Annons

Börsbloggen

Jan Almgren

Jan Almgren

Först Investor. Sedan Ericsson. Därefter SKF och nu, på tisdagen, Atlas Copco. Wallenbergsfären tycks ha utdelningsfest som vårens tema. Alla de fyra bolagen höjer sin utdelning till aktieägarna. I tre av de fyra bolagen SKF, Investor och Atlas Copco, är det dessutom rejäla höjningar, över 20 procent. För Ericsson handlar det om en betydligt mer blygsam justering uppåt, inte så konstigt å andra sidan med tanke på katastrofrapporten man levererade nyligen. Men någon kriskänsla ger inte pärlbandet av höjda utdelningar. Att vi befinner oss i en historisk period där hela euro-samarbetet är ifrågasatt är svårt att tro när man ser till bolagens generösa inställning när det kommer till utdelning till aktieägarna.
Kris och problem brukar i vanliga fall göra börsbolagen mindre benägna att öppna plånboken. Men så tycks inte vara fallet den här gången. Antingen har den politiska krisen i Europa inte satt avtryck i orderböckerna på det sätt som man har befarat eller så har bolagen så starka finanser att man tycker sig ha råd med att öppna kranarna något mer. Det finns säkert också en vilja att kompensera de luttrade aktieägarna efter ett uselt börsår förra året.
Men det senare gäller inte Atlas Copco med vd Ronnie Leten, som igår återigen levererade en klart godkänd rapport. Under årets fyra sista månader sålde man varor för drygt 22 miljarder kronor och gjorde en vinst på hela 4,4 miljarder. Omsättningen var något bättre än väntat och vinsten marginellt sämre än vad analytikerna hade räknat på. Det är ett starkt år Altas har bakom sig och aktieägarna har all anledning att vara nöjda med vd Ronnie Leten. Kursen är upp drygt 5 procent det senaste året medan Stockholmsbörsen har fallit cirka 15 procent under samma tid. Jacob Wallenberg lämnar Atlas Copcos styrelse i vår, enligt SvD Näringslivs källor, efter 14 år i styrelsen. Det är lätt att förstå varför han väljer gruvjätten just nu. Bolaget levererar starka vinster, har en bra vd och fabriker i intressanta utvecklingsregioner, som Sydamerika och Australien.

Om bloggen

Börsbloggen hjälper dig att hålla koll på finansmarknaden, dina aktier och fonder.

Tillsammans med Wall Street-bloggen ger den en bild av de stora affärerna och snackisämnena på handlargolven på båda sidor av Atlanten. Här finns nyheter och kommentarer om de viktigaste händelserna och trenderna på börsen just nu.

Medverkar gör SvD Näringslivs medarbetare Patricia Hedelius, Andreas Cervenka, Carolina Neurath, Nils-Olof Ollevik, Jan Almgren, Erik Bergin och Jacob Bursell.

Följ börsen på SvD.se/bors
Carolina Neurath

Förväntningarna på Facebook, som väntas ansöka om börsnotering på onsdag, är skyhöga. Spekulationer gör gällande att bolaget kan vara värt över 100 miljarder dollar, motsvarande drygt 700 miljarder kronor. Det skulle göra att bolaget värderingsmässigt är i nivå med storbanken Citigroup. Men en titt i backspegeln av börsnoteringar i skakiga tider borde göra investerarna aningen mer osäkra – om inte direkt för noteringen, så åtminstone för framtiden.

Zynga, som utvecklar spel till Facebook, pekades under hösten ut som en av de hetaste börskandidaterna. Det var det närmaste investerare, som ville exponera sig mot Facebook, kunde komma via börsen. Förväntningarna var även då högt uppvridna. Men noteringen blev en flopp. Förra året har flera misslyckade börsnoteringar i bagaget. Kupongbolaget Groupon och tjänsteförmedlaren Angie’s List är andra som inte levt upp till förväntningarna.
En av Facebooks investerare, Peter Thiel, sa till Financial Times i höstas att det är önskvärt att teknikbolag väntar så länge som möjligt med börsnoteringar. Google, som exempel, väntade nästan sex år innan det noterades år 2004. Nu har Facebook funnits i åtta år, och det är sannolikt den så kallade 500-regeln som tvingar ut bolaget på den publika marknaden (bolag med mer än 500 investerare måste tillhandahålla kvartalsvis information till amerikanska finansinspektionen, precis som ett noterat bolag)

