X
Annons
X

Börsbloggen

Jacob Bursell

Jacob Bursell

Jag har aldrig träffat KappAhls vd Christer W Jansson, och känner honom inte. Som vd uppvisar han dock två riktigt sympatiska drag. Fredagens budskap om bolagets nyemission var uppfriskande befriat från floskler och rosiga scenarier. Det var ett uppriktigt, ärligt och naket erkännande om att KappAhl helt enkelt har underlevererat. För det andra är Christer W Jansson själv bolagets största ägare, och därmed också den som förlorat mest på bolagets prestationsproblem. Kött och blod är något som saknas på den allt mer andefattiga finansmarknaden.

Samtidigt, åtminstone som jag ser det, har KappAhl ett strategiskt problem, som inte kan adresseras med nyemissioner och bättre lagerhantering. För vad är det egentligen bolaget står för? Vad är egentligen KappAhls ”pitch” när man passerar bolagets butiker i något av landets själlösa köplador? I tider där varumärke och specialisering har blivit livsviktigt för att nå igenom bruset, är KappAhls affärsidé att erbjuda ”prisvärt mode” till hela familjen. Det vilar något genuint över idén, inte minst med hänsyn till att bolaget dessutom tycks ta sitt sociala ansvar på allvar, men frågan är om det är tillräckligt slipat, tillräckligt profilstarkt, för att nå ut till en konsumentarmé som slits mellan högljudda reklambudskap. Framgångsrikt företagande, brukar det sägas, bygger på att man riktar in sig på det man är bäst på. Vad är ni bäst på, Christer W Jansson?

 

 

 

Om bloggen

Börsbloggen hjälper dig att hålla koll på finansmarknaden, dina aktier och fonder.

Tillsammans med Wall Street-bloggen ger den en bild av de stora affärerna och snackisämnena på handlargolven på båda sidor av Atlanten. Här finns nyheter och kommentarer om de viktigaste händelserna och trenderna på börsen just nu.

Medverkar gör SvD Näringslivs medarbetare Patricia Hedelius, Andreas Cervenka, Carolina Neurath, Nils-Olof Ollevik, Jan Almgren, Erik Bergin och Jacob Bursell.

Följ börsen på SvD.se/bors
Jacob Bursell

 

Att lämna politiken för näringslivet är ett populärt och tillsynes lukrativt karriärdrag.

Per Nuder blev riskkapitalist, GP blev pr-konsult, Åsbrink blev rådgivare åt Goldman Sachs. Björn Rosengren, som gammal näringsminister, hamnade på Skeppsbron hos familjen Stenbeck, där han nu är rådgivare.

Överlöparna själva brukar hylla denna korsbefruktning, även om det sannolikt vore mer till nytta för samhället om strömmen  någon gång ibland hade gått i andra riktningen. Lite yrkeserfarenhet skadar säkert inte innan man, som exempelvis Annie Lööf, förväntas lösa samhällets stora problem.

Nu är frågan, vart går Maud Olofsson? Blir hon riskkapitalist, styrelseledamot i något börsbolag, eller frifräsande rådgivare för någon högprofilerad politrukbyrå?

Min gissning? Styrelseuppdrag inom energisektorn eller, mer diffust, ”rådgivare”.

Förslag mottages tacksamt i kommentarsfältet.

 

Carolina Neurath

Klippet på börsmäklaren Alessio Rastani spreds som en löpeld och upprörde stora delar av världen under onsdagen. Provocerande uttalanden som ”personligen drömmer jag om en recession varje natt” och ”regeringar styr inte världen – det gör Goldman Sachs”, har gjort den 34-årige tradern till världskändis över ett dygn. Sannolikt var det just det han ville. Ett enkelt uppnått mål genom att bara säga sanningen: traders stormtrivs i stökiga börstider.

En bankchef sa i princip samma sak till mig nyligen, men i mer mjuka ordalag. ”Egentligen är det bra för oss när det är slagigt, vi trivs bra när det är stökigt.”

