Fullt ös medvetslös.

Har folk slutat tänka helt?

Klar poäng, frånsett att det är totalt förvirrat att tro att mors dag är en ”kommersiell högtid”. Då har man inte förstått så mycket… Ta en färja över till Finland och kolla vetja! Dagen är så pass ”kommersiell” att man rentav har stängt alla mataffärer…

Vad är de för fel i att ha en dag då man hedrar sin mor (eller far) egentligen? De har ju faktiskt fyllt en extremt viktig uppgift i ens liv.

Den danske fogden Jösse Eriksson i Västerås blev känd som bondeplågare: det har sagts om denne nitiske fogde att han tydligen ansåg att bönderna inte skulle ha råd till gröten på bordet. Det skulle vara intressant att få klarhet i om Gustav Vasas fader tillhörde högre ståndspersonerna som avrättades i Stockholms blodbad 1520. Skulle det kunna förklara lite av den hårdhet som Gustav Vasa efter 1521 års reformation visade katolicismen i landet?

Enligt en bok som kom för något år sedan ”Upprorens historia” inleds även i dag en liten revolution återkommande, även om ungefär var tionde revolutionsunge skett i Norrköping. 

Tanken är faktiskt inte orimlig, att uppdelning av folkresningar i ett svårodlat agrarsamhälle som Sverige sker mer på historikerns villkor, och att oron varit ganska konstant. 

i så fall kan nog tyvärr 1900-talets paus vara över.

Sanningen… Tja – vad är sanningen? Det finns historiker och så finns det historiker. Somliga är professorer, somliga är det inte. Det säger inte så mycket om kvaliteten på historikern egentligen – i alla fall inte i de tider vi lever idag. ”Professor” Eva Lundgren på Uppsala universitet t ex är ju ett levande exempel på hur devalverad professorstiteln har blivit. Vart vill jag komma då? Jo, Dick är också en professor men just det gör inte per automatik att han tänker så mycket bättre än andra människor eller att han för den skull vet mest om historia. Jag skulle inte ranka Dick på topp 100 av svenska historiker, levande som döda och det av följande  skäl: 1. Jag anser att han inte är särskilt kunnig, 2. han har svårt att tolka historien. Det Dick är bra på är att berätta men det är Herman Lindqvist också. Ta texten ovan som exempel: Dick säger att upproret/upproren inte var koordinerade. Hur kan han veta det? Ingen vet det nämligen. De kan ha varit det eller så var de det inte. Poängen är att ingen vet. Dick påstår sig veta det eftersom han skriver just att de var ”okoordinerade”. Dick vet… Släkten Ribbing såväl som släkten Vase tillhörde högfrälset och de var väl bekanta med varandra. T ex så bevittnade Sven Knutsson Ribbing Gustav Vasas testamente 1560.
I alltför många fall så ”vet” Dick vad historiska människor tänkte och tyckte fast de för länge sedan är döda och inte längre kan intervjuas. De har heller inte lämnat någon skriftlig vittnesbörd men ändå kan denna Dick veta vad de tänkte och kände – ack den som ändå hade Dicks tidsmaskin, vilken lycka det skulle vara! Nej, skämt åsido. Vi bör sluta upp med att betrakta Dick som en historiker och mer som en berättare av ovetenskaplig populärhistoria, en som blandar fakta med div skarvningar och påståenden (alltid politiskt korrekta) för att krydda det hela. Det och inget annat. Obs – det kan vara roligt att läsa ändå…

Gustav Vasas far, Erik Johansson, var riddare och riksråd. Det blir inte mer högrestånd än så.

Reformationen i Sverige berodde till stor del på att Gustav Wasa behövde kyrkans skatter till lübska skulden och en armé för att stabilisera den nya nationalstaten. 

Upproret mot Kristian får väl anses ha börjat när Gustav efter att ha rymt från den danska fångenskapen landsteg vid Stensö udde i Kalmar 1520. Han fick inte något större gehör för sin sak i Kalmar, något bättre in mot Finnveden men gav sig sedan uppåt landet och var på väg mot Norge när dalkarlarna hann upp honom i Sälen. 

Min fråga gällde om denne Erik Johansson ingick i den skara av högre ståndspersoner i Stockholm som blev avrättad i samband med Stockholms blodbad? Kan det förklara att Gustav Vasa blev så ytterligt vårdslös när det gällde att demontera hela det katolska kulturarvet?

”Upproret” började mycket tidigare och bl a Sten Sture var en de mer framträdande upprorsmännen. Man måste komma ihåg att Kristian var rikets lagliga kung fram tills han blev avsatt.

”Vårdslös” vad det gäller kulturarv är ett konstigt ord i dessa sammanhang. Det var först med stormaktstiden som Sverige, på ett mer systematiskt sätt, började inventera och vårda sitt kulturarv. Min kära släkting Johannes Bureus var en föregångare på området.

Gustav var kanske mer praktisk and teoretisk och det är inte säkert att han förstod att han ”demonterade” det katolska kulturarvet. Han behövde pengar samt att påven/katolska kyrkan var hans fiende… Det räckte nog långt.

