Annons

Henrik Ennart om mat & hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

Nyheterna kring plastkemikalien bisfenol A duggar tätt. Idag presenterade en rådgivande vetenskaplig kommitté till det amerikanska livsmedelsverket Food and drug administration, FDA, en svidande kritik mot den egna myndighetens riskbedömning av kemikalien som bland annat finns i nappflaskor av polykarbonat.

Yttrandet går stick i stäv med EU:s livsmedelsmyndighet Efsa som i veckan gjorde klart att man inte såg några skäl att ändra synen på bisfenol A efter den senaste tidens oroande forskningsrön. Den uppfattningen har hittills delats av FDA, men nu dömer myndighetens egna vetenskapliga experter ut FDA:s hantering av frågan och klassar säkerhetsmarginalen som ”inadekvat”.

Experterna har på FDA:s egen begäran gått igenom forskningen på området. Nu pekar de på en lång rad brister:

• Vid riskvärderingen har FDA inte tagit hänsyn till och undersökt möjligheten att bisfenol A kan ackumuleras i kroppen. Man har inte heller tagit hänsyn till att risken kan variera mellan olika barn.

• Bedömningen av hur stor exponering som barn utsätts för har stora begränsningar och baseras på provtagningar av ett för litet urval av flaskor med bröstmjölksersättning. Dessutom har man räknat med medelvärdet och inte tagit hänsyn till spridningen och att halterna kan variera.

• FDA förklarar inte heller kriterierna för hur data valts ut till riskbedömningen. Expertgruppen motsätter sig särskilt att en lång rad studier som visat på risker inte tagits med i bedömningen med påstådd hänvisning till att de inte uppfyller ett särskilt protokoll (GLP) för hur studier ska genomföras. Expertgruppen föreslår istället att alla studier som uppfyller det statliga forskningsorganet CERHR:s kriterier vägs in i riskvärderingen. Det innebär visserligen att man accepterar studier med olika typer av brister men detta balanseras, enligt expertgruppen, av det mycket stora antal studier det handlar om vars resultat tyder på att låga doser av bisfenol A kan ge hormonella utvecklingsskador.

• FDA för dessutom inget adekvat resonemang kring osäkerheten i sin bedömning, menar experterna.

Sammanfattningsvis menar den rådgivande expertgruppen att FDA:s säkerhetsmarginal för bisfenol A är ”inadekvat” och att den nivå som anses säker behöver ”sänkas väsentligt”.

Henrik Ennart

Det lär dröja innan EU begränsar användningen av den omstridda plastkemikalien bisfenol A i nappflaskor. I ett yttrande avvisar EU:s experter den studie som nyligen orsakade internationell debatt kring kemikalien.

Studien publicerades i tidskriften Jama och visade att personer med höga halter av bisfenol A i urinen också var hårdast drabbade av hjärtsjukdomar och diabetes. Forskarna hade använt den databas som har mest uppgifter om både människors bisfenol- och hälsosatsus, den amerikanska NHANES-studien.

Efsas experter skriver nu att ”det saknas information om exponeringen under den tid som behövs för att utveckla sjukdomar som diabetes och kardiovaskulära åkommor”.
Det stämmer, Jama-studien kan inte bevisa att det finns ett orsakssammanhang och teoretiskt kan samvariationen vara en slump. Problemet är att det skulle krävas en enorm studie som följer en stor grupp människor under många år för att presentera den information som Efsa efterlyser. Sedan skulle expertgruppen med samma oklanderliga forskningsnit kunna efterlysa att resultaten upprepas av en annan forskargrupp.

Nyligen besökte jag ett seminarium arrangerat av Sveriges toxikologiska förening där det framgick att experterna anser att dagens bevis inte räcker för att slå fast att bisfenol A är farligt vid nuvarande exponering. Men det framgick också att experterna ser många oroande tecken och att det saknas bevis för att dagens dos är säker. Kunskapen om bisfenol A – en av världens vanligaste plastkemikalier – är helt enkelt liten.

Frågan är alltså vem som ska stå med risken under de år det tar innan riskerna utretts? Sedan Efsas experter sagt sitt blir svaret: konsumenten. Men bisfenol A skulle kunna göras till ett av de första ämnen som granskas utifrån EU:s nya och strängare kemikalielagstiftning. Det skulle kunna ge ett annat resultat än det som EU just levererat utifrån de gamla reglerna.

Frågan är vad politikerna tycker?

Henrik Ennart

Jag tillbringade dagen på hjärt- och lungfondens hearing på temat: Är det dags att uppdatera kostråden? Intressant att se hur otroligt starkt åsikterna går isär och på slutet verkade alla landets ledande forskare på området mest vara överens om att de var oeniga om det mesta, inklusive behovet av att äta mindre mättat fett. Och så var de överens, men inte riktigt, om att medierna orsakade förvirringen.