Det finns en tendens bland sociala nätverksplatser att bli heta under perioder, men den korta historien har visat att intresset efter ett par år lätt svalnar till fördel för nästa stora sajt. Hur länge Facebook är det självklara valet för 800 miljoner användare, vet ingen. Den nya utmanaren Google Plus växer med snabb fart och har redan 150 miljoner användare. Analytiker räknar, enligt Dagens Industri, med att bolaget kan nå 400 miljoner i år. Å andra sidan säger andra bedömare att framgång inte mäts i antal medlemmar.

Facebook beräknas ha haft en omsättning på omkring 4 miljarder dollar förra året. Så det höga värdet, om det nu blir så högt som spekulationerna säger, lutar sig till stor del i ett önsketänkande om en riktigt lönsam framtid.

Jacob Bursell

Det var nog många som undrade när Stockholmsbörsen för något år sedan gjorde stor sak av att de skulle konkurrera med Oslobörsen. Med det gick börserna skilda vägar, och Oslo är i dag i allians med engelsmännen.

Börsindustrin och dess infrastruktur ger sällan upphov till några större snackisar. Men utvecklingen är ändå intressant. Länge under 1900-talet var ju den nationella börsen en närmast säkerhetspolitisk angelägenhet, föremål för statliga monopol eller, åtminstone, statligt inflytande. Den tiden har flytt. Datoriseringen av börserna har drivit ned avgifterna, och nu säljs de till höger och vänster, i en ständig jakt på volym och stordriftsfördelar.

En viktig faktor är förstås i vilken utsträckning börserna lyckas locka till sig bolag, och inte minst mäklarhusens flöden. Här har Stockholm tappat en hel del marknad till Londonmarknader som Chi-X och Bats, men också till den mindre genomlysta OTC-handeln, där affärerna görs direkt mellan marknadens parter. Inte heller Oslo har gått oberörd av denna utveckling, men det är först i höstas som det tagit fart rejält. Som i många fall är det Chi-X som går hårt fram, och förra veckan hade den Londonbaserade marknaden 11 procent av handeln i Oslonoterade aktier. En annan konkurrent stod dock för en kanske än mer anmärkningsvärd siffra. Det är ingen mindre än Stockholmsbörsen, som samma vecka noterade över 9 procent av handeln i OBX.

Se alla marknadsandelar på Fidessas hemsida.

 

 

Nils-Olof Ollevik

Ericssons informationsgivning får återigen kritik. Den usla kvartalsrapporten för det sista kvartalet 2011 missade förväntningarna med mer än fyra miljarder. I stället för en väntad vinst på dryga sex miljarder landade man i verkligheten på 1,8.

Det här vore kanske inget att orda om ifall det bara vore för denna enda gång, men Ericssons track-record i missad marknadsinformation är så lång att den liknar en återfallsförbrytares straffregister.

De, fram till i dag, värsta informationsmissarna gjorde Ericsson i samband med kvartalsrapporten för det sista kvartalet 2000, då försäljningen i princip stannade över en natt och vad som sedan hände 2001 och åren framöver vet vi. Men hösten 2007 kom nästa stora snyting då företagsledningen i två steg (!) närapå lyckades halvera kursen.

Raset denna gång tycks stanna under 15 procent. Det lite märkliga är att försvaret vid alla tillfällena har varit precis detsamma, nämligen att all information som rör företaget, marknaden och marknadstrenderna har varit kända sedan länge och att det därför inte funnits någon anledning för Ericsson att särskilt påpeka vilka effekter detta kan få på resultatet.

Det Ericssonchefen Hans Vesterberg egentligen säger till analytikerna och sina ägare är: ”Är ni så okunniga och dumma att ni inte begriper att Ericssons resultat kommer att vara mycket sämre än ni tror, får ni skylla er själva.”