Mäklaren som önskar sig en ekonomisk kollaps, går visserligen tvärt emot en bankschefs drömscenario. Men snabba branta aktiefall kan få de rätt positionerade handlarna att göra riktiga lyckoträffar.

När jag har skrivit att dagens börsklimat kan skapa stora förluster i bankernas egenhandel, har det mötts av mejl från anonyma traders i stil med ”fel! vi älskar stökiga marknader.”

Sanningen är att stormiga börsperioder delar upp handlarligorna i A och B-lag. Några har misslyckats i sin egenhandel – däribland Investor, Erik Penser, HQ och UBS. På andra sidan sitter några vinnare och njuter av de dramatiska börsfallen. Alessio Rastani – seriös handlare eller mediesugen tjomme – sa bara det ingen annan vågar säga publikt: att marknaden är cynisk. Kanske är det inte så konstigt att folk upprörs, men att traders inte sysslar med välgörenhet kan knappast ha varit en nyhet.

Jan Almgren

Från kuling till full storm. Problemen i Husqvarna eskalerar. Måndagens vinstvarning var den andra för året. Alla pilar tycks peka nedåt just nu för bolaget som tillverkar gräsklippare och motorsågar. För storägarna Investor och finansmannen Fredrik Lundberg är läget extra bekymmersamt. De har båda köpt på sig mer aktier under året. Det har  knappast varit någon av deras bättre affärer. Igår fortsatte slakten på börsen, Husqvarnas aktie har nu mer än halverats sedan årsskiftet.

Vd:n Magnus Yngen har redan fått gå. Frågan är om ordförande Lars Westerberg också har gjort sitt i bolaget. Den valhänta hanteringen av Magnus Yngen imponerar inte. Men framför allt är det förstås den svaga försäljningen, de höga kostnaderna och det oväntat dåliga resultatet som påverkar förtroendet för Lars Westerberg.

Husqvarna rapporterar en preliminär omsättning på cirka 6,2 milljarder för det tredje kvartalet och ett rörelseresultat i storleksordningen 100 miljoner kronor i den vinstvarning som kom i måndags. Det är framför allt rörelseresultatet som är svagt. Analytikerna hade förväntat sig mer än det tredubbla, cirka 335 miljoner kronor.

Det man, bland mycket annat, kan bli bekymrad över när det gäller Husqvarna är den generella bild företaget målar upp av marknaden. Det talas om lägre försäljning och sämre efterfrågan. Men den beskrivningen delas inte av den viktigaste konkurrenten, Global Garden Products. Vice vd:n Per-Olof Rydh säger i en intervju till Dagens Industri att de inte märkt av någon försämring. Tvärtom är det ett stabilt och bra orderläge med extra tryck i försäljningen av snöslungor, tillägger han.
Det är lätt att förstå att analytiker än en gång skruvar ner prognosen när det gäller försäljning och resultat för Husqvarna.

Vad är planen, Lars Westerberg?

Andreas Cervenka

Börserna stiger i hela Europa idag, och särskilt bra går det för finansaktier.

Stockholmbörsen hade klättrat 2,7 procent strax före klockan 11.

Orsaken är nytt hopp om att politikerna ska trolla fram en räddningsboj som kan rädda kontinentens problemtyngda länder och banker.

Enligt den amerikanska tv-kanalen CBNC, där journalisten Steve Liesman pratat med en högt uppsatt källa inom EU, liknar upplägget det amerikanska TARP-programmet.

Det kanske ringer en klocka? TARP står för Troubled Asset Relief Program och skapades i USA 2008, ursprungligen för att köpa loss dåliga bolån från bankerna och därmed rädda dem från kollaps.

Nu blev det inte riktigt så, eftersom det bedömdes för svårt att värdera alla värdepapper som skulle köpas och dessutom ta för lång tid.

Men nu uppges alltså Europa ha något liknande på gång.

Enligt CBNC ser lösningen ut så här:

Den europeiska räddningsfonden EFSF ska finansiera en ny fond, eller special purpose vehicle på engelska, som skapas av Europeiska Investeringsbanken, EIB.

