Annons

Henrik Ennart om mat & hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

Tranbär, goji, mangostan, noni, aronia, acai, blåbär, jordgubbar och svarta vinbär. Försäljningen av vitaminrika superfrukter och superbär går spikrakt uppåt i västvärlden. Det vetenskapliga underlaget är ofta lovande men sällan helt övertygande och hypen öppnar för såväl klimatovänliga transporter som överdrivna löften och dåliga plagiat.

Nu senast tycks granatäpplet, hårt pressat av bland annat tranbäret, rycka åt sig ledartröjan sedan en kalifornisk forskargrupp beskrivit hur fruktens läkande ämnen likt målsökande robotar söker upp och förstör cancerceller i prostatan. Rönen stärker tidigare antaganden och har i omgångar publicerats i Journal of Agricultural and Food Chemistry.

En välkänd riskfaktor för prostatacancer är hur snabbt det så kallade PSA-värdet stiger. Forskarna konstaterar nu att de som drack juice från granatäpple hade fyra gånger så lång dubbleringstid för sitt PSA-värde som övriga, vilket anses öka chansen till att överleva sjukdomen.

En grupp antioxidanter som är vanliga i granatäpplen, ellagitanniner, bryts i kroppen ner till ett ämne som kallas urolithin. Vid musförsök upptäckte forskarna att detta ämne samlades i höga koncentrationer i prostatan och vid laboratorieförsök hindrade urolithinet sedan tillväxten även av mänskliga prostatacancerceller. Testet gjordes på odlade cellkulturer och det krävs därför andra studier för att säkert avgöra om samma mekanism gäller hos sjuka människor.

Tidigare har granatäpplet främst förknippats med lägre blodtryck och bättre hjärthälsa. Tillverkarna gnuggar naturligtvis händerna över den växande efterfrågan och antalet produkter där granatäpple ingår har globat ökat med över 500 procent på två år, trots en redan tidigare snabb tillväxt.

Men det gäller för konsumenterna att se upp. Nyligen rapporterade den brittiska tillverkaren av smakämnen, Create Flavours, att man knäckt granatäppelsmakens kemiska kod. Så allt som smakar granatäpple behöver inte längre innehålla äkta vara. Det gäller som alltid att lusläsa innehållsföretckningen för att se hur mycket eftertraktad råvara produkten egentligen innehåller.

Hypen kring superfrukter krockar dessutom med klimatmålen eftersom de exotiska frukterna måste transporteras långa sträckor vilket när det gäller färska bär brukar ske med flyg. Samma sak gäller förstås våra inhemska superbär: blåbär, björnbär, hallon och jordgubbar om vi köper dem utanför deras naturliga säsong.

Henrik Ennart

Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger väntas bli först i världen att lagstifta om obligatorisk märkning av klonad mat. Senast den 15 oktober ska han ta ställning till en lag som ger Kaliforniens konsumenter möjlighet att själva välja om de vill äta produkter som innehåller kött och mjölk från klonade djur.

Initiativet till lagförslaget SB63 togs av San Fransisco-senatorn Carole Migden och innebär krav på märkning av varor från både klonade djur och deras avkomma. Förslaget är kontroversiellt eftersom de reglerande myndigheterna i både USA och EU traditionellt ställer sig mycket kallsinniga till varningsmärkning av produkter som myndigheterna bedömt vara dugliga som föda.

Livsmedelsmyndigheten FDA förklarade i vintras att man inom kort kommer att häva det frivilliga moratorium som införts på handel med klonad mat eftersom man inte såg några risker för konsumenterna. Bedömningen har vållat stor debatt i USA sedan Center for food safety i en egen rapport konstaterat att tekniken är långt ifrån färdigutvecklad, att det saknas studier kring hälsoeffekter på människor och att kloningstekniken fortfarande leder till stora lidanden för djuren. Den typen av etiska frågeställningar behandlas dock inte av livsmedelsmyndigheternas expertkommittéer som har snävare och mer tekniska bedömningsgrunder.

En enkätundersökning av den stora konsumentorganisationen Consumers union visade att 69 procent var oroade över klonad mat och att 89 procent av kunderna vill ha en märkning när sådana varor börjar säljas.

Läs mer:
SvD 13/5 2007: Den klonade maten ligger snart på tallriken

Henrik Ennart

E129 Allurarött kan bli det första azofärgämnet som stoppas av EU. Men trots de nya alarmerande forskningsresultatet som publicerades i förra veckan dröjer det till tidigast i början av nästa år innan EU fäller sin dom över det första i raden av azofärgämnen. Färgämnena kommer att prövas ett i taget av EU:s livsmedelsmyndighet EFSA och det kan dröja till i slutet av 2008 innan experterna har betat sig igenom alla.

Några kanske tycker att EU agerar långsamt . Den brittiska livsmedelsmyndigheten ger exempelvis redan nu rådet till konsumenterna att hålla sig borta från allt vad azofärgämnen heter eftersom de kan kopplas till såväl allergier som hyperaktivitet hos barn. Men i själva verket är hanteringen ett under av snabbhet när det handlar om EU:s kontroll av hur tillsatser i maten påverkar vår hälsa.

Att azofärgämnena granskas just nu beror nämligen inte alls på de nya alarmerande forskningsrönen. Orsaken är istället att EU sent omsider beslutat sig för att för första gången gå igenom alla nya forskningsrön som tillkommit sedan de e-nummermärkta livsmedelstillsatserna godkändes, vilket ofta skedde för flera decennier sedan. Och azofärgämnen ingår i den grupp av omkring 45 färgämnen som funnits allra längst på butikshyllorna och som började godkännas redan på 1970-talet.

