Jacob Bursell
Säg 3:12, och du är garanterad en stunds underhållning.” Åt helvete”, menar en småföretagare,” bör försvinna”, menar någon frihetstörstande centerpartist, som tycker att regler är för tråkmånsar. Det kanske förresten är svårt att hitta någon som gillar inkomstskattelagens 57:e kapitel, vars senaste version mödosamt mejslades fram av ”de tre vise männen”, balanserande mellan intressen, pengar och ideologi.
Nu ska även riskkapitalisterna höra till den skara svenskar vars inkomster schablonmässigt måste klyvas mellan å ena sidan tjänsterelaterade förtjänster, och kapitalvinster å den andra. Riskkapitalisten är dock ett annorlunda väsen, och säkerligen besvärlig att hantera ur skattesynpunkt. Som regel är han anställd eller delägare i ett rådgivarföretag. Investeringarna, å andra sidan, sker genom en fristående fond, baserat i ett land med en opak registratur och progressiva skatteregler. I bland tvingas han själv sätta in en slant i portföljbolagen. Häri ligger också lagstiftarens och Skatteverkets huvudvärk. När investeringsfonden går som tåget, och rådgivarbolaget och dess delägare får 20 procent av vinsten i bonus, hur ska förtjänsten betraktas? Som inkomst av tjänst, menar Skatteverket. Som inkomst av kapital, menar riskkapitalisten. Bakom de båda argumenten finns ett par hundra miljoner goda skäl.
Nu valde regeringen en schablon som allt att döma ligger långt från Skatteverkets syn på livet – att tjänstearbete uteslutande ska beskattas som tjänstearbete – men samtidigt i linje med de förutsättningar som vanliga småföretagare möter. Alltid retar det någon.