Annons

Börsbloggen

Andreas Cervenka

Andreas Cervenka

 

Häromdagen uppmärksammade Börsbloggen att USA:s finanser fortfarande blöder. Skuldtaket väntas snart höjas till saftiga 16 400 miljarder dollar.

Det är uppenbarligen ett ämne som engagerar. Över 200 läsare har kommenterat inlägget.

Ett argument mot den som klankar ned på andra är förstås att det är lätt att sitta på läktaren och ha synpunkter.

Gör det bättre själv då, lyder den klassiska invändningen.

När det gäller stora ödesfrågor som skuldkrisen är det i och för sig lite svårt. Bara en person i taget kan vara president i USA. Men nu finns faktiskt chansen. En läsare tipsade om en mycket intressant budgetsimulator som tidningen New York Times lagt upp på sin hemsida.

Visserligen är den ett år gammal, men grundproblematiken för USA är densamma idag.

Här kan både ekonomiskt intresserade medborgare (och en och annan krönikör) själva konstruera sin lösning på USA:s problem. Uppgiften består i att täppa igen det prognostiserade budgethålet år 2015 på 418 miljarder dollar, och det ännu större underskottet 2030 på 1 345 miljarder dollar.

Till hjälp finns förslag på olika åtgärder, tillexempel skattehöjningar och utgiftsminskningar.

Att det är inte en jättelätt uppgift blir ganska snabbt tydligt.

Eventuella problem med sysslolöshet över nyårshelgen är härmed ordnade.

Pröva själva:

http://www.nytimes.com/interactive/2010/11/13/weekinreview/deficits-graphic.html

Ps Om ni kommer på en genial lösning, glöm inte att maila till Vita Huset:

http://www.whitehouse.gov/contact/submit-questions-and-comments

Om bloggen

Börsbloggen hjälper dig att hålla koll på finansmarknaden, dina aktier och fonder.

Tillsammans med Wall Street-bloggen ger den en bild av de stora affärerna och snackisämnena på handlargolven på båda sidor av Atlanten. Här finns nyheter och kommentarer om de viktigaste händelserna och trenderna på börsen just nu.

Medverkar gör SvD Näringslivs medarbetare Patricia Hedelius, Andreas Cervenka, Carolina Neurath, Nils-Olof Ollevik, Jan Almgren, Erik Bergin och Jacob Bursell.

Följ börsen på SvD.se/bors
Carolina Neurath

Många skulle nog helst låta bli att summera börs- och fondåret 2011. Som aktieägare ser du förlusten direkt på sparkontot. Men de som överlåtit sparandet till en fondförvaltare har i regel dessutom fått betala en dyr förvaltningsavgift för att få se sina pengar rasa i värde.

Bland årets fonder (inte sällan såld av någon urtrevlig bankrådgivare) är det få som har uppnått resultat att skryta om. Bland alla årets fonder ligger mindre namnkunniga i absoluta botten, visar en genomgång jag gjort på analysbolaget Morningstars sajt.

Trigon Capitals jordbruksfond Trigon ”Emerging Agri-Sector C” har tappat 50 procent under året. För denna prestation har fondbolagets kunder betalat 2 procent av kapitalet i avgift till fondförvaltaren.

Och med ett fall på 46 procent intas andraplatsen av hedgefonden ”Zaramant Healthcare Fund”.

FIM Fonders Rysslandsfond tar 3 procent i avgift för att förvalta kundernas pengar. Till denna höga kostnad hade FIM Russia Small Caps sparare förmodligen inte förväntat sig att tappa 44 procent av sina sparpengar i år.

Men bland årets förlorare syns också flera välrenommerade storbankfonder. Swedbank Robur Balkanfond, som har en förvaltningsavgift på 2,4 procent, har tappat 36 procent i år. Ett vanligt argument från fondbranschen är att fondsparande är långsiktigt. Därför kan det vara värt att påpeka att de flesta av dessa fonder även tappat värde på femårssikt. Denna Swedbankfond, som ett exempel, ligger på minus 57 procent.

Handelsbanken Indienfond har, med sin förvaltningsavgift på 2 procent, tappat 39 procent i år. Medan SEB:s Östeuropafond Småbolag och Nordea Nya tillväxtmarknader har spekulerat bort 35 respektive 36 procent av kundernas pengar.

