Annons

Henrik Ennart om mat & hälsa

Henrik Ennart

Henrik Ennart

Det är lätt att tycka illa om EU:s jordbrukspolitik, det svarta hål som slukat så många skattemiljarder. Jordbruksminister Eskil Erlandsson kniper därför naturligtvis en del publika poäng när han förklarar att Sverige som första EU-land helt vill avskaffa de generella stöden.

Men alla till synes svartvita frågor förtjänar att problematiseras en smula. Tidskriften Time listar i sitt senaste nummer de 20 bästa sakerna med EU. Och på andra plats kommer: ”The french countryside.

Det tidlösa
kulturlandskapet söder om vete- och betbältet är arvet efter decenniers subsidier till det franska jordbruket, påpekar tidningen och fortsätter:

”EU:s jordbrukspolitik må vara anstötlig för frihandelspuritaner, men en sommarmorgon någonstans i Dordogne finns saker som kan sägas till förmån för lite mindre renlärighet.”

Henrik Ennart

Det giftiga ämnet melamin, som orsakat massdöd bland hundar och katter i USA, har även blandats i fiskfoder och alltså riskerat att hamna på människors tallrikar. De aktuella partierna hade importerats via två olika underleverantörer i Kanada och händelsen visar hur oerhört komplex och svårkontrollerad den kedja är som förser världen med fisk, menar FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO.

Sedan 1980
har andelen odlad fisk ökat från 9 procent till 44 procent av den totala världskonsumtionen, och incidenten med melamin är bara det senaste exemplet på bristerna i kvalitet och säkerhet. Nyligen stoppade exempelvis flera amerikanska delstater, samt matbjässen Walmart, import av havskatt från Kina. Orsaken var att man hittat fluorokinon i frusna filéer. Fluorokinoner tillhör, trots snabb resistensutveckling, den kraftfullaste antibiotikan som används inom sjukvården.

I dag inleds en
tredagarskonferens i staden Qingdao som arrangeras av FAO och Kinas jordbruksdepartement. Högst upp på dagordningen står frågan hur man ska kjunna garantera säkerheten för världens fiskätare även i framtiden.

Läs mer:
15 maj: Svenska katter kan ha ätit förgiftad mat

Henrik Ennart

Tio dagar, så lång tid har EU:s livsmedelsmyndighet EFSA fått på sig av EU-kommissionen att avgöra om det är farligt att äta melamin. Med den tidsramen är oddset lågt för att vi snart får höra något i stil med att: ”Efsa har inte funnit att konsumtion av melamin är förenat med några hälsorisker vid de mycket låga doser som kan bli aktuella.”

Melamin är det ämne som kinesiska bedragare blandat i vetegluten och risprotein. Det hamnade sedan i djurfoder och orsakade massdöd bland amerikanska hundar och katter. Historien började rullas upp för två månader sedan och resulterade i att tonvis med djurmat återkallats i USA. Men trots att återkallandet även gäller Europa har det alltså dröjt ett tag innan EU brytt sig om att granska riskerna.

På något sätt går historien igen. Det amerikanska livsmedelsverket , FDA, drog efter någon dags begrundan slutsatsen att melamin var ofarligt för människor, en ståndpunkt som blivit kraftigt ifrågasatt. Den inflytelserika Washingtonbaserade lobbygruppen Environmental Working Group, EWG, har lite elakt krävt att FDA redovisar vilken forskning beslutet baseras på. Ingen förväntar sig nämligen att FDA ska kunna trolla fram några sådana studier ur rockärmen.

Hur mycket melamin får exempelvis amerikanska konsumenter i sig via maten? Eftersom FDA bedömt att intaget är ofarligt bör man ju veta hur stort det är. Har FDA alltså tillgång till hittills okända data?

Finns det speciella risker för överkänsliga? Eftersom FDA avfärdat misstanken bör det finnas hittills okänd forskning i ämnet.

Den senaste större forskningsgenomgången kring melamin som gjorts kommer från välrenommerade International Agency for Research on Cancer’s, IARC. Den visar att melamin kan orsaka njurinflammation, njursten och cancer hos försöksdjur, och att det saknas studier för att avgöra både cancerrisken på människor och risken för reproduktionsstörningar.

Det ska bli
intressant att se vad EFSA kommer fram till. Vi behöver inte vänta så länge.

