Annons

Henrik Ennart om mat & hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

SvD:s artikelserie om slaktkyckling vållar debatt i riksdagen. Helena Leander, mp, har i en interpellation frågat om jordbruksminister Eskil Erlandsson, c, avser att underlätta import av traditionella kycklingraser och förhindra import av fåglar som avlats så hårt att det medför lidande för djuren. Sådan avel är förbjuden inom Sveriges gränser enligt djurskyddslagen, men den lagen gäller inte då aveln sker utomlands.

Som SvD berättade visar studier att 12 respektive 22 procent av de två snabbväxande kycklingraser som föds upp i Sverige (Ross 308 respektive Cobb 500) drabbas av allvarliga benfel när skelettet inte klarar att bära upp den volym som kroppen programmerats för att bygga upp.

Sverige är dessutom ett av få länder där konsumenterna inte kan köpa alternativ i form av frisk ekologisk kyckling av traditionella raser. När Bosarp som producerar ekokyckling undersökt möjligheterna av import av ägg och dagsgamla kycklingar har det visat sig omöjligt på grund av de svenska salmonellareglerna.

Debatt i riksdagen den 2 december.

Henrik Ennart

I söndagens reportage om kycklingindustrin fanns en uppgift om att 1,34 procent av de 74 553 936 kycklingar som förra året kom in till landets slakterier var så sjuka eller skadade att de kasserades. Tyvärr föll en faktaruta bort som redovisade vilka olika typer av skador som besiktningsveterinärerna angivit i sina rapporter. Här kommer den istället:

Exempel på orsaker:
Leverskador: 59 548
Bukvattusot: 163 588
Kräv och magdilatation: 33 464
Tumörer: 7 913
Benfel: 63 083
Självdöda: 135 979
Hudinflam/bölder: 240 370
Blödningar/färska frakturer/rodnader: 22880


Även om det
är en låg procent blir det hisnande siffror i absoluta tal. Man ska också komma ihåg att kassationerna inte görs av några moralisk/etiska skäl utan för att säkra ätkvaliteten. Kan delar av en skadad kyckling ätas upp så hamnar den inte i den här statistiken.

För slakteriet är det inget egenvärde att behöva rensa ut dåliga kycklingar och därför kräver man att uppfödarna gör den gallringen innan avresan. Statistiken visar alltså den restpost som blir kvar efter uppfödarens slutgallring, plus nya skador som tillkommit på väg till slakt.

Några korta kommentarer kring posterna:

Blödningar/frakturer/rodnader:
Det här handlar om ben- och vingbrott som uppstått då djuren lastats hos uppfödaren och då de senare töms ut ur transportburarna strax före slakt. Det är anmärkningsvärt att ett stort slakteri som kronfågels i Kristianstad rapporterad osannolikt låga noll (0!) fall under det år SvD studerade medan Kronfågels slakteri i Valla som tidigare fått kritik och därför i flera år arbetat aktivt med frågan, rapporterar 6499.

Hudinflammation/bölder: Tidigare var det främsta skälet att kycklingarna gick runt i strö som blivit vått och frätande av deras egen avföring. Så är det fortfarande utomlands men i Sverige har många uppfödare installerat golvvärme och mekaniska fläktar för att minska fotfelen, vilket gjort att ströet och luften torkat upp. Följden har blivit nya hudinflammationer på grund av uttorkning.

Bukvattusot: Har ökat rejält de senaste decennierna och hänger ihop med fågelns snabba tllväxt. När hjärtat inte riktigt orkar pumpa runt blodet uppstår olika typer av cirkulationsrubbningar som ödem.

Benfel: Det största skälet till att kassera fåglar med benfel är att de är mindre än de andra eftersom de har haft svårare att brotta sig fram till foderautomaten och därmed fått äta mindre. Fåglar som avviker i storlek är inte önskvärda i slakteriet med dess standardiserade maskiner. Om till exempel bedövningen sker genom att huvudet doppas i ett elbad kan små fåglar hålla sig över ytan och får då halsen skuren i medvetet tillstånd. Upprepade studier visar klart att cirka var tionde fågel (Ross 308) eller var femte (Cobb 500) har allvarliga benfel som gör ont. Siffran ovan anger alltså att bara en liten bråkdel av dessa kasseras på slakteriet, andra gallras hos uppfödaren medan det stora flertalet konsumeras.

Självdöda:
Syftar i huvudsak på de fåglar som dör under transport till slakteriet.

Kräv- och magdilation: Tarmpåverkan som kan orsakas av parasiter och jordbakterier. Bokförs även under tarminflammation. Konventionella fåglar får ett slags antibiotika (som lämpligt nog inte är antibiotikaklassat eftersom kyckling inte ska få antibiotika) som kallas koccidiostatika. Det är verksamt mot ett slags tarmparasiter som finns naturligt men som frodas i trängseln vid intensiv uppfödning. Kravkyckling får inte äta koccidiostatika. En ökad exponering för jordbakterier och parasiter förklarar varför något fler magproblem rapporteras från de slakterier som tar emot eko-kyckling.

Bland övriga poster (alla redovisas inte här) märks inte minst skador i hjärta och luftvägar.