Precis som med aktier, finns naturligtvis även en del lyckosamma vinnarfonder. I toppen, med en uppgång på 17 procent, återfinns Invesco Gilt A och läkemedelsfonden Seligson & Co Global Top 25 Pharmaceuticals.

Paradoxalt nog har dessa vinnarfonder en betydligt lägre avgift (0,8 respektive 0,6 procent) än årets förlorare. Fondförvaltare som inte har krävt höga avgifter av sina kunder är alltså de som har presterat bäst i år.

Andreas Cervenka

Minns ni USA?

Det känns som en evighet sedan nu, men det var faktiskt med bråket om det amerikanska skuldtaket i somras som den dramatiska hösten på världens kapitalmarknader började.

Ganska snart flyttades strålkastarljuset över till skuldproblemen i Europa. Och där har de fastnat.

Betyder det att amerikanerna ägnat den här tiden åt till att få ordning på sina finanser?

Inte direkt.

Höjningen av skuldtaket med början den 2 augusti innebar att det maximala beloppet som den amerikanska staten kan låna utökades från 14 300 miljarder dollar (98 000 miljarder svenska kronor) till 15 200 miljarder dollar.

Nu är det dags igen. President Barack Obama kommer enligt Vita Huset snart att vända sig till den amerikanska kongressen och be om en kredit på ytterligare 1 200 miljarder. Det nya skuldtaket skulle då landa på 16 400 miljarder dollar.

Det är en dubbling på bara fem år.  Så sent som 2001 var skuldtaket 6 000 miljarder dollar.

Under Obamas fyra år har USA:s statskuld ökat med 42 procent till dagens 15 100 miljarder dollar.

Denna enorma ökning kan förklaras med enkel matematik.

Under räkenskapsåret som slutade den 30 september redovisade den amerikanska staten utgifter på 3 600 miljarder dollar. Inkomsterna stannade på 2 300 miljarder dollar.

Det motsvarar ett underskott på drygt 3,5 miljarder dollar. Om dagen.

Med andra ord lånar amerikanerna nästan 40 kronor för varje hundralapp de spenderar.

Då ingår inte ens de framtida kostnaderna för sjuk- och socialförsäkringssystemen.

Det är siffror som får Grekland att framstå som ett ekonomiskt mönsterland.

Det nya skuldtaket gör att USA beräknas kunna hanka sig fram till presidentvalet nästa höst.

Hur reagerar USA:s långivare då på att pengarna ännu en gång är slut? Med att höja räntorna till krisnivåer?

Ni gissade rätt. Inte direkt.

Problemen i Europa har snarare förvandlat USA till ett skyddsrum för alla världens placerare.

Räntan på tioåriga amerikanska statsobligationer är nere på låga 2 procent.

Frågan är hur länge detta håller.

Det kan komma en dag då någon får för sig att titta på ovanstående kalkyl och ställa den förbjudna frågan: kommer ni att kunna betala tillbaka?

Det skulle kunna utlösa en rad otrevligheter som får problemen i Europa att blekna.

Händer det redan under 2012?

 

Andreas Cervenka

Så blev det jul i år igen.

Och den allra största och finaste julklappen detta finanskrisår går naturligtvis till…..bankerna.

När Europeiska centralbanken ECB tidigare i veckan lät 500 snälla banker låna 489 miljarder euro till tomteräntan 1 procent under tre år kan det mycket väl vara den största presenten i mänsklighetens historia.

Bankerna överlever och kan dessutom kamma hem ett antal miljarder i vinster genom att parkera de billiga lånepengarna i något som ger bättre avkastning.

Det följer ett välkänt mönster.

Ända sedan finanskrisen blossade upp som en bolånekrasch i USA 2007 och 2008 har statsmakternas räddningsinsatser varit riktade mot banksystemet.

Den amerikanska regeringen avsatte år 2008 hela 700 miljarder dollar för att rädda banker.

Men tänk om de hade gjort tvärtom? Stöttat de bolånetagare som hamnat i problem istället för att kasta pengar över bankdirektörerna?

Exakt detta föreslog faktiskt ett antal forskare på Federal Reserve Bank of Boston, en del av den amerikanska centralbanken.

