Annons
X
Annons
X

Berglunds bira

Thomas Berglund

Thomas Berglund

Om ni av någon outgrundlig anledning har missat det så pågår Stockholm Beer & Whisky Festival, en av världens största – och bästa – dryckesmässor, sedan i torsdags i Nacka Strand. Under sex dagar, 25-27/9 och 2-4 oktober, väntas uppemot 40.000 entusiaster besöka mässan för att framförallt prova öl men även whisky och andra destillat.

Det är naturligtvis omöjligt att hinna med allt och därför är det viktigt att studera programmet och kolla vilka utställarna är i förväg, kort sagt att lägga upp en plan. Vår plan den här gången var att i första hand ta pulsen på svenska mikrobryggerier, och många av dem samsas praktiskt nog i en egen utställningslokal.

 

adelsöAnders Kotz, Patrik Borin och Torbjörn Svensson bjöd på smakprov från historisk mark.

Okej, var ska börja? Det får bli hos Adelsö Bryggeri och deras sju lika välgjorda som välbalanserade ölsorter. Bryggeriet ligger på historisk mark, Birka och Hovgården, men brygderna talar ett modernt språk. Anders Kotz, som är bryggeriets ölmakare, är en utvandrad gotlänning med en trettioårig bakgrund som professionell yrkesmusiker. Hembryggare har han så gott som alltid varit, färdigutbildad bryggare sedan 2011. Han har varit verksam som bryggare på Monks Café där han har samarbetet med De Molen, Troubadour och Goose Island. Musiken går för övrigt igen i bryggeriets etiketter som är utformade som skivetiketter.

Blonde, Pale Ale, IPA, Stout och en Imperial Red Ale står på programmet där den sistnämnda är spetsad med rödbetor. De brittiska influenserna är alltigenom omisskännliga, välhumlat men utan att man någon gång fläskar på för mycket med den varan.

 

barlingbo

Jonny Warg (t.v.) har det tekniska ansvaret för Barlingbos produkter med Niklas Gustafsson (t.h.) är bryggansvarig. 

På tal om gotlänningar så blir Barlingbo Bryggeri nästa stopp på vår vandring. Bryggeriet, som ligger i Gotlands inland, cirka 10 km från Visby, är det enda gotländska bryggeriet vid sidan om Spendrupägda Gotlands Bryggeri som är representerat på Systembolaget. Årskapaciteten är cirka 4.000 hektoliter och brygderna har väldigt ”gotländska” namn som Bysen, Bånsen, Gumsen, Galgbacken, Muren och Slåttarn.

Vi provar bland annat Bånsen, en Brown Ale som fått sitt namn efter det gotländska ordet för hankatt. Enligt herrarna själva har ölet ”en karaktäristisk, fulländad kropp med mycket mustighet och fyllighet”. Och vi är faktiskt benägna att hålla med.

 

coppersmiths

Göran Carlsson är marknadschef på Coppersmith’s.

Coppersmith’s Brewery ligger i Västerås. Eller Westerås om de själva får välja. Till skillnad från de flesta andra mikrobryggerier som börjar smått, ofta med helt manuell buteljering och korkhantering, har Coppersmith’s investerat ordentligt från början.

Dels har man en egen burklinje, vid sidan av flasklinjen, något som betydligt större bryggerier bara kan drömma om. Dels har man skaffat sig ett eget, högteknologiskt labb! Varje batch genomsöks på jakt efter ölförstörande organismer.

Även Coppersmith’s har tagit starkt intryck av europeiska öltraditioner, men även amerikansk humle har sin givna plats. Sex av brygderna har uppkallats efter schackpjäser, typ The Bishops Rye Ale och The King’s Checkmate Stout. Skiljer sig från mängden gör Fusion Saison med ingredienserna rabarber, hallon och honung.

 

flying

Johann Graf, österrikare som gjort verklighet av sina högtflygande drömmar i Dalarna.

The Flying Brewery hittar man i Siljansnäs i Dalarna. Namnet kommer sig av att grundarna Johann Graf och Joakim Nilssons gemensamma passion, vid sidan av ölbryggning, är att flyga varmluftballong. Bryggeriet ligger vid också vid en ”airpark”, ett område där flygentusiaster bor tillsamman och flyger olika farkoster. Siljan Airpark är faktiskt den enda flygplasten i Sverige där man kan bo vid startbanan och lyfta från marken direkt utanför köksfönstret.

