Historien går igen. Än en gång har en het börskandidat gått en annan väg än till Stockholmsbörsen.
På måndagen avslöjades att Anticimex, som riskkapitalbolaget Ratos haft i sitt ägo sedan sex år tillbaka tillsammans med Anticimex ledning och styrelse, säljs till ett annat riskkapitalbolag. Många bedömare hade räknat med att huvudägaren Ratos skulle välja börsspåret för bolaget som bekämpar ohyra och insekter i bostäder. Nu blev det som så ofta under senare år. Ett riskkapitalbolag väljer att sälja till ett annat riskkapitalbolag i stället.
Stockholmsbörsen är knappast utrotningshotad men utarmningen av bolag där sedan millennieskiftet är oroväckande. Dräneringen sker på två sätt. Dels har många bolag lämnat sin noteringsplats av olika anledningar, dels är det klent med nytillskott på marknadsplatsen jämfört med hur det var under 1980- och 1990-talen.
Ratos och övriga ägare säljer Anticimex till Wallenbergssfärens riskkapitalbolag EQT för cirka 2,9 miljarder kronor. Försäljningen ger Ratos en så kallad exitvinst på runt 940 miljoner kronor. Det innebär att Ratos under sin sexåriga innehavstid fått en årlig genomsnittlig avkastning på runt 24 procent. Mer kan det bli om den tilläggsköpeskillning, som ingår i avtalet, betalas ut. Köparen EQT förbinder sig nämligen att betala ytterligare till säljaren om resultat- och kassaflödesmål för Anticimex under budgetåret 2012 överträffas.
Affären illustrerar att många bolag, i valet och kvalet mellan börsintroduktion och en privat försäljning, föredrar det senare. Affären illustrerar även att många riskkapitalbolag, som snackar om att en börsplats för portföljbolaget kan bli aktuell, bara gör så för att skapa ett bredare intresse för sin telning. Det slutar med att portföljbolaget avyttras till ett annat bolag och börsen blir snopet utan ett välkommet nytillskott igen.