I en rapport som togs fram redan 2009 räknade de på vad de hade kostat att hjälpa de människor som förlorat jobbet och vars hem rasat i värde så att de kunde fortsätta betala på sina lån.

Bankerna hade då sluppit ta så stora kreditförluster och dominoeffekten i det finansiella systemet hade mildrats.

Slutsats: notan hade stannat på 50 miljarder dollar, mindre än en tiondel av kostnaden för den amerikanska statens bankpaket. Och med vissa modifieringar av förslaget hävdar forskarna att siffran skulle kunna trimmas till beskedliga 1 (!) miljard dollar. Ett mikroskopiskt belopp i de här sammanhangen.

Det är forskningsinstitutet NECSI i Boston som nu vill uppmärksamma omvärlden på detta alternativa sätt att stävja en finanskris. En av forskarna på Fed i Boston som ligger bakom rapporten, Jeffrey Fuhrer, har nyligen börjat på institutet.

Förslaget går att ladda ned på Federal Reserve Bank of Bostons hemsida (här). Kanske lite lämplig läsning över julen för världens makthavare?

 

Patricia Hedelius

En sextusen år gammal uppfinning är enda hoppet att rädda EU från skuldkrisen. Vi talar naturligtvis om ett effektivt skattesystem. Sedan barnsben vet vi hur viktigt det är med skatt. Det var ju därför som Jesus föddes i ett stall och inte hemma i sina föräldrars säng.

Moses var skatteflykting, aposteln Matteus skatteindrivare och kung Charles av England skattebrottsling. Den politiska historien är en historia om skatter. Inte minst idag mitt under brinnande skuldkris spelar skattefrågan huvudrollen.

Jul är den perfekta högtiden att skänka en tanke till fördelarna med skatt. Enligt Lukas-evangeliet reste Josef och Maria i romarriket från Nasaret till Betlehem för att skattskriva sig. Detta var under kung Herodes tid, för snart 2012 år sedan. Men historien om skatter börjar redan för 6 000 år sedan i Sumerriket som i det nuvarande Irak.

Dagens fastighetsskatt, spritmonopol och alkoholbeskattning är därmed mycket gamla uppfinningar. Men i skattens vagga, Medelhavsländerna, har man sedan länge övergivit tidiga skattetraditioner. Greklands svarta ekonomi – som utgörs av handel, varor och tjänster, både laglig och olaglig, där skatterna inte betalas – växte till 25 procent, en fjärdedel av BNP under 2010. Bland andra skuldkrisande EU-länder är också måttet på skattefifflande högt. Nära en femtedel av den spanska ekonomin går under beteckningen svart och motsvarande siffra i Italien är 22 procent. Siffrorna kan jämföras med 11 procent i Storbritannien och Tysklands 14 procent.

Bristen på skattedisciplin är kanske den viktigaste orsaken till skuldkrisen inom EU. Men är också lösningen. Det gäller dock att ha tålamod. Nu är kraven på länderna i kris är hårda på att få rätsida på inkomster och utgifter. Utan sparåtgärder inga nya lån har varit grundbudskapet. Hittills har det gått sådär. Runt hälften av Greklands åtstramningsåtgärder är i första hand beroende av skatter och ökade intäkter, och en fjärdedel av Greklands ekonomi utom kontroll är en förklaring till varför det inte fungerar. Ett effektivt skattesystem går inte att trolla fram på kort tid lika lite som att införa en ny syn på varför skatt är nödvändigt.

Risken med hårda besparingsplaner i skuldkrisande länder är densamma som för flera tusen år sedan. Det egyptiska skattesystemet urartade. Det som skiljer skatt från röveri är att staten ska lämna kvar tillräckligt för att det finns något att beskatta även nästa år.  Allmänheten i de skuldkrisande länderna anser dock att det är något som deras respektive regering redan har misslyckats med. Tuffa statliga besparingskrav finansierade till stor del med höjda skatter möts med gatuprotester och organiserat missnöje – med andra ord riskerar skattehistorien att upprepa sig även på mer våldsamma plan.

 

Carolina Neurath

Det var över ett år sedan, i september 2010, som Ekobrottsmyndigheten (EBM) uppgav att den inleder en förundersökning om grovt bokföringsbrott och svindleri mot HQ Bank. Att bankens ordförande Stefan Dahlbo nu har delgetts misstanke, som uppgifter i DI gör gällande, är inget märkligt. Det hade varit betydligt mer förvånande om han, som en av de högsta cheferna, hade avskrivits från misstankarna.