Den legendariske redaktionschefen på Expressen, Sigge Ågren, brukade för sina reportrar predika respekten för läsarna genom att säga: ”Underskatta aldrig läsarnas intelligens och överskatta aldrig deras kunskaper.”

Den regeln borde, i överförd mening, gälla även för börsbolagens företagsledningar och deras informationsansvariga, särskilt Ericssons. I Ericssons fall är det dessutom alldeles uppenbart att det funnits ett informationsglapp mellan företaget och marknaden eftersom kursen under det senaste kvartalet, visserligen svajat upp och ner, men i övrigt inte visat tecken på panik hos investerarna.

I stället för att vara arroganta finns det anledning för Ericssons ledning att visa ödmjukhet gentemot aktieägarna, särskilt om man ser dagens informationsmiss som den senaste i den långa raden tabbar.

Att Stockholmsbörsen också gör en granskning av Ericssons informationsgivning i anslutning till kvartals-/bokslutsrapporten är en bekräftelse på att något har gått snett och att det inte är så enkelt som att alla utanför Ericsson är dumma.

 

Klas Andersson

Det blev fritt fall för ett redan tillplattat forskningsbolag på tisdagens Stockholmsbörs. Epicept rasade från 2:50 kronor per aktie med 15 procent innan handeln stoppades på börsen på begäran av just börsen som kräver mer information av bolaget.

Mycket talar för att det är forskningsbolagets vd Jack Talley som talat för mycket och för exklusivt och att det var därför Stockholmsbörsen drog i nödbromsen för fortsatt handel i aktien. I en intervju med Nyhetsbyrån Direkt under tisdagsförmiddagen sade bolagsbossen att en investeringsfirma anlitats för att försöka sälja hela bolaget samt att det är osannolikt att blodcancerprojektet Ceplene överhuvudtaget når USA-marknaden. När intervjun nådde nyhetsskärmarna rasade Epicept.

Historien med bakslag för bolaget går igen. Aktieägare har flera gånger tvingats pytsa in pengar för att hålla forskningsgrytan kokande. Och rötterna i det gamla forskningsbolaget Maxim förskräcker. Under 1990-talet var Maxim ett förväntansbolag och placerare räknade med att cancerprodukten, då döpt till Maxamine, skulle nå till forskningsvägs ände, registreras och få en framgångsrik lansering på marknaden.

Så blev det inte. Likt sin branschkollega Diamyd Medicals, med sitt vaccinpreparat i fjol, stupade cancerprodukten nästan framme vid målsnöret. Aktien störtdök från mycket höga kurshöjder. Men preparatet var inte helt uträknat, en ny tidsödande och kostsam forskningsresa började sedan produkten döpts om till Ceplene och bolaget till Epicept.

Nytt hopp för luttrade aktieägare väcktes när Epicept, för snart fyra år sedan, lyckades få grönt ljus för den omformulerade cancerprodukten i Europa. Men bolagets finansiella ställning är fortsatt mycket ansträngd. Hoppet har stått till ett klartecken för cancermedlet i USA. Med vd:ns avslöjande under förmiddagen verkar det inte bli så.

Frågan är vem som vill köpa Epicept.

Klas Andersson

Stockholmsbörsen vädrar redan nu vårluft. Inte bara sedan årsskiftet, plus runt 6 procent, är det uppåt. Sedan återhämtningen inleddes i början av oktober i fjol är faktiskt lyftet nu hela 20 procent för börsens breda index.

Denna börsvecka inleddes dock trevande, pendlande mellan minus och plus. Börsens aktörer avvaktade ytterligare signaler om hur det går med den fortsatta skuldsaneringen i Eurolands mest skuldtyngda ekonomi, Grekland.

Men att börsen på senare tid ändå inte präglats av de där riktigt tvära och stora kurskasten är ett tecken på att marknaden inte är lika mycket på helspänn som under sensommaren och hösten och inte längre prisar in en domedag för den gemensamma valutan euron utan betecknar skuldbergen i flera euroländer som möjliga att kliva över, för att slutligen komma till börslyckans dal.