Ja, det är samma bank som lånat ut miljardbelopp till biltillverkaren Saab.

Denna nya fond ska enligt planen sälja obligationer till investerare och använda pengarna den får in för att köpa statsobligationer från olika krisländer. Obligationer från fonden skulle i sin tur kunna användas som säkerhet för att låna pengar hos Europeiska centralbanken ECB.

Enkelt uttryckt: banker som sitter på alldeles för mycket statspapper med osäkert värde skulle kunna byta dessa mot obligationer från nya räddningsfonden och därefter låna hos ECB.

Alltså inte så enkelt.

Och än återstår flera frågetecken, konstaterar CNBC.

Tillexempel om de 440 miljarder euro som EU-länderna satt av till EFSF räcker.

En lösning kan vara att den nya fonden skapad av EIB kommer att vara belånad, det vill säga låna betydligt mer pengar än den får i kapital av EFSF.

Men ännu återstår att flera av de länder som garanterat EFSF säger ja till planen, inte minst Tyskland där parlamentet röstar om frågan på torsdag.

Utan Tysklands stöd är planen stendöd redan innan den lämnat printern.

Själva planen kan också ändras, flera andra lösningar diskuteras.

Fortsättning följer, men just för dagen väljer marknaden att tolka nyheterna positivt.

 

Patricia Hedelius

Mats Qviberg gör nu comeback i Öresunds styrelse efter ett halvårs time out. Det är ett vågat beslut med tanke på att hans situation knappast har förändrats till det bättre sedan han drog sig tillbaka.

Haveriet i HQ förra sommaren kastar fortfarande en lång svart skugga över Mats Qvibergs person och hans insatser som ordförande i HQ. Det är inte bara den bok som min kollega Carolina Neurath publicerat som väcker många frågetecken om hur styrningen av banken egentligen gick till. Åklagaren, Bengt Berger, har sedan ett år också utrett frågan om det finns skäl att väcka åtal för bland annat svindleri och bokföringsbrott mot den gamla styrelsen och ledningen.

Men Mats Qviberg har sedan beslutet att ta time out också samlat på sig en anmälan om otillbörlig marknadspåverkan i samband med hans vendetta med den nya storägaren i HQ, Sten Mörtstedt. Tillsammans med övriga gamla HQ-styrelsemedlemmar och revisorn har MAts Qviberg också blivit stämd civilrättsligt av den nya Mörstedt kontrollerade styrelsen i HQ.

Det är förvånande att Mats Qviberg har både tid och energi över att lägga ned på sitt uppdrag som vice ordförande i Öresund. Men kanske mest intressant är var Mats Qvibergs kommande arbetsinsats kommer att kunna bokföras. Uppenbarligen resonerar Mats Qviberg och resten av styrelsen i termer av att han blir en klar tillgång. Men risken är överhängande att fördelarna med hans comeback överskattas och att Mats Qviberg istället kommer fortsätta att belasta skuldsidan i investmentbolaget.

Andreas Cervenka

 

Stockholmsbörsen fortsätter att falla till ny bottennotering för året. Jämfört med i början på maj har index nu tappat 30 procent. Det motsvarar en värdeminskning med cirka 1 340 miljarder kronor på drygt fyra månader.

De svenska bankerna har tävlat om att framhålla sin stabilitet jämfört med branschkollegorna ute i Europa. Men det har inte hindrat aktierna från att drabbas av bankfrossan.

Kurserna har fallit mer än Stockholmsbörsen i stort.

Jämfört med årets högsta nivå har Nordea-aktien backat med 40 procent, SEB med 45 procent och Handelsbanken med 31 procent.

Swedbank, som bland annat lagt sex miljarder kronor på att köpa tilbaka aktier, har trots detta förlorat 45 procent av sitt värde bara sedan i april.

En som tycks ha undkommit delar av denna dramatiska nedgång är finansmannen Christer Gardell med fonden Cevian Capital.