EBM är fortfarande i ett tidigt skede i förundersökningen av HQ Bank. Först nu börjar förhören med de inblandade toppcheferna och för att ta in en misstänkt på förhör måste denne också delges misstanke, annars kan förhöret inte användas i förundersökningen. Det går också att se ett tydligt mönster i den renodlande metod åklagare Berndt Berger har använt sig av: de som han verkar anse kan ha minst inblandning i brotten förhörs – och skrivs av – först. Några exempel är Mikael Nachemson, som kom in som ny bankordförande under sista sommaren, och förre tradingchefen Fredrik Crafoord.

De som varit högst ansvariga för bolaget har sparats fram tills nu. Bland de högsta cheferna har alltså Stefan Dahlbo valts ut först, men det är bara början. HQ:s tidigare vd Mikael König är också kallad på förhör, enligt uppgift till SvD. ”Åklagaren har skjutit på förhöret med König för att han ville se andra svaromål först innan han träffade König”, säger en person med insyn.Hela problematiken i HQ rör den ödesdigra tradingportföljen, som under bankens senaste år övervärderats med miljonbelopp. Genom en särskild, och mycket optimistisk, värderingsmodell kunde HQ uppge i årsredovisningarna att portföljen hade ett högre värde än vad marknaden i själva verket värderade den till.

EBM tar ett år i taget och fokuserar nu endast på år 2009. Att Stefan Dahlbo kände till övervärderingen i HQ:s tradingportfölj är inget nytt. Men han var långt ifrån ensam. I flera möten som jag fått återberättat diskuterades problemen i portföljen bland bankens toppchefer. EBM har, enligt uppgift, tagit del av ett massivt mejlunderlag där det framgår att många viktiga mejl, där en potentiell felvärdering av portföljen nämns, passerade bolagets högsta chefer. Jag har också tagit del av några betydelsefulla mejl. I oktober 2009, som ett exempel, skickade HQ:s riskchef Agneta Norgren ett mejl till bland andra Mikael König, Stefan Dahlbo och HQ AB:s ordförande Mats Qviberg, där hon klargjorde att riskavdelningen ”inte till fullo kan verifiera att portföljens värdering är korrekt.” Mats Qviberg besvarade mejlet samma dag med kommentaren ”det var glädjande.”

Att trots det bara ett par månader senare föreslå att bolaget ska dela ut 167 miljoner kronor till aktieägarna, talar sitt egna språk. Det är bland annat just aktieutdelningen, i förhållande till vetskapen om tradingens felvärdering, som väckt misstankar om grova brott. De närmsta månaderna kan vi, med andra ord, vänta flera tidigare HQ-profiler som kallas på förhör – och delges brottsmisstankar.

Patricia Hedelius

När SvD Näringsliv träffade Triton och KKR för ett par veckor sedan var riskkapitalbolagen orubbliga. Ränteupplägget som syftade till att minimera den svenska bolagsskatten I portföljbolaget Ambea/Carema skulle vara kvar. Trots att Triton och KKR upprepade gånger underströk att skatteplaneringen inte var avgörande för avkastningen på affären. Eftersom det var praxis så skulle upplägget vara kvar tills reglerna eventuellt ändrades som finansminister Anders Borg flaggat för.  Men om något som är oviktigt för affärerna retar upp allmänhet och finansminister till kokpunkt, så kanske det hade varit läge att slopa skatteplaneringen och backa tidigare för att minska kritiken..

Triton och KKR är inte de enda riskkapitalisterna som för resonemanget att vinningen av att minimera bolagsskatten är minimal i jämförelse med de pengar som en effektivisering och ökad tillväxt bidrar med när ett portföljbolag väl säljs. Detta gäller inte enbart verksamheter inom vård skola och omsorg utan alla investeringar, försäkrar riskkapitalisterna. Argumentationen går även ut på att man vill distansera sig från myten att en riskkapitalist saknar industriellt kunnande och måste förlita sig på finansiella trollkonster för att kunna leverera en avkastning på närmare 25 procent per år.