The Flying Brewery är, liksom Coppersmith’s, ett mycket högteknologiskt mikrobryggeri. enligt egen uppgift det första helautomatiserade mikrobryggeriet som kan datastyra hela bryggprocessen från det att bryggvattnet hettas upp till nerkylning av brygden.

De flesta av ölsorterna har namn med anknytning till flyg, som Aviator Ale, Drydecker Lager och Rocket Fuel Ale. Vi provar dock Classic Märzen, bryggeriets oktoberfestöl, som verkligen är en märzen av klassiskt märke och dessutom väldigt god. Dessutom gör man, mycket beroende på att Johann Graf är Österrikare, två sorters Radler, dvs en blandning av öl och lemonad.

De små bryggerierna tillåter sig att experimentera, den saken står klar när man botaniserat ett tag bland deras produkter. Eskilstuna Ölkultur är inget undantag. Bryggeriet har gjort sig känt för att hålla många bollar i luften samtidigt utan att tappa någon av dem. För närvarande har man 17 ölsorter under produktion. På mässan kan man prova Äppelsäsong (7,2%) som är bryggeriets saison kryddad med äppelmust från Lövnäs, ett lokalt musteri. Fantastiskt roligt och gott om ni frågar oss.

 

WisbyMörk

Johan Spendrup är en filur. Han pryder naturlitgvis själv, tillsammans med bryggaren Magnus Tedenmyr, etiketten till Wisby Mörk – Det sjunde Gomseglet. 

Andra mikrobryggerier på mässan är CAP Brewery, Gamla Enskede Bryggeri, Nääs Gårdsbryggeri, Rådanäs Bryggeri, Sthlm Brewing Co, Södra Maltfabriken, Train Station Brewery, Strömsholms Brygghus, Westerbottens Bryggeri, Åre Bryggcompagni och ÖsterlenBryggarna. Ja, vi har säkert missat några, men åk ut till mässan nästa helg och kolla själva! Börjar det inte snurra lite i skallen redan innan provsmakningen så är ni garanterat gjorda av härdat järn.

Och apropå järn så finns det mycket av den varan att prova på mässan också. Det gäller dock att välja – att samtidigt prova öl, ofta med hög alkoholstyrka, och spritdrycker kan sluta illa. Vi gjorde emellertid ett par undantag som vi kanske återkommer till en annan gång. Att mässan har vuxit är roligt men det är trots allt öl som hjärtat och grunden.

Och när vi ändå är inne på detta: Södra Maltfabriken har i samarbete med whiskyproducenten Jura tagit fram en öl som ska passa särskilt bra att dricka i sällskap av whisky, kallad Södra Jura Half the Story. Kraftigt humlad och med en styrka på 7% så är den en biljett till en öl- och whiskyresa som vi inte riktigt är säkra att vi bör följa med på…

 

archie

Archie Village kommer att bulla upp med massor av öl på  The London Beerfactorys officiella invigningsparty i London den 4 oktober. 

För några veckor sedan skrev vi i SvD om det unika samarbetet mellan amerikanska Samuel Adams och svenska S:t Eriks. Läs artikeln här. På mässan kan man avnjuta resultatet, Transatlantic Belgian Red Strong Ale. En brygd på 7,3% som fått smak av 300 kilo lingon och tranbär. Missa inte att prova den om, eller rättare sagt när, ni beger er ut till mässan.

En annan udda idé som satts i verket är Johan Spendrups och Gotlands Bryggeris blåbärs-IPA som fått namnet ”Mors Lilla Bulldog” (många av bryggeriets ölsorter är döpta efter bulldogen Krut). Vi var positivt inställda efter provsmakning av en tidig bryggning i våras och har inte ändrat uppfattning. Snart på ett beställningssortiment nära dig.

Till sist vill vi också nämna The London Beerfactory, ett alldeles färskt litet bryggeri som Gotlands Bryggeri gått in i som minoritetsägare. The London Beerfactory behövde ny kompetens och Gotlands Bryggeri ville gärna få in en fot i Storbritannien. Vi tog ett långt och trevligt snack med bryggarna Archie Village och Ed Cotton, den senare med bakgrund i vinbranschen. Bryggeriets första öl är London Session (3,8%), Chelsea Blonde (4,3%) och Paxton Pale Ale (5,0%). Very british indeed.