När Christer Gardell förra veckan bekräftade att han lämnar Swedbanks valberedning var han desto mer förtegen kring huruvida Cevian Capital sålt aktier. Han upprepade bara att Swedbank var ett ”fortsatt viktigt innehav för fonden”.

Mycket tyder dock på att Cevian Capital gjort sig av med stora aktieposter.

När fonden klev in som ägare i augusti ifjol uppgav Christer Gardell att Cevian ägde 3,58 procent av aktierna i Swedbank.

Den senaste bekräftade siffran är från den sista februari i år då Cevian Capital Master Fund II LP enligt Swedbanks hemsida ägde 34,2 miljoner aktier eller 2,95 procent av aktierna i Swedbank.

Efter det försvann Cevian från ägarlistan. Enligt Gardell berodde det på att Cevian låtit förvaltarregistrera aktierna.

I ägarlistan från den sista april dyker istället den schweiziska banken UBS i ägarlistan som ny storägare i banken. Av informationen framgår att det handlar om aktier som ägs för en klients räkning.

Innehavet är 34,6 miljoner aktier, alltså mycket nära det senast kända innehavet från Cevian.

I mitten på april toppade Swedbanks aktiekurs. Enligt en artikel i DI låg Cevian då pus 1,4 miljarder kronor på sitt ägarinhopp.

Den sista maj hade UBS innehav sjunkit till 27,3 miljoner aktier eller 2,35 procent av aktierna.

Den sista juni hade det sjunkit till 2,18 procent.

Den sista juli var banken inte längre med bland de tio största ägarna. Under augusti rasade Swedbanks aktiekurs från 107 till 89 kronor. På fredagen handlades den i 66 kronor.

Enligt en ägarlista från den sista augusti som SvD Näringsliv tagit del var UBS ägarandel då nere i 1,3 procent.

Om det verkligen är Cevians aktier ser det alltså ut som om Christer Gardell sålt lite mer än halva sitt innehav i Swedbank och lyckats rädda undan mycket stora belopp.

Ännu mer kan ha sålts under september då kursen fortsatt ned.

Teoretiskt sett kan Cevian Capital förstås ha kvar aktierna och spritt ut dem på olika banker.

Exakt hur det ligger till vet bara Christer Gardell som alltså väljer att ligga lågt.

 

 

Carolina Neurath

Under årets första halvår växte kapitalet hos de statliga fyra AP-fonderna med 15 miljarder kronor. Det innebär att de nu tillsammans förvaltar nära 890 miljarder kronor åt svenska folket. Men hur investeras egentligen detta allmänna pensionskapital?

Ett av de företag som AP-fonderna placerar pengar i är Yanacochagruvan i Peru – trots starka indikationer på kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöproblem. Det framgår i en ny rapport från Swedwatch. Där belyser man även AP-fondernas ägande i två andra guldgruvbolagen Barrick Gold och Goldcorp. Båda sysslar med verksamheter som innebär hot mot miljön och lokalbefolkningens rättigheter. Och i en utredning från Riksdagens utredningstjänst, RUT, framgår att samtliga AP-fonder har investerat i Big Oil-företag men att ingen AP-fond satsar på hållbar energi.

Bara för ett par veckor sedan skrev SvD Näringsliv om att AP-fonderna, enligt en rapport från Latinamerikagruppen, investerar i 30 svartlistade bolag. Enligt lagen om allmänna pensionsfonder ska fondförvaltarna ta hänsyn till miljö och etik men utan att ”avkall görs på det övergripande målet om hög avkastning.”

Ett vanligt argument från fonder som enligt sig själva tar ”etisk hänsyn” i sina placeringar är att man är ägare för att kunna påverka oetiska bolag till det bättre. I själva verket är ägandet i samtliga fall för litet för att pensionsbolaget ska kunna få inflytande. Även om flera mindre ägare går ihop för att försöka påverka är resultat från sådana aktioner sällsynta, om ens existerande. Frågan är vilken sparare som vill investera i ren miljöförstöring, i förhoppning om att på så sätt förändra världen till det bättre. Kanske är det en lönsam investering sett till ren avkastning, men knappast sett till miljön.