På sistone har det kommit nytt hopp om att skuldproblemen i eurozonen kommer att lösas på ett tillfredsställande sätt. Dessutom kom i förra veckan en hel del oväntat gynnsam amerikansk statistik som ytterligare bidrog till att stärka humöret på världens börser. Till optimismen kan läggas att flera emissioner av statspapper i euroområdet tagits emot väl och att de tidiga amerikanska delårsrapporter som landat, bland annat från banksektorn,  välkomnats på marknaden.

Men, och det är ett tydligt men. Faran för nya kraftiga börsnedgångar är inte alls över. Det ska poängteras att alla pusselbitar måste falla på plats i det europussel som stötts och blötts under en  lång tid. Mycket återstår innan marknaden kan andas ut. Och allt handlar om psykologi. Den parallell till barnleken Följa John som under många decennier kan dras till hur börserna strömlinjeformat reagerar har accentuerats nu då en omfattande datorhandel tagit greppet och ytterligare förstärker svängningarna på börsen.

Carolina Neurath

Diskussion om betal- och kreditkort upprör. Det fick jag inte minst erfara efter den här analysen förra veckan om hur bankerna, på handelns bekostnad, tjänar stora summor på att minska kontanthanteringen och i stället marknadsföra kort – i första hand kreditkort .

Men enligt Konsumentverket kommer också klagomål från privatkunder vad gäller kreditkorten. Ordet kredit härstammar från det latinska ”credo” som betyder ”jag tror.” De bankerna tror på får en kredit. Och det är ganska många. Totalt uppgick hushållens skulder från betal- och kreditkort till 43 miljarder kronor i slutet av november. Svenskarnas kortskulder har trefaldigats det senaste decenniet, skriver di.se i dag. Nu ska Konsumentverket granska 11 kortutgivares verksamhet. Och eftersom det är storbankerna som har den största kakan av kortmarknaden, är det än en gång dem som kommer hamna i skottgluggen.

Räntan för kortkrediterna, som uppgick till i snitt omkring 7,5 procent under de sista månaderna 2011, är den högsta sedan krisen 2008, enligt di.se. Å andra sidan kan de kortutgivande bankerna använda samma argument som vi hört vid diskussioner om de höga bolånemarginalerna: det är inte bra att skuldbördan ökar så mycket, därför är det bra med höga räntor som dämpar utlåningen.

Men medan bolån är ett självspelande piano är kreditkort något bankerna påminner sina kunder om och aktivt marknadsför. Visserligen är det en risk att låna ut pengar till såväl andra banker som privatkunder. Men det är ingen vild gissning att marginalerna mer än väl täcker de kreditförluster som kan komma från en godkänd kreditkortskund. Precis som med bolån är det inte helt lätt att få insyn i exakt hur bankernas marginaler ser ut. Därför är det inte en dag för sent att en myndighet drar igång en granskning av verksamheterna.

Jacob Bursell

På torsdagen kom, inte helt överraskande, en första goodwillsmocka i Orc Software. Mjukvaruföretaget, som utvecklar program för värdepappershandel, har sedan förvärvet av Neonet burit på ett moln av immateriella övervärden som varje kvartal tillskrivits ett oförändrat värde på över 1 miljard kronor. Samtidigt har Neonet gått dåligt, vilket fått varningsklockorna att ringa.

Goodwill uppstår när en verksamhet förvärvas för ett belopp som överstiger värdet på det slukade bolagets tillgångar. Förr skrevs dessa övervärden av över ett antal år, medan dagens regelverk föreskriver att övervärdena i stället ska testas mot verksamhetens. Grundidén är att rörelsen, konjunktur och räntor ska motivera goodwillpostens storlek. Ett sådant ”stresstest”, uppger Orc, genomförs en gång per år. Samtidigt är det svårt att bortse från att bolaget sedan en tid är föremål för ett uppköpserbjudande, och där aktieägarna senast den 27 januari måste ta ställning till Nordic Capitals bud à 86 kronor per aktie. Nedskrivningen på 165 miljoner kronor vänder rörelsevinsten till en nettoförlust, vilket verkar som ett mentalt sötningsmedel för de aktieägare som ännu inte satt ned foten.