Nej förresten, en sak till. Missa för allt i världen inte London Calling i den stora hallen. Där kan du bekanta dig med de i Sverige tämligen obekanta Londonbryggerierna By The Horns Brewing , CRATE, Fourpure Brewing Co, London Fields Brewery, Redemption Brewing och Signature Brew.

Om bloggen


Berglunds Bira handlar huvudsakligen om öl.
Recensioner av nya brygder kommer att blandas med branschnyheter och trendspaningar. Intresset för kvalitetsöl har formligen exploderat de senaste åren och nya små hantverksbryggerier slår upp portarna i stort sett varje månad.
Förutom öl kommer bloggen också att ge utrymme åt akvavit, vodka, whisky, rom och andra ädla drycker (samt understundom alkoholfria alternativ).

Det enda som är helt säkert att bloggen aldrig kommer att handla om vin.

Thomas Berglund har varit med länge på Svenska Dagbladets redaktion. Han har tjänstgjort som redigerare, nattchef och reporter och med åren har passionen för god öl bara vuxit.
Du är välkommen att kontakta honom om tips, egna funderingar eller annat som rör bloggen på mejladressen thomas.berglund@svd.se.
Thomas Berglund

Att Brewfist i den lilla staden Codogno strax söder om Milano är närbesläktat med skotska BrewDog är uppenbart. Man har helt enkelt samma uppkäftiga inställning till brygder baserade på humle, jäst, kornmalt och vatten. Därför känns gästspelet, ett ”tap takeover” i mindre skala, på BrewDog Bar alldeles självklart.

Bryggmästaren Pietro di Pilato satte, efter en period som labbtekniker på Fuller’s i London, den första batchen i november 2010 och en av brygderna fick namnet Burocracy är inte en tillfällighet. Han återkommer vid flera tillfällen under vår provning till att det inte är någon dans på rosor att brygga öl i Italien: ”Hade vi lagt produktionen i Storbritannien så hade vi idag varit dubbelt så stora”.

Pietro di Pilato

Pietro di Pilato har bestämda åsikter om italienska statstjänstemän, byråkrati och höga skatter på ölproduktionen. 

Brewfist är det tredje bryggeriet som på kort tid introduceras i Sverige av Original Brands, STHLM. Vi har tidigare provat öl från Birrificio del Ducato (se tidigare inlägg) och Birrificio Grado Plato (vi kommer till det). På Systemets hyllor  finns sedan tidigare också Birra de Borgo och Birrificio Baladin.

På BrewDog Bar serveras just nu sju öl från Brewfist på fat: Förutom Burocracy (India Pale Ale), Heimdall (”Galaxie Saison), Spaceman (India Pale Ale), Caterpillar (Pale Ale), Green Petrol (Black IPA), X-ray (Imperial Porter) och Spaghetti Western (Imperial Chocolate Coffee Stout).

Annars finns ölen från Brewfist bara på 33-centiliters flaskor med kaxiga etiketter och visst märks det på paketeringen att man har sneglat på BrewDogs framgångar. Etiketterna har också vållat en del bekymmer; teckningen på Caterpillar för tankarna till marijuana och i USA anses det vilseledande att påstå att en öl innehåller Green Petrol (grön bensin).

Spaghetti Western

Spaghetti Western är däremot en stor succé i USA men för att den ska få säljas med det namnet måste spaghetti ingå som en ingrediens. Någon pasta tillsätts naturligtvis inte när ölet bryggs, men den finns ändå med i innehållsförteckningen. Vilket har ställt åtskilliga amerikanska ölbloggare, som faktiskt känner smaken av den icke existerande spaghettin, i skamvrån.

”Drinkability”, det som vi här i spalten brukar kalla hinkabilitet, är något av Pietro di Pilatos honnörsord. Det innebär att han undviker såväl överdriven humling som söta karamelltoner. Vi ämnar återkomma till Green Petrol och X-Ray, de två öl som släpps i Systembolagets tillfälliga sortiment den 17 oktober, i ett kommande inlägg (och det blir höga betyg).

Bland övriga från Brewfist som provades fastnade vi särskilt för Heimdall, en stark och kryddig saison bryggd med humlesorterna Galaxy, Hellertau och Saphir. Torr utan att den känns torr. Även Spaceman, bryggeriets storsäljare som står för 40 procent av produktionen, föll oss på läppen. Vackert orangefärgad och tydligt inspirerad av amerikansk IPA.