Carolina Neurath

Börsen rasar. Södra Europa rämnar. Och Barack Obama tycks allt mer desperat. Sällan har det finansiella läget varit så skakigt som nu. Den kommande rapportfloden för tredje kvartalet kan bli en otäck rysare. Eller…
Nej, det är inte alldeles säkert att katastrofbilderna från vår omvärld redan har gett avtryck i resultaträkningen i de största börsbolagen. Flera stora bolag har haft kapitalmarknadsdagar den senaste tiden. Och temat där har inte varit eländes elände.
Tvärtom har flera företagsledare pekat på en ganska hygglig orderingång. Och det beror inte i första hand på att man har klarat sig undan krisen i USA och södra Europa. Utan på att många bolag också har en stor närvaro i de heta utvecklingsländerna, Kina, Ryssland, Indien och Brasilien.
Senast ut var Scania, som hade kapitalmarknadsdag igår. Där berättade försäljningschef Martin Lundstedt att han ser en stabil efterfrågan på lastbilar globalt trots finansoron. Och det just för att de fyra nämnda utvecklingsländerna växer så starkt. Det kompenserar nedgångar på andra geografiska marknader. Scania räknar med att nå målet att fördubbla försäljningen i Kina till omkring 1.000 lastvagnar i år. Om tre till fyra år siktar Scania på att sälja 5000 fordon per år i Kina.
Det blir sannolikt orden, inte siffrorna, som får mest uppmärksamhet i kvartalsrapporterna. Det vill säga analytikerna kommer fästa större vikt vid vad de verkställande direktörerna säger om framtiden än vad de har att berätta om de tre månader som just har passerat. Alla kommer naturligtvis vara pliktskyldigt krismedvetna och tryffera sina texter med ord som beredskap, försiktighet och uppmärksamhet. Men om bolagen bakom detta andas optimism och tillförsikt, inte minst när det gäller länder som Kina och Brasilien, kan det bli en viktig signal till en kristrött och uppskärrad aktiemarknad.
Om det i sin tur räcker för att vända kurserna uppåt återstår att se. Just nu är det makrohändelser som helt dominerar dagshumöret på börsen. Mycket talar för att det så förblir en tid framöver.

// Jan Almgren

Patricia Hedelius

Att göra affärer på krig eller göra pengar på nikotinberoende är svårt att förena med de flesta människors idé om vad som är okej. Men börskris får investerarna att tumma hårdare än vanligt på moralen.

Under åren har Saab filat på sitt rykte och bannlyst de mest värdeladdade orden som kan förknippas med det lidande som verksamheten kan medföra. Produkterna Saab vill sälja kategoriseras alltid under epitetet försvar. Alla har ju rätt att försvara sig vilket är ett mer lättköpt argument än att produkterna kan användas för att attack. Med försvarsstämpeln så blir det mycket lättare att kränga stridsflygplan och missilsystem. Men krigsmateriel som köps in har ingen livstidsgaranti på att de enbart kommer användas i försvarssyfte. Inte ens i vårt närområde eller i Sverige. Det här talas det för det mesta tyst om på börsen i synnerhet nu. Saab liksom ett annat börsbolag som betraktas som kontroversiellt ur bland annat folkhälsosynpunkt, Swedish Match, är alltid populära tillflyktsorter när aktiemarknaden krisar. Människor har i alla tider krigat och gillar att missbruka resonerar investerare som vill vara kvar på börsen, men inte i bolag som kunderna överger när plånboken gapar tom.

Samtidigt som börsen backat totalt 23 procent i år har Saab stigit 2 procent, ännu bättre har det gått för cigarr- och snustillverkaren Swedish Match som är upp 16 procent. Men innan vi får fullständig moralpanik ska vi inte glömma att den svenska statskassan varje år får en rejäl påfyllnad från starkt ifrågasatta bolag. Under riktigt dåliga tider är Svenska Spel och Systembolaget två av de pålitligaste kassakorna i den statliga bolagsportföljen.