Henrik Ennart

Den förre Riksdagsledamoten Lars Ångström (mp) blir generalagent för Rockdust. Därmed blir det ekologiskt godkända stendamm som förvandlat sura och urlakade jordar i Skottland till prunkande örtagårdar tillgängligt även för svenska konsumenter.

Paret Thomsson, som utvecklat idén vid Straloch farm nära Enochdhu i det skotska höglandet, har hittills varit tveksamma till export av oro för att själva transporten av det tunga jordförbättringsmedlet ska ha en negativ klimatpåverkan. Lars Ångström och hans fru Katharina Ångström Isacsson har nu tacklat detta genom att teckna utsläppsrätter för all importerad Rockdust.

Intresset bland läsarna var stort sedan SvD i höstas besökt och förundrats över de skotska testodlingarna. Många undrade hur man fick tag på stendammet som enligt tester ger välväxta och friska grödor med höga halter av mineraler och spårämnen. Nu finns alltså ett svar på det, Wiksunds trädgård, med egen hemsida: www.wiksundstradgard.se

Henrik Ennart

Jag noterar att Storbritannien som första land i Europa bestämt sig för att införa allmän folsyraberikning av livsmedel. Det är det brittiska livsmedelsverket FSA:s rådgivande expertkommitté som efter flera års grubblerier kommit fram till att fördelarna ”vida överstiger” de eventuella nackdelarna.

När Storbritannien ansluter sig till samma linje som USA och Kanada redan följt i tio år vilar förklaringsbördan allt tyngre på de svenska myndigheter som motsätter sig folsyraberikning. De barnläkare, exempelvis professor Hugo Lagercrantz vid KI, som på nära håll ser de livslånga lidanden som ryggmärgsbråck orsakar hör till berikningens varmaste förespråkare.

Det är väl känt att ryggmärgsbråck är en klassrelaterad åkomma, betydligt vanligare i grupper med låg utbildning och dåliga matvanor än i de mer burgna förstäderna där fler själva väljer att äta tillskott eller berikad mat. Det är också ett livsstilsrelaterat problem: om vi fortfarande kroppsarbetade som för hundra år sedan och behövde sätta i oss 3000-4000 kalorier om dagen för att täcka energibehovet så skulle vi få i oss folsyran på köpet och betydligt färre fertila kvinnor skulle lida brist på folsyra än idag.

Det paradoxala med den svenska debatten är att de grupper som idag får i sig mest folsyra redan får det via vissa berikade livsmedel (mjölk, smör och flingor) och via tabletter. Det frågan om allmän berikning handlar om är att ge samma förutsättningar även till de som inte läst på så noga.

Om svenska experter,
till skillnad från sina amerikanska och brittiska kolleger, anser att riskerna överväger bör de i logikens namn också varna allmänheten för berikad mjölk, smör och K-special.

Läs också:
13 maj: Även vitamin B12 förebygger ryggmärgsbråck
3 maj: ”Dålig information om folsyra”
8 mars: Folsyra ett etiskt dilemma

Henrik Ennart

Ta med miniräknaren till mataffären, för snart är storleksvansinnet här. I måndags klubbade EU-kommissionen beslutet om att släppa storlekarna fria på matförpackningar. Det enda som helt undantagits är vin och sprit, och dessutom har några varor, typ mjölk, smör och pasta, fått en omställningsperiod.

När SvD i höstas berättade att beslutet var på gång blev reaktionerna starka från bland annat pensionärsrörelsen. Beslutet förutsätter att det finns fungerande jämförpriser, men dessutom kan personer med dålig syn få svårt att orientera sig.

Man bör nog tillägga att beslutet utgår ifrån vrångbilden att alla människor tar till sig information på ett och samma sätt. De flesta brukar utgå ifrån att detta sätt är det som passar dem själva bäst och därför är det kanske inte så konstigt att politiker och andra räknenissar fastnar för just jämförprisernas siffror och bokstäver, framför exempelvis syn och känsel.

Men alla mathöjdare och politiker som någon gång läst psykologi eller skickats på en chefskurs vet att skriven information bara är kungsvägen till kunskap för en minoritet av befolkningen. De flesta av oss lär oss bättre av att lyssna på muntlig information eller genom att testa oss fram själva medan en fjärde grupp hoppar över inlärningen och ber eller beordrar någon annan att lösa uppgiften. Den som själv helst kommunicerar via mejl och bloggar (för övrigt samma grupp som brukar läsa IKEA:s bruksanvisning INNAN de skruvar ihop möblerna) blir ofta förvånad när den skrivna informationen som mejlats iväg, eller satts på en jämförprisetikett, bara trängt in i skallen på vissa mottagare. Men våra skilda inlärningsstilar är alltså förklaringen, som tål att upprepas muntligt.