Mest intressant tyckte jag nog att Mai-Lis Hellenius anförande var. Varför då, kanske någon undrar? Det fanns ju många färgstarka talare. Jo, Mai-Lis som är professor vid Karolinska universitetssjukhuset tillhör skaran etablerade forskare som inte profilerat sig som Atkins-vän eller kritiker av dagens näringsrekommendationer.

Nu sa Mai-Lis att målet att minska intaget av mättat fett kanske spelat ut sin roll eftersom konsumtionen redan minskat jämfört med för några decennier sedan. Fokus borde istället ligga på fettkvalitet, alltså att människor får i sig tillräcklig mängd av enkelomättat och fleromättat fett. Just den åsikten var väl så nära konsensus man nådde i fettdebatten denna dag. Aha, tänkte jag. Just så kan naturligtvis en framtida justering av näringsrekommendationer och kostråd motiveras.

Jo, sen sa Mai-Lis Hellenius en annan sak också som jag tyckte var bra, nämligen att vi måste prata mer om mat än om näringsämnen i framtiden. Det var hon (och stenålderskostaren Staffan Lindeberg) ganska ensamma om, för trots att knappast någon tänkbar boll undgick att hamna i luften denna dag så var det faktiskt en som lyste med sin frånvaro:

Ingen nämnde den processade maten (även om Staffan Lindeberg antydde den). Om vanliga konsumenter ska få ut något av rekommendationen så måste de vara begripliga och inte bara handla om att öka eller minska någon kemisk förening med si eller så många procent. Hur sjutton ska det förresten gå till när man stresshandlar på Ica eller Coop?

Är det något vi vet så är det att ju mer processad maten är, desto mindre näring finns det kvar. Det fleromättade fettet, som alla efterlyste, oxiderar. Flera viktiga vitaminer och dussintals bioaktiva ämnen med känd eller hittills okänd funktion försvinner. Enzymer upphör att existera.

Om epidemiologiska studier säger oss så lite som många experter tycks vara överens så kanske vi skulle drista oss att lita lite mer på Darwin istället. På något sätt klarade sig ju människan hit. Det fanns eskimåer som nästan bara åt fiskfett som mådde jättebra, det fanns skottar som nästan bara åt havre som mådde lika bra, afrikaner som levde gott på fet mjölk och det finns fortfarande folk på ögruppen Trobrianderna som mår bra på att äta mycket frukt. Lärdomen? Den minsta gemensamma nämnaren är inte näringsämnet utan att maten är färsk.

Därför skulle jag vilja se det här kostrådet: Ät färsk mat och sådan som är tillverkad på ett traditionellt sätt. Det spelar ingen roll om det är kött eller potatis bara det kommer från färska, traditionellt tillagade eller åtminstone lågprocessade råvaror. Ta gärna ordentligt med ärter och andra grönsaker till. Variera så mycket du kan. Industrimat kan du äta om du tycker att det är gott, men räkna inte med att det är nyttigt. Färsk och traditionell mat har fungerat evolutionärt några hundra tusen år längre än de nya produkter som just blandats ihop bland forskningsavdelningarnas provrör. Visst kan dom vara hälsosamma, men hur stor är chansen att forskarna upptäcker något överaskande redan nästa år, så varför ta risken?

Undvik processad industrimat så maximerar du chansen att må bra!

Henrik Ennart

Det är både logiskt och väntat att det animaliska A-vitaminet retinol plockas bort ur barnens AD-droppar. Då är det svårare att förstå poängen med att bara rekommendera dropparna för alla barn upp till två års ålder istället för, som tidigare, upp till fem. Är det något som olika kostundersökningar visat så är det att många barn får i sig för lite D-vitaimin.

AD-dropparna ska, som SvD tidigare berättat, snart bara bli D-droppar. Frågan har åter aktualiserats genom att Läkemedelsverket godkänt den första produkten som ska marknadsföras till barn. Därmed återstår bara ett formellt beslut i Livsmedelsverkets styrelse.

Bakom förändringen ligger en oro över att det animaliska A-vitaminet retinol i för stora doser ska bidra till benskörhet. En stor svensk studie har visat att så troligen är fallet och att avståndet mellan den dos vi behöver och den dos som kan vara skadlig är ganska liten. Nyttan av A-vitamintillskott anses dessutom vara obefintlig. Problemet med överkonsumtion uppstår i praktiken bara för den som äter kosttillskott i olika former och gäller knappast för den som enbart håller sig till en köttrik kost. Problemet är inte alls kopplat till betakaroten som är den vegetabiliska forme av A-vitamin.

