Berglunds bira

Thomas Berglund

Thomas Berglund

Att Brewfist i den lilla staden Codogno strax söder om Milano är närbesläktat med skotska BrewDog är uppenbart. Man har helt enkelt samma uppkäftiga inställning till brygder baserade på humle, jäst, kornmalt och vatten. Därför känns gästspelet, ett ”tap takeover” i mindre skala, på BrewDog Bar alldeles självklart.

Bryggmästaren Pietro di Pilato satte, efter en period som labbtekniker på Fuller’s i London, den första batchen i november 2010 och en av brygderna fick namnet Burocracy är inte en tillfällighet. Han återkommer vid flera tillfällen under vår provning till att det inte är någon dans på rosor att brygga öl i Italien: ”Hade vi lagt produktionen i Storbritannien så hade vi idag varit dubbelt så stora”.

Pietro di Pilato

Pietro di Pilato har bestämda åsikter om italienska statstjänstemän, byråkrati och höga skatter på ölproduktionen. 

Brewfist är det tredje bryggeriet som på kort tid introduceras i Sverige av Original Brands, STHLM. Vi har tidigare provat öl från Birrificio del Ducato (se tidigare inlägg) och Birrificio Grado Plato (vi kommer till det). På Systemets hyllor  finns sedan tidigare också Birra de Borgo och Birrificio Baladin.

På BrewDog Bar serveras just nu sju öl från Brewfist på fat: Förutom Burocracy (India Pale Ale), Heimdall (”Galaxie Saison), Spaceman (India Pale Ale), Caterpillar (Pale Ale), Green Petrol (Black IPA), X-ray (Imperial Porter) och Spaghetti Western (Imperial Chocolate Coffee Stout).

Annars finns ölen från Brewfist bara på 33-centiliters flaskor med kaxiga etiketter och visst märks det på paketeringen att man har sneglat på BrewDogs framgångar. Etiketterna har också vållat en del bekymmer; teckningen på Caterpillar för tankarna till marijuana och i USA anses det vilseledande att påstå att en öl innehåller Green Petrol (grön bensin).

Spaghetti Western

Spaghetti Western är däremot en stor succé i USA men för att den ska få säljas med det namnet måste spaghetti ingå som en ingrediens. Någon pasta tillsätts naturligtvis inte när ölet bryggs, men den finns ändå med i innehållsförteckningen. Vilket har ställt åtskilliga amerikanska ölbloggare, som faktiskt känner smaken av den icke existerande spaghettin, i skamvrån.

”Drinkability”, det som vi här i spalten brukar kalla hinkabilitet, är något av Pietro di Pilatos honnörsord. Det innebär att han undviker såväl överdriven humling som söta karamelltoner. Vi ämnar återkomma till Green Petrol och X-Ray, de två öl som släpps i Systembolagets tillfälliga sortiment den 17 oktober, i ett kommande inlägg (och det blir höga betyg).

Bland övriga från Brewfist som provades fastnade vi särskilt för Heimdall, en stark och kryddig saison bryggd med humlesorterna Galaxy, Hellertau och Saphir. Torr utan att den känns torr. Även Spaceman, bryggeriets storsäljare som står för 40 procent av produktionen, föll oss på läppen. Vackert orangefärgad och tydligt inspirerad av amerikansk IPA.

Okej, vi skulle ju skriva lite om Birrificio Grado Plato också. Bryggmästaren Sergio Ormeras kärlek till mat och dryck är grunden för hans öl. Öl som till skillnad från Brewfist kommer i stora pampiga flaskor, som gjorda för ett restaurangbord i Chieri, en liten stad inte så långt från Codogno, men närmre Turin än Milano. När Brewfist inte bryr sig ett dugg om att marknadsföra sig mot krogarna är det just det som är Grado Platos idé.

Strada San Felice

Strada San Felice (nr 11786, 77,70 kr för 75 cl), som tog sig in på Systembolaget den 19 september, är en elegant och smakrik ale med tydliga kastanjetoner och bra maltkaraktär. Enligt Sergio Omera bidrar den relativt höga alkoholhalten på 8% till att ölet platsar på matbordet istället för vin. Kastanjerna är skördade i dalen Val Mongia (Piemonte) och rostas över öppen eld innan de mals ned till det mjöl som ingår i Strada San Felice.

Vi gör tummen upp för det trevliga kastanjeölet, men Grado Platos övriga brygder går heller inte av för hackor. Sveva (4,9%) är jästigt runt och mjukt samtidigt som det är fruktigt och friskt. Spoon River Amber Ale (5,6%) är väldigt maltigt med en fin liten beska. Sticker (6,5%) påminner om Altbier en med en lite syrliga och vinösa drag. Melissa (6,8%) är ett alldeles förtjusande honungsöl som går bra till färskost som ricotta. Kukumerla (10%) har inte bara ett roligt namn utan är ett vinöst och maltigt barley wine med toner av plommon. Wiezentea (4,5%), ett veteöl blandat med grönt te och den tunna Arabica Porter (4,5%) hoppar vi dock över.

Om bloggen


Berglunds Bira handlar huvudsakligen om öl.
Recensioner av nya brygder kommer att blandas med branschnyheter och trendspaningar. Intresset för kvalitetsöl har formligen exploderat de senaste åren och nya små hantverksbryggerier slår upp portarna i stort sett varje månad.
Förutom öl kommer bloggen också att ge utrymme åt akvavit, vodka, whisky, rom och andra ädla drycker (samt understundom alkoholfria alternativ).

Det enda som är helt säkert att bloggen aldrig kommer att handla om vin.

Thomas Berglund har varit med länge på Svenska Dagbladets redaktion. Han har tjänstgjort som redigerare, nattchef och reporter och med åren har passionen för god öl bara vuxit.
Du är välkommen att kontakta honom om tips, egna funderingar eller annat som rör bloggen på mejladressen thomas.berglund@svd.se.
Fler bloggar