När man tar bort de standardiserade storlekarna skapas alltså ett medvetet kaos för att förvirra alla konsumenter som använt exempelvis syn, känsel och tyngd för att skaffa sig information. Syftet är naturligtvis att vi ska luras att köpa mer.

Louise Ungerth på konsumentföreningen Stockholm påpekar i en krönika i tidningen Storstan att Läkerol Dark (en av dagens 30 sorter!) höjt kilopriset med 200 kronor sedan man petat i lite lakrits och minskat antalet tabletter i asken med tre. Ett annat exempel är Pringles chips som ökat kilopriset med 66 kronor sedan man lancerat ”gourmetchips” i en mindre 120-grams förpackning som kostar lika mycket som den vanliga på 170 gram.

Helt klart måste man i fortsättningen vara räknenisse för att klara sig oskinnad ur matbutiken.

Henrik Ennart

Två av Storbritanniens största matkedjor, Asda och Marks & Spencers, rensar sina livsmedel från konstgjorda smak- och färgämnen. Bland annat ska allergiframkallande azofärgämnen, det ifrågasatta sötningsmedlet aspartam och smakförstärkaren natriumglutamat bort ur sortimentet under 2007.

Beskedet från butiksjättarna kommer bara några dagar efter att oroande uppgifter börjat läcka ut från en stor brittisk studie som undersökt om cocktaileffekten av sju olika kemiska tillsatser i maten kan kopplas till utvecklingen av hyperaktivitet och adhd bland skolbarn. Resultaten från studien, som finansierats av det brittiska livsmedelsverket FSA, är klara och kända bland ett flertal experter, men ännu inte publicerade. Det hindrar inte att en rad experter redan gått ut i medierna och avrått allmänheten från att konsumera mat med tillsatserna.

Nu kommer alltså den första reaktionen från handeln genom att Marks & Spencer förklarat att man ska ta bort konstgjorda färg och smakämnen från 4455 matvaror och drycker under året. Konkurrenten Asda har samtidigt lovat att ta bort smak- och färgämnen, smakförstärkare som natriumglutamat samt härdat fett från 9000 produkter med det egna varumärket.

De ämnen som ingått i den brittiska studien är tartrazin (E102), nykockin röd (E124), para-orange (E110), azorubin röd (E122), kinolingult (E104), allura röd AC (E129) samt konserveringsmedlet natriumbenzoat (E211). Samtliga är godkända i EU och finns idag i svenska butiker.

Sverige har engagerat sig för att förbjuda azofärgämnen i EU. Azofärgämnen var tidigare förbjudna i Sverige men godkändes i samband med EU-inträdet. De finns alltså i de flesta butiker, inte minst i lösgodis och kakor. De stora svenska kedjorna har dock förbundit sig att inte ha azofärgämnen i sina egna varumärken.

Däremot går de brittiska kedjorna längre än de svenska när det gäller natriumglutamat (E621) och sötningsmedlet aspartam. Natriumglutamat är en smakförstärkare som är mycket vanlig finns i chips, kryddor, buljonger, soppor, såser och annan färdigmat. Ämnet har varit ifrågasatt under lång tid och anklagas runt om i världen för att kunna orsaka allt från migrän och allergiska reaktioner till epileptiska anfall. De fåtaliga studier som gjorts har dock inte gett belägg för några risker, vilket är orsaken till att ämnet inte förbjudits.

För en svensk kan det kanske tyckas märkligt att Asda avvecklar sötningsmedlet aspartam till förmån för sötningsmedlet sukralos, eftersom det senare fått större uppmärksamhet i Sverige på senare tid. Som SvD tidigare berättat har dock flera mycket stora italienska råttstudier utpekat aspartam som ett multipotent cancerframkallande ämne, medan de studier som ligger till grund för godkännandet av aspartam är betydligt mindre studier som också utförts på råttor. Kring sukralos finns inga motsvarande belägg för hälsorisker. Däremot är sukralos olämpligt av miljöskäl eftersom ämnet inte bryts ned i naturen, och eftersom sötningsmedel generellt visat sig bidra till en allmänt ökad sockerkonsumtion.