Men tyvärr tar
Livsmedelsverket inte bara ett steg framåt utan även ett kliv tillbaka. När verket tog över ansvaret från Socialstyrelsen 2006 sänkte man den rekommenderade åldern för de barn som generellt bör få dropparna från fem till två år. Visserligen finns det kvar en formulering om att barn som får i sig för lite mellanmjölk (som är berikad med D-vitamin), för lite berikat margarin, som är ute lite i solen eller har mörk hy bör äta tillskott av D-vitamin.

Livsmedelsverkets egna stora kostundersökningar avslöjar däremot att det inte är en liten begränsad grupp som behöver tillskott. D-vitaminstatusen rasar när barnen börjar skolan. Då får nio av tio för lite att jämföra med det bara något mindre alarmerande fyra av tio bland femåringar. Den tänkbara orsak som verkets egna experter levererat är att detta är en effekt av att en del femåringar fortfarande äter AD-droppar!

Varför då inte fortsätta att ge det generella rådet? Förklaringen tycks vara att många föräldrar ändå struntar i AD-droppar när barnen blir 3-4 år, men varför inte möta det med ökad information istället för att bara ge upp? Allt fokus tycks istället ensidigt riktas mot att barnen ska äta berikade mejeriprodukter, men det rådet överdriver dessvärre kraftigt bilden av hur mycket D-vitamin barnen
kan få i sig den vägen. Faktum är att det finns mångfalt mer i både mandelkubbar och punschrullar, för att inte tala om ägg, kyckling och fisk.

En annan nöt är att de allt fler föräldrar som föredrar socker- och kolhydratsnålt framför fettsnålt tvingas ge sina barn livsmedel som inte berikats med D-vitamin.

Riskerna med att överkonsumera A-vitamin förstärks sannolikt om intaget av D-vitamin är för lågt. Så: vad är hönan och vad är ägget? Beror benskörheten i äldre åldrar på för mycket eller för lite av det ena eller det andra vitaminet? Oroade skol- och barnläkare som jag pratat med menar att myndigheterna istället borde ta ett samlat grepp för bättre skeletthälsa där fokus mer riktas mot intaget av kalcium och D-vitamin via mat och sol, men även mot vikten av mer motion och att informera om riskerna med rökning.

Henrik Ennart

Kanada förbjuder som första land plastkemikalien bisfenol A (BPA) i nappflaskor och vissa andra matförpackningar. Samtidigt rapporteras nya rön om riskerna med BPA. Den här gången att kemikalien kan gynna utvecklingen av cancer som redan uppstått.

Det formella kanadensiska beslutet, som kom sex månader efter att regeringen, aviserat skärpta regler, innebär att Kanada omedelbart inför regler som förbjuder import, försäljning och reklam för nappflaskor i polykarbonatplast av sådan typ som innehåller kemikalien BPA.

”Det finns bevis för att exponering av låga doser BPA, särskilt i känsliga skeden i livet, kan leda till permanenta störningar av hormonella system, utveckling och reproduktiv förmåga”, skriver regeringen i ett uttalande.

Inför beslutet gjorde landets hälsomyndigheter en kartläggning som visade att barn upp till 18 månader framför allt exponerades för BPA via nappflaskor. Kemikalien lösgörs särskilt lätt om innehållet värms upp eller om flaskan blir repig. Enligt myndigheterna införs förbudet för säkerhets skull eftersom de halter barn kan få i sig ligger under de där man vet säkert att skador uppstår.

Olika konsumentgrupper kritiserade beslutet som de ansåg inte var tillräckligt långtgående. På senare tid har ett flertal forskningsrapporter antytt att bisfenol verkar på sätt som man tidigare inte känt till, och att risker kan finnas även för vuxna. En brittisk studie kopplade nyligen BPA till ökad risk för diabetes och hjärtsjukdom medan en Nordamerikansk studie visade på hjärnskador och skadad inlärningsförmåga hos människan närstående apor.

Myndigheterna har hittills lämnat motstridiga besked om riskerna. Livsmedelsmyndigheterna i EU och USA har sagt att dagens användning av BPA är säker. Flera internationella forskarkonferenser, liksom en rapport från amerikanska national toxicology program, har tvärtom rapporterat att det finns en betydande osäkerhet och att riskerna inte kan avskrivas.

Ytterligare ett orosmoln
bidrar forskare vid universitetet i Cincinatti med. I en ny studie visar de att BPA motverkar effekten av viktiga cancermediciner (kemoterapi) genom att skapa en grupp proteiner som skyddar cancercellerna. BPA orsakade alltså inte uppkomsten av cancer, men bidrog till att sjukdomen blev svårare att behandla.

Läs mer:

17/9 2008: Konsumentkrav i USA: Bort med BPA ur maten!
16/9 2008: Ny larmrapport om plast i mat
11/9 2008: Vanlig plast kan leda till sjukdom
25/4 2008: Hur säkra är nappflaskorna?
23/3 2007: Omstritt ämne i nappflaskor
23/2 2007: Omtvistat ämne tillåts i barnmatsburkar