Okej, vi skulle ju skriva lite om Birrificio Grado Plato också. Bryggmästaren Sergio Ormeras kärlek till mat och dryck är grunden för hans öl. Öl som till skillnad från Brewfist kommer i stora pampiga flaskor, som gjorda för ett restaurangbord i Chieri, en liten stad inte så långt från Codogno, men närmre Turin än Milano. När Brewfist inte bryr sig ett dugg om att marknadsföra sig mot krogarna är det just det som är Grado Platos idé.

Strada San Felice

Strada San Felice (nr 11786, 77,70 kr för 75 cl), som tog sig in på Systembolaget den 19 september, är en elegant och smakrik ale med tydliga kastanjetoner och bra maltkaraktär. Enligt Sergio Omera bidrar den relativt höga alkoholhalten på 8% till att ölet platsar på matbordet istället för vin. Kastanjerna är skördade i dalen Val Mongia (Piemonte) och rostas över öppen eld innan de mals ned till det mjöl som ingår i Strada San Felice.

Vi gör tummen upp för det trevliga kastanjeölet, men Grado Platos övriga brygder går heller inte av för hackor. Sveva (4,9%) är jästigt runt och mjukt samtidigt som det är fruktigt och friskt. Spoon River Amber Ale (5,6%) är väldigt maltigt med en fin liten beska. Sticker (6,5%) påminner om Altbier en med en lite syrliga och vinösa drag. Melissa (6,8%) är ett alldeles förtjusande honungsöl som går bra till färskost som ricotta. Kukumerla (10%) har inte bara ett roligt namn utan är ett vinöst och maltigt barley wine med toner av plommon. Wiezentea (4,5%), ett veteöl blandat med grönt te och den tunna Arabica Porter (4,5%) hoppar vi dock över.

Thomas Berglund

Eftersom aversionen mot suröl på Berglunds bira har blivit så uttalad att ordet blivit ett skällsord får en recensent med öppnare sinnelag ta sig an Cuvée des Jacobins, en flamländsk rödöl från belgiska Brouwerij Bockor som sedan 1 september återfinns i Systembolagets ordinarie sortiment.

• nr 10686, Cuvée des Jacobins, 33 cl, 26,40 kr, 80 kr/lit, 5,5%, Brouwerij Bockor, Belgien.

Cuvée des Jacobins är ingen ny bekantskap för den som håller koll på Systembolagets tillfälliga släpp. Den fanns med i marssläppet i år och försvann ganska så snabbt från butikshyllorna. Ölen är spontanjäst och har lagrats i minst 18 månader på franska ekfat.

Cuvée des Jacobins

För den som inte är van vid öltypen är det svårt att tänka bortom vinäger när man sticker ner näsan i glaset. Där finns också spår av ekfaten och den omisskännliga vildjästen. Smakmässigt går det inte alls åt vinägerhållet, även om det är just det syrliga som dominerar så finns det söta toner och en viss fruktighet. En tränad vinnäsa skulle kanske säga körsbär eller röda vinbär.

Det är en förvånande komplex smakbild som träder fram när man låter ölen gå runt tungan, något som förstärks ytterligare i takt med att den blir varmare än de 4-6 grader som rekommenderas.

Med uppfriskande mängd kolsyra och en ren eftersmak skulle jag klassa Cuvée des Jacobins som lättdrucket och mångsidigt och en utmärkt introduktion till surölsvärlden. Och för oss som gillar öltypen är det trevligt att se ett nytillskott i genren i Systembolagets fasta sortiment. Betyg: 5- av 6

Adam Erlandsson

 

Thomas Berglund

Den 1 september tog tio nya öl plats i Systembolagets ordinarie sortiment. Vi har naturligtvis smakat på brygderna som ska finnas tillgängliga i minst sex månader framöver.