Men herregud, vem läser en historieblogg i svd och väntar sig något annat än ”populärhistoria”? Ska det vara notapparat och källförteckning? 

Det har du rätt i men jag förväntar mig ändå att en professor kan sin historia och till det kan uttrycka sig korrekt. T ex så skriver man ”upproren verkar ha varit okoordinerade men det är svårt att veta säkert”. Dick har mer konstigheter för sig och därför betraktar jag honom inte längre som en seriös historiker. Dick är i mina ögon ett barn av Weibullskolan med sin hyperkritiska historiesyn. De driver t ex myten att Sverige uppstod ca 1200 och att det dessförinnan ej fanns något Sverige. Detta är naturligtvis trams eftersom omvärlden uppenbarligen anser att det finns ett Svea rike och därmed svenskar. Att det kanske är lösare samansatt än vid Birger Jarls tid är i sig inget problem, detta har skiftat över tid även efter 1200 så det är inget nytt. Vill med detta citera Peter Englund, en i mina ögon ”riktig” historiker, i hans inledningstal till Svenska Akademien:

Problem uppstår dock om man ej vill, ej vågar eller ej kan återskapa aktörernas egen tidsbundna rationalitet, och istället, som sagt, projicerar sin egen, som givetvis är fullt lika tidsbunden. Historikern blickar då ut över led efter led av föregångna generationer, och ser föga annat än sin egen sorgliga skepnad.

Tja, din kritik må vara berättigad, eller inte, vem vet. Men här framträder Dick som en trevlig bloggare, som bjuder på godbitar ur sitt skafferi. Vill du göra yrkeshistoriska påhopp, finns det rimligtvis bättre kanaler, där påhoppen slipper kännas som tarvliga överfall.

Det är riktigt enär sturepartiet hela tiden var motståndare till unionsmonarkin men det lyckades ju aldrig krossa unionen och grunda en självständig svensk nationalstat. 

Jag vet inte om Sturepartiet var särskilt intresserade av en stark stat överhuvudtaget.
Sturarna och deras anhängare tycks alltid ha varit den första stötestenen om man ville kalla sig Kung av Sverige. Dess anhängare tjänade visserligen i riksrådet, men snarare som representant för anti-rojalistiska intressen/nätverk som kungen inte hade råd att irritera för mycket (förrän det rätta tillfället), och snarare i rollen som garanter mot en stark statsmakt.

Ehhh – förutsätter bara att en person som kallar sig ”professor” är och kan uttrycka sig korrekt i dessa sammanhang. Mina påpekanden är varken ”överfall” eller ”tarvliga” utan ren fakta. ”Godbitar” är ditt ord men för mig har de en alltför besk bismak i form av en ej korrekt historiebeskrivning. Det är inga ”småsaker” jag talar om då utan hur Sveriges historia beskrivs. Dick får tåla detta, annars kan han sluta upp med att skriva böcker samt blogga om han inte klarar av att hantera motreaktioner.

Eftersom i stort sett alla människor har behov av en banks tjänster föreligger en klar oligopolställning där bankerna kan ha hur uppskruvade avkastningskrav som helst.

Ändra banklagstiftningen så att banker blir renodlade betalningsförmedlare och för in- och utlåning. Enbart för insättningar i dessa skall den statliga garantin gälla.

Alla andra kan kalla sig finanshus eller vad som helst och stå för sina egna vidlyftiga affärer, men då är det nog inte så intressant längre.

Bra inlägg. Det märkliga är att så världsfrånvända människor, kan sitta på sån makt. Vi står idag inför en situation, där det är fullt möjligt att vi inom kort kan ha totalitära stater i Europa igen. Utvecklingen i Grekland förskräcker, och den utvecklingen kan mycket väl sprida sig, inte bara inom Europa, utan även till andra ställen.
I denna tid kommer det stollar och ställer krav på 15 % i avkastning. Detta skall uppnås genom obefintlig ränta på inlåning, och höga räntor på utlåning. Samt att tillhandahålla div. inkomstgivande tjänster, ex.vis Europas sämsta och mest olönsamma fondutbud. Olönsamt för kunderna.  Samtidigt som arbetslösheten kommer att stiga i rekordtakt, så sitter dessa herrar med sina underkapitaliserade banker. I vetskap om att  deras kunder, och alla andra svenskar, via skattsedeln garanterar deras fortsatta existens .

Nog fn lever vi i märkliga tider…

Det förtjänar att påpekas att de 5 miljarder ur Bankstödsprogrammet som staten erlade som betalning för nyemitterade aktier skedde mot Nordeas och dess styrelses vilja men rammades hem av den (då) störste ägaren, svenska staten, för att Nordea därmed skulle hamna under statens kontroll vad gäller bonusar och dylikt. Även den myndighet som (då) formellt svarade för ägande rollen, Riksgäldskontoret, var emot transaktionen men blev överkörd av Finansdepartementet. Orsaken var heller inte bara styrningen. 5 miljarder skulle egentligen tagits i budgeten och synts som nya utgifter, nu kunde man ta det ur redan avsatta medel.

Det underlättar att känna till fakta innan man kritiserar ett förhållande.

Professor Johan Lybeck, Noailhac, Frankrike