Sammanlagt handlar det om tusentals studier med ibland alarmerande innehåll som nu ska dammas av och analyseras. Så räkna med att fler av de tillsatser som vi ätit i årtionden plötsligt stoppas de närmaste åren med hänvisning till forskning som ibland skedde en generation tillbaka.

Läs även:
18/5 Brittiska butiksjättar rensar i hyllorna
6/9: Färgämnen i godis kan ge barn koncentrationsproblem
8/9: EU ser över tillsatser i mat

Henrik Ennart

Är det ok att bli snuskigt rik på att sälja etiska varor? Frågan kastades fram av den mammalediga basen för Rättvisemärkt Alice Bah Kuhnke under ett minseminarium som jag släntrat in på under den ekologiska matmässan, Interfood, i Göteborg. Snabbt var det glasklart att alla företagare på mötet glatt skulle ställa upp på att bli den första matetiska miljardären.

Men känns inte frågan rätt tidstypisk? Precis som svaret: Hur ska man någonsin få schvung på etisk märkning, eller ekologisk mat för den delen, om det inte finns en drivkraft i form av hägrande personligt välstånd. Det gäller ju att verka inom marknaden och erbjuda överlägsen smak och kvalitet medan ekot iken får bli en bonus. Att trilskas med bojkotter och foträta skor är gammalmodigt och leder bara till en tröstlös ökenvandring i marknadens yttersta utmarker.

Men hallå, på seminariet fick vi ju också lära oss att rättvisemärkt verkligen står för en garanti för de allra mest grundläggande mänskliga rättigheterna, typ inga svältlöner, inget grovt barnarbete och att man inte får använda slavar. Måste man verkligen ha chansen att bli miljonär för att låta bli det? Och om man inte får inkassera några etiska miljoner, går det bra att fortsätta med slavar då?

Ok, det kanske är lite elakt att raljera men ibland lockande. Det är naturlgtvis bättre att agera än att inte göra någonting och det måste förstås premieras. Problemet med att bli snuskigt rik på att sälja etiska varor ligger snarare i trovärdigheten hos konsumenten. Den som ger sig in i leken måste leken tåla, så att säga, och den som vill dra affärsmässig fördel av att marknadsföra sig som etisk gör nog bäst i att också vara etisk rakt igenom.

Trovärdighet på en marknad tar lång tid att bygga upp men raseras på nolltid. För två år sedan avslöjades att en brittisk kafé-kedja tog ungefär en krona mer per kopp fairtrade-kaffe än konkurrenterna trots att bonden bara fick några öre mer. Gjorde företaget fel? Knappast i sak, men kunderna började givetvis fråga sig vem det egentligen var de gynnade med sin extra krona.

Så mitt tips blir att de som vill vara självutnämnda etiska pionjärer någon längre tid också måste räkna med att bli granskade med lupp och nog bör vänta ett tag innan de försöker håva in miljonerna på det egna bankkontot.

Henrik Ennart

Hösten är här och det är omöjligt att missa att den nya miljötrenden är att handla MER klimatvänliga matvaror. Tanken tycks vara att om vi alla tar oss samman och åker iväg till köpcentret och konsumerar klimatmärkta varor för allt vad tygen håller så ska vi nog tillsammans lyckas shoppa oss ur det här otrevliga miljöproblemet. Tänk vilken kraft om vi alla shoppar tillsammans! Lovvärt, naturligtvis, men kan ingen väcka mig i tevefåtöljen! Liknar inte detta en rätt skruvad deperate housewife-lösning på växthuseffekten.

Varför inte handla lite mindre käk istället? Om vi inte frossade som romare hela dagarna så kanske vi inte skulle bli så feta heller.

Ta ett exempel. I det förslag till klimatmärkning som KRAV och Svenskt Sigill börjat spåna fram är en grundprincip att det inte är produkten utan produktionen som ska klimatmärkas. Varför? Jo, för att då kan märket öka konsumtionen av vissa varor utan att skada konsumtionen av andra, som exempelvis kött.

Ta ett annat exempel. Göteborgs-Posten intervjuade för en tid sedan ICA:s miljöchef Kerstin Lindvall som lyfte fram ett viktigt problem: rättvisemärkta snittblommor från Kenya. ”De flygs in, men trots det så visar livscykelanalysen att produktion
och transport tillsammans alstrar mindre koldioxid och är mindre
skadlig för klimatet än snittblommor som växthusodlas i Holland”, förklarade hon. Logiken: det är inte alltid dåligt för klimatet att flyga blommor kors och tvärs runt världen.

Men, ursäkta, det finns en annan lösning: Köp ingen av blommorna! Din älskling kanske blir sur, men ungarna blir garanterat gladare om 50 år.

Visst förstår jag att lockelsen är stor för branschen. Nästan tre av fyra konsumenter (73 procent) skulle alltid eller ofta välja klimatmärkta matvaror om det var möjligt och 41 procent är beredda att betala 10 procent mer för sådan mat, enligt en färsk men ganska liten studie på 250 konsumenter som presenteras av Krav och Svensk sigill.

I veckan är det stor matmässa i Göteborg. Men bland alla företag och organisationer som plötsligt blivit så klimatvänliga kan jag inte hitta någon som säger att vi ska köpa färre
av deras varor.