Augsburger

• nr 1637, Augsburger Herrenpils, 33 cl, 12,90 kr,  39,09 kr/lit, 4,7%, Brauhaus Riegele, Tyskland

En bra representant för det tyska pilsskrået med mycket rena smaker och en uppfriskande, fin beska. Inslag av ljust bröd, citrusskal, aprikos, örter och honung som sig bör. Betyg; 5 av 6

• nr 1662, Martha Krieger Spitzenpilsner,  50 cl, 19,90 kr, 39,80 kr/lit, 4,7%, Riedenburger Brauhaus, Tyskland

Lite söt och med betydligt sämre pilskänsla än Augsburger. Tyvärr en ganska tunn historia med relativt svag beska. Trevlig etikett men Spitzenpilsner är väl kanske inte rätt namn på ett öl som saknar spets? Betyg: 3- av 6

• nr 1404, Bríó, 33 cl, 13,90 kr, 42,12 kr/lit, 4,8%, Ölgerdin Egill Skallagrimsson, Island

En rätt trist brygd från sagornas och vulkanernas ö. Orena smaker och en lätt sötma som för tankarna till bröstsocker. Belönades osannolikt nog med en guldmedalj vid 2012 World Beer Cup för bästa pilsner i tysk stil. Betyg: 3- av 6

Princess

• nr 1641, Slottskällans Princess, 33 cl, 19,80 kr, 60 kr/lit, 4,5%, Gamla Slottskällans Bryggeri, Sverige

En helt OK ljus lager med ”mellanölsstyrka”, tydlig beska och trevliga humletoner i kombination med inslag av aprikos, ljus sirap, örter och apelsinskal. En lätt knäckighet ger fin balans.
Betyg: 4 av 6

• nr 1548, Brooklyn Lager, 35,5 cl, 16,90 kr, 47,61 kr/lit, 5,2%, Brooklyn Brewery, USA

En välhumlad och bra balanserad lager med kryddig doft och hög ”hinkabilitet”. Brooklyn Lager har dock med framgång svalkat svenska strupar ett bra tag vid det här laget, det är endast burken som är ny. Betyg: 5- av 6

• nr 1482, White Rascal, 35,5 cl, 22,90 kr, 64,51 kr/lit, 5,6%, Avery Brewing Co, USA

En estrig ”belgisk blond” à la USA med en relativt framträdande sötma och låg beska i kombination med en kryddig fruktighet och inslag av banan och jasminris. Plus för den roliga burken.
Betyg: 5- av 6

WhiteRascal

• nr 1494, La Trappe Blond, 33 cl, 23,80 kr, 72,12 kr/lit, 6,5%, De Koningshoeven, Nederländerna

En äkta belgisk blond som vi faktiskt finner snäppet tråkigare än White Rascal. Stram och lite endimensionell med inslag av honung, aprikos, pomerans och skumbanan. Betyg: 4 av 6

• nr 1635, Spitfire Ale, 44 cl, 16,40 kr, 37,27 kr/lit, 4,2%, Shepherd Neame, England

En maltig brittisk ale med rätt spänstig beska. Kraftigt rostade toner samt inslag av rågbröd och pomerans som följs av en lång eftersmak bidrar kanske till brygden känns lite ”tvär”. Betyg: 4 av 6

• nr 1486, O’Hara’s Irish Red Ale, 33 cl, 16,50 kr, 50 kr/lit, 4,3%, Carlow Brewing Co, Irland

Ett irländskt ”rödöl” som skiftar i brunt med en ganska kort eftersmak. Trots toner av dadlar och torkad frukt på en knäckig och lite jordig grund så är slutintrycket lite tunt och ointressant. Betryg: 3+ av 6

O'Hara's

• nr 10686, Cuvée des Jacobins, 33 cl, 26,40 kr, 80 kr/lit, 5,5%, Brouwerij Bockor, Belgien

Mer rödöl, den här gången flamländsk sådant. De som har smakat Rodenbach Grand Cru vet vad det rör sig om, även om detta råkar vara spontanjäst som en lambic och sedan fatlagrat i minst 18 månader. ”Suröl” är vår beteckning och det är inte menat som beröm. Vi har svårt att hitta några förlåtande drag bakom floden av vinäger som får våra vackra ansiktsdrag att skrynkla ihop sig.

”Alldeles bedårande” och ”Mycket bra öl” är dock utlåtanden från ett par ölexperter vi vanligvis har förtroende för, så vilka är väl vi att betygsätta något vi inte alls förstår oss på? Vi lämnar alltså walk-over men avser att återkomma med en gästbloggares åsikter inom kort. 