Men prata går ju. Om nu ränteupplägg inte på något sätt är avgörande för vinsterna borde det kunna slopas i fler bolag eller varför inte i alla? Jag tror inte att riskkapitalisterna är beredda att omsätta teori till praktik och följa sitt eget resonemang. Att enbart förlita sig på att utveckla bolagens verksamheter för att nå vinst är kanske lättare sagt än gjort. Att släppa ifrån sig alla möjligheter till finansiell magi är nog betydligt kostsammare än vad riskkapitalisterna vill erkänna.

 

Andreas Cervenka

Vad innebär egentligen det som EU:s ledare kom fram till på alla ödesmättade toppmötens moder i helgen?

Det verkar faktiskt inte alldeles enkelt att förstå, ens för de som var där.

Vilket i sig får anses vara olycksbådande.

Men av det som framkommit hittills finns ett par saker som inte lovar särskilt gott.

Exempelvis verkar EU:s självutnämnda frälsare Angela Merkel och Nicolas Sarkozy ha fått för sig att samma giftiga brygd som skapade en stor del av problemen nu ska fungera som läkande elixir.

Ett grundfel har varit en osunt intim relation mellan stater och banker (något som jag skrivit mer om här och här).

I korthet: banker har i utbyte mot beskydd finansierat statsmakterna genom att låna ut enorma belopp i form av att köpa statsobligationer. När bankräddningarna blivit så dyra att det knäckt diverse länders statsfinanser har dessa statspapper sjunkit i värde och satt ännu större press på bankerna. Och så vidare i en trist spiral.

Många banker har nu börjat sälja av för att minska risken.

Det måste stoppas, anser den franske presidenten Nicolas Sarkozy. Han sätter sitt hopp till centralbanken ECB som visserligen vägrat köpa stora mängder statspapper, men som däremot ryckt ut för att hjälpa bankerna.

I samband med toppmötet sade Sarkozy enligt Financial Times bland annat:

”Italienska banker kommer att kunna låna från ECB till 1 procents ränta, medan italienska staten lånar till 6-7 procent. Det krävs ingen finansexpert för att inse att italienska staten kommer att kunna be bankerna finansiera delar av statens skuld till mycket lägre räntor”.

För en europeisk bank att i det här läget köpa på sig ännu mer riskfylla statspapper kan tyckas dumdristigt, minst sagt.

Men duon Merkozy har sockrat sitt erbjudande.

Bankerna kan nämligen inte gå back.

Europas finanshus har tidigare uppmanats att svälja förlusterna på sina innehav av obligationer från det i praktiken redan konkursmässiga Grekland. Det kallas på EU-språk för något så tjusigt som PSI, private sector involvement, ett namn som antyder någon form av altruistisk uppoffring.

När banker lånar ut pengar och gör vinster kallas det för VSV, Vanlig Skön Verksamhet.

Men när det blåser snålt och det är dags att betala förlusterna får det offentliga stå med mössan i hand och snällt be bankerna om ett litet privat bidrag.

Kan direktörn tänka sig att lägga en slant i PSI-bössan?

Men nu är det alltså slut med det. Merkozy lovade i helgen att Grekland var ett unikt undantag som aldrig kommer ske igen. Det som händer i Grekland, stannar i Grekland.

För det första är uppfattningen att politiker kan lagstifta bort risken i en viss typ av placeringar förstås bara trams.

För det andra är det vansinnigt, eftersom kostnaden för att infria en sådan garanti är så enorm att det riskerar att sänka hela Europa och skuldsätta generationer av medborgare.

Det är ett risktagande som knappast ens varit acceptabelt om övriga överenskommelser på toppmötet hade löst eurokrisen som genom ett trollslag.

Så blev det nu inte.

Euroländerna kom överens om att de budgetregler som de tidigare inte lyckats följa nu ska följas. På riktigt, den här gången. Vi lovar! Heders.

I övrigt enades de om att runda EU:s fördrag och skapa ett helt eget samarbete. Något som kanske inte ens är lagligt, påpekar bland andra Financial Times kolumnist Wolfgang Münchau.

Det enda som med säkerhet kan slås fast är att krisen fortsätter. Och om det smäller har Angela Merkel och Nicolas Sarkozy sett till att konsekvenserna kan bli ännu lite värre än innan det toppmöte som skulle rädda oss alla.