Det handlar inte så mycket om budnivån- den må återspegla en schyst värdering – utan om tajmingen. Nedskrivningen i Orc kastar ljus över ett problem i dagens värderingsregelverk, där styrelsen i praktiken har stora möjligheter att påverka om och när en nedskrivning bör ske. Då nedskrivningar slår mot resultat- och balansräkning, och därmed även mot utdelningar, bonusar och finansiella nyckeltal, skapar denna godtycklighet grogrund för konspirationer. Så även denna gång.

 

Nils-Olof Ollevik

Tipset att personalnedskärningar och ökad arbetslöshet kommer att vara ofta förekommande rubrikord under våren är inte någon högoddsare. De första signalerna på att skuldkrisen nu också slår mot svenska företag kommer vi att se i kvartalsrapporterna för förra årets sista kvartal, som börjar strömma in under nästa vecka.

Flera storföretag har redan höjt garden och kallat facken till nedskärningsförhandlingar. Senast var det Sandvik, som varslar 400 anställda om uppsägning och de ska läggas till den redan aviserade omstruktureringen av Sandvik.

Sannolikt ska man se de varsel som läggs kort tid innan kvartalsrapporterna som rena vinstvarningar. Det är ungefär samma sak som när företag gödslar marknaden med meddelanden om jättekontrakt eller en stororder. Allt oftare publiceras positiva företagsnyheter i lämplig tid före en usel rapport för att aktien ska hinna få höjd innan raset.

Den normala effekten av en regelrätt vinstvarning är, som de flesta vet, ett ordentligt kursfall och ilskna aktieägare. Bortsett från den förstämning som den allmänt sprider omkring sig.

Ett tidigt varsel, däremot, kan få motsatt helt effekt. En vältajmad kostnadsnedskärning ger intryck av en förutseende och handlingskraftig företagsledning kan till och med ge aktien en liten knuff uppåt.

Därmed inte sagt att just Sandviks nylagda varsel är en förtäckt vinstvarning, men nog ger kombinationen varsel och ytterligare engångskostnader en påtaglig déjà vu-känsla från tidigare kriser.

Klas Andersson

Lundin Petroleum, fjolårets och 2010 års börsvinnare bland storbolagen, blev ordentligt tilltufsad på måndagens Stockholmsbörs. Nedslående preliminära resultat från en första oljeborrning utanför Norges kust fick aktien att falla brant.

Oljekoncernen har surfat mycket högt på upptäckten av stora oljereserver i Norge. Efter snudd på dubblade aktiekurser både i fjol och året innan var dock nedgången på måndagens börs inte så anmärkningsvärd, cirka 16 procent några timmar före börsstängning. Bolaget håller samtidigt fortsatt fast vid prognosen om de totala oljereservernas storlek, om än prognosen liksom tidigare ligger inom samma vida spann.

Lundin Petroleum surfar dock fortfarande högt på börsen utifrån de framtida utvinningarna av de norska oljereserverna. Det bör betonas att oljekoncernen är ett förväntansbolag och att en prognos är en prognos. Historien har gott om exempel med börsbolag som kommit ned på jorden igen sedan en förhoppningsbubbla spruckit. Minns it-boomen. Minns åtskilliga bioteknikbolags spjutspetsar i forskningen och som visade sig vara sockerpiller.

Men i skenet av den eurokris som överskuggar allt annat med ständigt nytt bränsle som skakar börserna är kanske just förväntansbolag något att satsa på. Det gäller förstås ”bara” att hitta vilka  förväntansbolag som i slutändan håller måttet, eller att kliva av innehavet innan en bubbla spricker.

Många hade nog räknat med en stökigare börs än det blev under måndagen sedan kreditvärderingsföretaget Standard & Poor’s sent i fredags sänkt kreditbetyget för Frankrike och ytterligare åtta länder i eurozonen. Ännu en påtaglig osäkerhetsfaktor under måndagen var utvecklingen kring skuldsaneringen i Grekland. Hur USA reagerar på alla omskakande omvärldsfaktorer får vi veta under tisdagen när börserna där öppnar efter långhelgen.