Thomas Berglund

Det nya lokalsortimentet, TSLS, har nu varit i drift ett par veckor efter en sommar där många små bryggerier har riktat skarp kritik mot Systembolaget och dess representanter. En kampanj på Facebook för fri gårdsförsäljning av lokalroducerat öl samlat tusentals ”lajks” samtidigt som marknadsliberala debattörer har tagit chansen att plädera för en avveckling av hela det svenska alkoholmonopolet. Vid den senaste nyhetsprovningen tog därför Systembolaget tillfället att ge oss ölskribenter sin syn på saken.

Bakgrunden är att Systembolaget tvingats ändra ett mycket generöst system (som många ansåg ohållbart redan när det infördes). Det började med att mikro- och nanobryggerier fick rätt att sälja sitt öl på den närmaste butiken. Det enda villkoret var att det skulle finnas en butik inom tio mils radie. Snart utökades detta till de tre närmaste butikerna. Nästa steg i den ohållbara utvecklingen blev att de lokala ölen blev beställningsbara över hela landet. Det blev personalen på en av de närmaste butikerna som fick packa och skicka den småskaligt producerade biran vidare. Och det räckte att man ville ha en enda flaska – när det gäller beställningssortimentet måste man som bekant beställa ”ett helt kolli”.

Från och med 1 september ställs krav både på efterfrågan och kvalitet. För att ett öl ska betraktas som småskaligt producerat får den årliga produktionen inte överstiga 50.000 liter. Om efterfrågan är tillräckligt hög kan ett litet bryggeri få in sitt öl i upp till tio lokala butiker inom en radie av tio mil. Detta gäller, i enlighet med EU:s regler, även utländska bryggerier, vilket har lett till problem för svenska distributörer av dansk öl. Danskarna har tidigare dragit nytta av de svenska reglerna och varit beställningsbara över hela landet via butiker i Malmö.

De små, lokala bryggeriernas öl kan fortfarande beställas styckvis över hela landet men det kräver att dessa bryggerier skickar sina produkter till Systembolagets varudepå i Örebro, och att de själva bekostar frakten. Att skicka öl till centrallagret är frivilligt och bryggerierna kan alltså välja att enbart sälja sina produkter lokalt.

funkstarter

Brekeriet har tagit sin Mats ur skolan.

Johan Lenner, som driver den utmärkta öl- och matbloggen Portersteken, har räknat ut att omkring 60 danska öl drabbas. Ett 40-tal öl som varit engångsbrygder eller säsongsöl försvinner också, men det beror inte på de nya reglerna. Ett antal öl har också försvunnit sedan bryggerierna själva dragit sig ur. Resten har försvunnit på grund av för låg efterfrågan eller för att de inte klarat de sensoriska testerna. Enligt Johan Lenner har närmare 30 av de öl som nu försvinner producerats av bryggerier som haft återkommande kvalitetsproblem.

Ett drygt tiotal bryggerier försvinner helt från hyllorna, enligt Johan Lenners beräkningar. Cirka hälften av dessa är danska. Brekeriet, ett litet men välrenommerat bryggeri i Djurslöv mellan Malmö och Staffanstorp, har valt att dra sig ur efter den 1 september. I övrigt är det mycket små bryggerier som har haft en eller två produkter i sortimentet som har kastat in handduken. Om de har tvingats ut på grund av kvalitetsproblem, för låg försäljning eller om de själva har tagit beslutet är oklart, påpekar Lenner.

Enligt den senaste informationen från Systembolaget finns idag drygt 300 öl med i TSLS, och av dem är det 32 öl som får färre butiker än tidigare medan 85 får fler. Resten finns kvar i samma butiker som tidigare. Totalt finns cirka 80 olika svenska bryggerier representerade med minst en öl i TSLS.

På Systembolaget anser man att de nya reglerna, tvärtemot vad som framkommit, leder till förbättringar för de små producenterna. Men även ölkonsumenterna kommer att få en förbättrad service. Tidigare hände det att beställda varor inte kunde levereras eftersom de helt enkelt inte fanns på hyllorna. Nu lovar man att ingen ska behöva vänta längre än åtta dagar på sin efterlängtade bärs.

De små ölproducenterna kommer enligt Fredrik Arenander och Johan Ahlstedt, inköpsansvariga på Systembolaget, även i fortsättningen att vara monopolets mest gynnade grupp, även om de inte kommer att vara riktigt lika gynnade som tidigare. ”Om vi hade infört den här lösningen från början så hade alla varit överförtjusta”, slår de fast.