 

 

 

Jan Almgren

Mycket kan sägas om finansmannen Christer Gardell. Men ingen kan påstå att han saknar handlingskraft. När dystopier om vårt framtida Europa radas upp som juldoftande glöggkalas i december öppnar Christer Gardell plånboken och handlar aktier i problemfyllda bolag. Det är respekt. Först Danske bank, för några veckor sedan, och så Tieto idag.

It-jätten har den senaste tiden mest uppmärksammats för ett gigantisk datahaveri som bland annat drabbat Apoteket, SBAB och Bilprovningen. Notan kan bli dyr. Men det skrämmer uppenbarligen inte Gardell och hans investeringsfond Cevian Capital.

Nu är det skillnad på Danske Bank och Tieto. Den förra är ett helt nytt innehav i portföljen. Den senare har Christer Gardell haft sedan åtminstone 2009. Och dagens flaggningsmeddelande, att man har över 15 procent i It-jätten, ändrar egentligen inte så mycket. Cevian var redan tidigare största ägare och Christer Gardell sitter i Tietos styrelse sedan något år.

Ändå väcker Gardells köp vissa förhoppningar i vanlig ordning. Kursen tog idag ett skutt uppåt, drygt två procent, på en i övrigt fallande börs.

Tieto har tidigare utnämnts till en av börsens tristaste bolag av vissa. Det har varit återkommande lönsamhetsproblem och en stadigt fallande kursutveckling de senaste två åren. Till detta ska läggas en mördande konkurrens.

Men kanske är något på gång. Den senaste rapporten var ett lite lyckopiller för It-bolaget. Resultatet före skatt landade på 28 miljoner euro. Det var nästan dubbelt så bra som väntat. Även omsättningen var bättre än vad analytikerna hade räknat med. Står Tieto inför större vändning? Eller gör Christer Gardell en offensiv i ett sista försök att rädda en dålig investering.

Patricia Hedelius

December är lika med stress. Bokslutet för 2011 behöver visserligen inte börsbolagen lämna in för än 2012. Men det gäller att få in affärerna och trimma verksamheten till rätt sida om nyåret. Vad ska plockas fram och vilka surdegar ska sparas till nästa år?

Min favoritkassörska på ICA hängde upp julgardinerna i november och har redan trillat sina köttbullar. Själv kommer jag i vanlig ordning att vara ute i sista minuten för att göra ett värdigt avslut på kalenderåret. Jag är inte ensam om att storstäda och pynta i sista minuten. Börsbolagen är ofta ute i senaste laget med att trimma verksamheten för att komma ut så fördelaktigt som möjligt. Under många år jobbade jag på nyhetsbyrå, och dagarna innan jul brukade faxen (ni vet den där apparaten med en pappersrulle som pressmeddelanden skrevs ut på) gå varm med nya order, omorganisationer revolutionerande produkter med mera.

Efter julhelgen när redaktionen låg sömnig och de som kunde flytt fältet till nära och kära var det ett helt annat rassel i faxen. Nu var det surdegarna som bolagen satsade på att smyga ut. Vinstvarningar, omorganisationer uteblivna investeringar och sänkta framtidsprognoser kunde gömma sig i högen av pappersrullar under faxen. Det är inte mycket som ändrat sig de senaste tio åren, när det gäller framförhållningen i börsbolagen. December är bråda tider, skillnaden i år är att det inte kommer komma lika många muntra nyheter från bolagen. Skuldkrisen med en kommande lågkonjunktur bäddar för en övervikt av vinstvarningar och nyheter sänkta prognoser. Trista besked kommer dugga tätare resten av månaden. Inställda order och kostnadsbesparingar kan också utgöra en väsentlig andel av beskeden till aktieägarna. Rena personalneddragningar brukar dock inte dundras ut dagarna innan jul utan kan man så avvaktar man för att inte förstöra de anställdas julstämning.

En vinstvarning från något av bolagen i den egna aktieportföljen förutspår tacksamt utvecklingen för 2012 och det kan mycket väl vara läge att hoppa av. Som aktieägare gäller det därmed att inte slappna av och låta glöggen lumma till sinnena för mycket. Det går ju att utnyttja de få mellandagarna till att handla aktier och optimera det här årets kvittningsmöjligheter.