När redaktionen i veckan slog vad om hur börsindex utvecklas under första halvåret fick vi ett spann på nästan 45 procentenheter mellan det mest positiva och mest negativa vadet. Det kanske dels vill säga att vi journalister gör bäst i att hålla oss till skrivandet, och långt borta från börsen, men också att marknaden präglas av stora osäkerheter, och att det är lätt att färgas av de senaste årens extremt volatila börs. Den här veckan såg något av ett väderomslag i marknaden, och många köpare tycks ha återvänt till börsen. Nu undrar jag om detta utslag av ”kollektiv intelligens” – och nu pratar jag inte om utfallet av SvD Näringslivs vadslagning -avspeglar kortsiktig opportunism, eller om det på allvar finns bredare förhoppningar om att ekonomin är på väg i rätt riktning? För det är onekligen svårt att blunda för att de frågor som än så länge hägrar i horisonten är av gigantiska mått. Europa, USA, Mellanöstern, kanske Kina – det finns potentiella stämningssänkare i varje världsdel. Med flera bakslag i det kollektiva minnet krävs det inte mycket för att sätta punkt för alla masspsykotiska glädjeyttringar. Men så har också alla investerare olika tidshorisonter för ögonen. Guldpriset är hur som helst på väg upp mot nya rekordnivåer, vilket ger en något tvetydig bild av hur folk egentligen resonerar. Det finns uppenbarligen en del dysterkvistar där ute, oaktat veckans tillfälliga glädjeyra.