Samtidigt har ny kritik lagts till den som framkom när de nya reglerna presenterades. Utbudet kommer att styras av vilka öl som säljer bäst i de enskilda butikerna. Och för att få koll på lokal efterfrågan ska butikspersonalen notera när någon kommer in och frågar efter ett öl som inte finns på hyllorna. De måste emellertid inte göra detta och det instrumentet kommer därför att fungera väldigt olika från butik till butik. Dessutom finns en viss oro för att det går att föra oseriösa ”kampanjer” genom att skicka in folk som frågar efter ett visst öl. Andra pekar på att ledtiderna blir längre: från offert till hylla kommer det att ta dubbelt så lång tid vilket kan ha negativ inverkan på bryggeriernas kreativitet.

Thomas Berglund

Årets oktoberfestöl stod redan den 1 september på Systembolagets hyllor. Lite knasigt tycket vi. Nog kunde man vänta med släppet till den 20 september då årets Oktoberfest i München inleds. Oktoberfestöl är för övrigt en företeelse som gör sig bäst på plats i München. De ”äkta” sorterna i denna kategori måste dessutom vara producerade inom stadens gränser. Inga andra öl får säljas under beteckningen Oktoberfestbier i Tyskland. Därför får bidraget från St Georgenbrau kort och gott heta ”Festbier”, och därför misstänker vi också att alldeles utmärkta Neuzeller Oktoberfest Dunkel inte saluförs i Tyskland, åtminstone inte under det namnet.

Nåväl, oktoberfestölen från München har med tiden allt mer kommit att likna svensk ”stor stark” fast mycket bättre. Inte särskilt spännande ljusa lageröl med lite för hög alkoholstyrka. Variationen brukar komma från svenskt håll, men den här gången blandar sig alltså även Neuzeller i leken med ett oktoberöl som faktiskt är bäst i test.

Löwenbräu

• nr 11210, Löwenbräu Oktoberfestbier, 50 cl, 20,60 kr, 41,20 kr/lit, 6,1%, Anheuser-Busch InBev, Tyskland

Anrika Löwenbräu bjuder som vanligt på en stark men ändå frisk brygd med rena smaker och inslag av örter, citrus och ljust bröd i kombination med en lätt maltsötma. Betyg: 4- av 6

• nr 11298, Hofbräu München Oktoberfest, 50 cl, 19,90 kr, 39,80 kr/lit, 6,3%, Staatliches Hofbräuhaus in München, Tyskland

Hofbräu Oktoberfest smakar betydligt bättre på Hofbräuhaus i München än på flaska i Stockholm. Beskan är dock ganska fin med lätt smöriga toner och sötman är mindre framträdande än hos Löwenbräu. Betyg; 4 av 6

• nr 11250, Paulaner Oktoberfest, 50 cl, 21,90 kr, 43,80 kr, 6%, Paulaner Brauerei, Tyskland

Paulaners bidrag till oktoberskörden är tyvärr ganska tamt med tunn kropp och toner av papp. Här finns också inslag av citrus, örter och honung, men man får leta ett bra tag efter beskan. Betyg: 3 av 5

• nr 11281, Spaten Oktoberfestbier, 50 cl, 20,60 kr, 41,20 kr/lit, 5,9%, Anheuser-Busch InBev, Tyskland

Inte heller Spaten övertygar. Lite citrus, vitt bröd, citrus och honung med en maltsötma som drar åt det spritiga hållet. Snäppet bättre än Paulaner men vanliga Spaten München är ett bättre val. Betyg; 3 av 6

Neuzeller

• nr 11286, Neuzeller Oktoberfest Dunkel, 50 cl, 22,50 kr, 45 kr/lit, 7,2%, Klosterbrauerei Neuzelle GmbH, Tyskland

Årets positiva överraskning. Ett mörkt öl med ”mysiga” smaker av choklad, sötlakrits och rågbröd. Fruktigt med inslag av russin och en väl avvägd sötma. Kan nog funka till mat trots styrkan. Det kan vara så att det här ölet har skräddarsytts för den svenska marknaden eftersom vi inte hittar det på world wide web. På etiketten står det för övrigt inte Oktoberfest Dunkel som det heter i Systembolagets lista utan ”Oktober Party Beer”. Är det möjligen samma öl som i Tyskland har det helfestliga namnet ”Mord & Totschlag”? Eller är det kanske Neuzeller Porter som fått en ny etikett? Båda dessa håller en styrka på 7,2%. Strunt samma, gott är det i alla fall. Betyg: 5- av 6