Här är lite fakta om azofärgämnena:
Tartrazin (E102): finns i godis, läsk och färdigmat. Kan orsaka huvudvärk.
Nykockin röd (E124): finns i kakmix, garneringar. Kan orsaka hösnuva, utslag, krupp och hyperaktivitet.
Para-orange (E110): Finns i juice, flingor och konfektyr. Kan orsaka hösnuva, eksem och hyperaktivitet.
Azorubin röd (E122): Finns i godis och marzipan. Kan orsaka astma.
Kinolingult (E104): Finns i färdigmat, läppstift, tvål och tandkräm. Kan orsaka astma, utslag och klåda.
Allura röd AC (E129): Finns i flingor och kakor. Kan orsaka allergiska reaktioner, astma och hyperaktivitet.

Henrik Ennart

Hund- och kattmat som innehåller ämnet melamin kan ha sålts i Sverige, ”men är då sannolikt redan konsumerat.” Det uppger Kjell Wejdemar på Jordbruksverket till matbloggen. Sverige har infört skärpt importkontroll och i samband med detta stoppades ett parti förorenad djurmat som var på väg till Sverige.

I USA och Kanada har mer än 60 miljoner förpackningar med hund- och kattmat återkallats de senaste månaderna och mer än 14 000 människor har anmält att deras sällskapsdjur dött av de symtom som kännetecknar melamin-förgiftning, framför allt njursvikt. Kopplingen till melamin är dock bara officiellt bekräftad i ett fåtal fall (16 för någon vecka sedan) men även den siffran väntas stiga. I Europa har det hela hittills mest setts som en amerikansk angelägenhet, men nu visar matbloggens efterforskningar:

att tillverkarnas återkallande av hund- och kattmat även riktas till den europeiska marknaden.

att EU-kommissionen redan den 20 mars (V.12) gick ut och varnade ansvariga myndigheter i alla EU-länder. Varningen upprepades den 26 april (V.17)med tillägget att man nu visste att det ämne som orsakat skadan var melamin.

att Sverige
och övriga EU-länder därefter i tysthet skärpt importkontrollen. I samband med det stoppades ett parti som skulle säljas till svenska konsumenter. En länk till ett uppdaterat Excel-dokument med samtliga återkallade produkter finns på amerikanska FDA:s hemsida.

I USA har man dessutom oroat sig för att människor skulle kunna komma till skada sedan det avslöjats att uppfödare av svin och kyckling använt hund- och kattfoder med melamin. Det kan vara lönsamt eftersom kontrollen av foder som går in i den mänskliga matkedjan är större än när det gället sällskapsdjurens mat. Efter en snabbgenomgång förklarade dock Food and drug administration att riskerna för människor tycks vara små.

Melamin utvinns ur kol och ingår bland annat i hårdplast som används av möbelindustrin, men kan också vara vattenavstötande ämne i exempelvis sedlar. De märkliga turerna kring hur detta ämne kan dyka upp i hund- och kattmat beskriver New York Times som besökt de kinesiska kolgruvedistrikten. Det visar sig att restprodukter av melamin handlas upp av grossister, mals ner till ett pulver och blandas i fodret. Vid provtagning ger melaminet intryck av att vara protein, trots att det helt saknar proteinets övriga egenskaper. Det blir alltså en billigare råvara och köparen tror att han får högvärdigt protein.

Det är en tankeväckande artikel. Så här säger Ji Denghui som är VD för Fujian Sanming Dinghui
Chemical Company, som säljer melamin, till New York Times: “Many companies buy melamine scrap to make animal feed, such as fish
feed.” “I don’t know if there’s a
regulation on it. Probably not. No law or regulation says ‘don’t do
it,’ so everyone’s doing it. The laws in China are like that, aren’t
they? If there’s no accident, there won’t be any regulation.”

Henrik Ennart

Ryggmärgsbråck och andra neuralrörsdefekter förebyggs effektivare om mjölet berikas med både folsyra och vitamin B12, visar en kanadensisk studie. De kvinnor som hade lägst halt av vitamin B12 i blodet löpte nästan tre gånger så stor risk som de med högst halt, att få barn med fosterskadan.

