och mineraler får vi egentligen i oss? Som SvD kunde berätta i söndags (och även berörde förra våren) räcker inte anslagen för att uppdatera Livsmedelsverkets databas. Uppgifter om mer än 800 av de 1450 råvarorna och halvfabrikaten lades in före 1989. En del uppgifter ligger kvar ända sedan 1950-talet, inte minst de som gäller råvaror.

Då ska man veta att just den här databasen ligger till grund för analyserna av vuxna och barns kostvanor, de svenska kostråden och ett stort antal akademiska studier kring olika näringsämnens hälsoeffekter.

Åke Bruce som är professor på Livsmedelsverket säger till SvD att kraven på anslag för att uppgradera databasen är ”synnerligen motiverade”, och Irene Mattisson som är toxikolog på verket tillägger att databasen är ”underfinansierad sedan många år” och att det tyvärr ”är väldigt dåligt i alla länder”. Därför finns det inte heller så många att byta information med. En hel del data hämtas i praktiken från det amerikanska jordbruksdepartementets databas, som också kritiserats för att vara dåligt uppdaterad.

Det här är allvarligt av minst två skäl. Dels har det på senare år kommit en rad rapporter om ett minskande näringsinnehåll i frukt, grönsaker och spannmål som en följd av bland annat urlakade jordar. Dels äter vi allt mer färdigmat där tillverkningsprocess och långa lagringstider ytterligare bidrar till ett uttunnat näringsinnehåll.

Stora delar av dagens hälsodebatt blir lätt surrealistisk om vi inte känner till ingångsvärden som: Vilka fettsyror används mest? Hur mycket får vi i oss av selen, mineralet som nyligen kopplades till minskad prostatacancer? Eller hur mycket vitaminer och mineraler finns i svensk brödsäd, för att inte tala om i alla de nya exotiska grönsaker som säljs i butikerna?