• nr 11214, St Georgenbrau Festbier, 50 cl, 22,50 kr, 45 kr/lit, 5,6%, St Georgenbrau Kramer GmbH, Tyskland

Ett udda oktoberöl från Buttenheim i distriktet Bamberg i norra Bayern. Med låg kolsyra och blommiga inslag och ton vita druvor, lite som en ”osöt druvläsk” med alkohol. En brygd som sticker ut, men tyvärr inte på rätt sätt. Betyg: 3 av 6

Red October

• nr 11294, Red October, 33 cl, 17,90 kr, 54,24 kr/lit, 6%, Gotlands Bryggeri, Sverige

Nej, det är inte så att Johan Spendrup & Co på Gotlands Bryggeri går valresultatet i förväg, Red October har nu funnits med några år. Knäckigt, fruktigt, lite rökigt med en fin beska och en torr avslutning. Vi hade dock gärna sett en lite fylligare kropp. Betyg: 4- av 6

• nr 11237, S:t Eriks Oktoberfest, 33 cl, 18,90 kr, 57,27 kr/lit, 5,3%, S:t Eriks Bryggeri, Sverige

S:t Eriks oktoberfestöl är sig likt från i fjol. Mörkt rödbrunt med en ganska fyllig kropp och inslag av rostad malt blandat med toner av choklad, kaffe, citrus och rågbröd. Lite vinöst med en rätt snygg beska. Betyg: 4+ av 6

• nr 11261, Samuel Adams Octoberfest, 35,5 cl, 17,90 kr, 50,42 kr/lit, 5,5%, Boston Brewery, USA

Även Samuel Adams oktoberöl är sig likt. Runt och knäckigt med plommon i doften och lite juliga smaker som kola och karamell i kombination med röda bär. Inte så spännande men ändå med hög ”hinkabilitet”. Betyg: 4- av 6

Festbier

• nr 11212, Festbier, 35,5 cl, 20,90 kr, 58,87 kr/lit, 5,6%, Victory Brewing Company, USA

En jänkare med lantlig touch. Här samsas hö och halm med syrlighet och en något vass beska. Ett rätt konstigt öl och man undrar om det verkligen är meningen att det ska smaka så här. Betyg: 2 av 6

• nr 11209, Mariestads Oktoberöl, 50 cl, 19,40 kr, 38,80 kr/lit, 5,8%, Spendrups, Sverige

Mariestads är lite av ”folkets val” och i år har Spendrups satsat på en ”Dunkel”. Ett relativt torrt öl med fin humleton och ”kort” smak. Funkar säkert bra till maten men på egna ben blir det tyvärr lite tunt och tråkigt. Betyg: 3+ av 6

• nr 11262, Big Dan´s Oaky Smokey Wheat Lager, 50 cl, 29,80 kr, 59,60 kr/lit, 5%, Gamla Slottskällans Bryggeri, Sverige

Ett spännande namn på ett ganska trist öl. Det smakar faktiskt mer bränt gummi än rök. Ett rätt mysko öl med låg kolsyra där röken inte spelar särskilt snyggt mot veteölets karaktär. Betyg: 2+ av 6

Black Isle

• nr 11268, Black Isle Smoked Oktobeer, 33 cl, 23,10 kr, 70 kr/lit, 5,5%, Black Isle Brewery, Skottland

Black Isle är ett av våra favoritbryggerier men detta är inte skottarnas största stund på jorden. Betydligt trevligare rök än i Big Dan´s, med inslag av charkuterier och kaffe, men kroppen är alltför tunn för att bära detta. Betyg: 3+ av 6

• nr 11229, Kissmeyer Smokey Oktober, 50 cl, 34,90 kr, 69,80 kr/lit, 7,5%, Kissmeyer Beer & Brewing, Danmark

Årets danska oktoberöl är en ganska besk och bitter rököl med en stadig kropp och viss sälta. Ändå är ganska välbalanserad med sin lätt bäriga syrlighet. Kanske inte bäst i startfältet men klart vassast av de rökiga bidragen. Betyg: 4 av 6