Oron för att tillsatt folsyra ska dölja symtom på B12-brist är ett av de stora skälen till att Sverige och en del andra europeiska länder tvekar att införa allmän folsyraberikning av spannmålsprodukter. Risken för att folsyra ska maskera B12-brist anses uppstå vid dagliga
doser på mer än 1000 mikrogram och är mycket sällan rapporterat. I USA och Kanada har mjölet berikats med folsyra sedan 1998 och de olika preliminära utvärderingar som gjorts visar att fosterskadorna minskat med mellan 15 och 50 procent. Den nya studien antyder alltså att man kanske kan slå två flugor i en smäll genom att även tillsätta B12.

Den dos av folsyra som fertila kvinnor behöver få i sig varje dag är 400 mikrogram. Enligt tidningen Forskning & Framsteg visar koststudier på Livsmedelsverket att svenska kvinnors medelintag av folsyra är 195 mikrogram per dag, alltså knappt hälften av vad som behövs.

Ett 20-tal barn
föds varje år med neuralrörsdefekter och skadan ligger dessutom bakom ett 80-tal aborter.

Läs även:
3 maj: ”Dålig information om folsyra”
8 mars: Folsyra ett etiskt dilemma

Henrik Ennart

Livsmedelsverket gör ett ganska intressant ställningstagande i sin rapport om svenskarnas matvanor. Verket skriver:

”De hälsoproblem som är förknippade med maten är i hög grad kopplade till ohälsosamma matvanor, snarare än till ”gifter” i maten.”

Visst, många
hälsoproblem är nära kopplade till övervikt och fetma, och många av oss blir säkert feta av att äta för mycket och för dåligt varierad mat. Men påståendet är ändå inte helt okontroversiellt.

För det första
är det inte självklart vad som kan räknas till ”gifter” i maten. Danska forskare beskriver till exempel transfett som ett gift, vilket man inte gör på Livsmedelsverket.

Gift är dessutom
ett lite negativt och obehagligt ord som propsar på handling. Man kan ju inte bara konstatera att det finns gift i maten och låta det bero. I hela världen föredrar livsmedelsmyndigheter att ge positiva råd om vad man bör äta mer av, framför att tala om vilken mat som är dålig. Det är till och med så att de positiva ät-mer-budskapen är produktspecifika (fisk, fullkornsbröd och grönsaker) medan ät-mindre-budskapen nästan alltid avhandlas på kemikalienivå (mättat fett, sockerarter och snabba kolhydrater).

Världens livsmedelindustri älskar att upprepa att det inte finns
några dåliga livsmedel så länge de ingår i en balanserad diet. Det vill
säga, ”vår produkt är inte skadlig om allt annat du äter är hälsosamt.”
Men all mat kan ju inte vara livets lite ohälsosamma guldkant. Det här är ett resonemang som lägger över hela ansvaret på konsumenten.
Istället för att myndigheterna lägger vikt vid att att leta upp,
försvåra eller stoppa försäljningen av skadliga livsmedel blir det helt
och hållet kundens ansvar att själv orientera sig och ändra sina
matvanor.

En annan invändning är att Livsmedelsverket märkligt enkelt tonar ned risker med gifter i maten trots att frågan är rejält omdebatterad i andra länder. Det finnas hela forskningsgrenar som ser kopplingar mellan ökad kemikalieanvändning och fetma, försämrad fertilitet och olika sjukdomar.

Tidigare i veckan avrådde brittiska experter från mat med en rad tillsatser, bland annat azo-färgämnen, sedan oroande uppgifter börjat läcka ut från en statligt sponsrad studie som undersökt kopplingen till hyperaktivitet och adhd bland skolbarn. Resultaten är ännu inte publicerade men de ämnen som studerats är tartrazin (E102), nykockin röd (E124), para-orange (E110), azorubin röd (E122), kinolingult (E104), allura röd AC (E129) samt konserveringsmedlet natriumbenzoat (E211). Sverige har tidigare engagerat sig för att förbjuda azofärgämnen i EU. Ämnena godkändes i Sverige först i samband med EU-inträdet.

Listan över potentiellt skadliga men dåligt undersökta ämnen och tillsatser som på senare år hamnat i den moderna högprocessade maten kan dessvärre göras lång. Så man får väl hålla tummarna för att Livsmedelsverkets ensidiga utpekande av matvanornas hälsobetydelse inte speglar verkets ambitioner när det gäller att utreda riskerna med kemikalier i maten.