Annons
X
Annons
X

Berglunds bira

Thomas Berglund

Thomas Berglund

1 april släpps 25 nya öl i Systembolagets tillfälliga sortiment, och trots datumet är de flesta värda att tas på stort allvar. Det blev ingen sexa på SvD: tärning men väl tre femmor och ett antal fyror. Nu kör vi!

817646

• Nr 11835, XXBitter Brouwerij De Ranke 6%, 75 cl, 65 kr, 86,67 kr/lit, Brouwerij De Ranke, Belgien, 3360 st

En jästorienterad  belgare med toner av citrus. En lätt sötma samsas med en kryddig och ovanlig kraftig beska. Betyg: 4 av 6

• Nr 11843, Moinette Blonde Biologique 7,5%, 75 cl, 66 kr, 88 kr/lit, Brasserie Dupont, Belgien, 3168 st

Ett spännande, lite syrligt öl med en påtaglig sötma. Trots detta väl balanserat. Fruktgodis med inslag av hö – och det är faktiskt menat som beröm. Betyg: 5 av 6

• Nr 11899, Cervesia Brasserie Dupont , 8%, 75 cl, 67,10 kr, 89,47 kr/lit, Brasserie Dupont Belgien, 1452 st

En jästig och spritsig (mycket kolsyra) brygd med inlag av citrus och äpplen och päron. Drar nästan lite åt ciderhållet. Betyg: 3+ av 6

• Nr 11859, Omnipollo Prairie Potlatch 7%, 37,5 cl, 59,90 kr, 159,73 kr/lit, Omnipollo, Sverige/Belgien, 8000 st

”Funk” är på modet när det gäller öl och en hel del av den varan hittar man här. Ett torrt öl som är kraftigt humlat som så många andra av Omnipollos brygder, den här gången med den fruktpackade humlesorten mosaic. Men man har också satt till en dos brettanomyces, en jästsort som ofta ger en jordiga smaker av ”stall” och ”hästfilt”. Själva har vi inget att invända bara bretten håller sig i bakgrunden, och frågan är om den inte tar lite för stor plats i Omnipollos Prairie Potlatch. När kroppen dessutom, trots sina 7%, känns både lätt och tunn kan betyget inte bli högre än: 3+ av 6

824951

• Nr 11064, Camden Tripel 2013 8,8%, 75 cl, 119 kr 158,67 kr/lit, Camden Town Brewery, Storbritannien, 270 st

En av aprilsläppets verkliga höjdare. Eftersom Camden Tripel endast kommer i 270 exemplar fördelade på tre butiker i Stockholm, Malmö och Göteborg, gäller det att hänga på låset kl 10.00 tisdag förmiddag. Smaken är rund och ”karamellig”, för all del inte särskilt komplex. Beskan är brödig men svag, och efterbeskan nästan obefintlig. Som mormors sockerkaka med toner av päron och citron. Betyg: 5 av 6

• Nr 11053, Smokestack Series Terra Incognito 8,5%, 75 cl, 159 kr, 212 kr/lit, Boulevard Brewing Co, USA 1000 st

Ett kraftigt kolsyrat öl, det sticker nästan i munnen. Torrt och med en jordig, kort beska. En lätt sötma i eftersmaken slätar över intrycker något. Men, njaa…  Betyg: 3- av 6

• Nr 11822, Nazionale Raccolta Luppolo 2013 6,5%, 75 cl, 79,50 cl, 106 kr/lit, Birrificio Baladin, Italien, 3840 st

Ett lätt kryddigt öl med inslag av nejlika och citrus samt en lätt vaniljsötma. Beskan är återhållen men här finns desto mer av en syrlighet som drar lite i ”surhetskörtlarna”. Lite obalanserad får man nog säga att denna italienare är. Betyg: 4- av 6

812611

• Nr 11937, Smokestack Series Reverb Imperial Pilsner 7,7%, 75 cl, 139 kr, 185,33 kr/lit, Boulevard Brewing Co, USA, 1200 st

Hallå, en pilsner på 7,7 procent! Jo, det fungerar faktiskt bättre än man tror. Visst känner man igen originalet med sina brödiga toner och markerade beska. Klart godkänd men alldeles för dyr. Betyg: 4 av 6

• Nr 11839, Ichtegems Grand Cru Cuvée 2011 6,5%, 75 cl, 64,90 kr, 86,53 kr/lit, Brouwerij Strubbe, Belgien, 2112 st

Ett ”suröl” med bra balans och en framträdande men inte överdriven sötma. Lite vinöst med toner av  kola och jordgubbssaft. Överraskande gott då vi vanligtvis inte kommer särskilt bra överens med öltypen. Betyg: 4 av 6

• Nr 11828, Gouden Carolus Cuvee van de Keizer Blue 11%, 75 cl, 109,30, 145,73 kr/lit, Brouwerij Het Anker Belgien, 5000 st

Sött och vinöst med en viss syrlighet. Torkad frukt, kolatoner och vanilj kan inte dölja att alkoholen slår igenom. Vill man ha ett öl som är en hel efterrätt så finns det bättre val. Betyg: 3- av 6

• Nr 11841, Sierra Nevada Double Dubbel 10,5%, 75 cl, 110,50 kr, 147,33 kr/lit, Sierra Nevada Brewing, USA, 1080 st

Om man tar en hygglig öl och häller i en skvätt vinäger så borde det smaka ungefär så här. Frågan är vad det ska vara bra för… Betyg: 2 av 6

828260

• Nr 11055, La Luna Rossa 8%, 33 cl, 73,90 kr, 223,94 kr/lit, Birrificio del Ducato, Italien, 1920 st

Vi testade nyligen fem av bryggmästaren Giovanni Camparis ölsorter på fat, dock inte denna. Överlag var det brygder som imponerande på oss. Här handlar det om ett riktigt suröl, och ni har vid det här laget förstått vad vi tycker om sådana. Kolsyran är nästan obefintlig och tonerna av vinäger håller sig faktiskt någorlunda i schack. Inte helt oävet, måste vi erkänna. Betyg: 3 av 6

• Nr 11823, Oppigårds Fatboy Brown 5%, 33 cl, 18,80 kr, 56,97 kr/lit, Oppigårds Bryggeri AB, Sverige, 25000 st

Ett av provningens tre bästa öl kommer från Dalarna. En trevlig och mycket smakrik Brown Ale med hög ”hinkabilitet” som skapats i samarbete med rockabillybandet Fatboy och puben Akkurat. Rostad malt och amerikansk humle i skön förening. Tar upp kampen med Nynäshamns fina Brännskär Brown Ale. Betyg: 5 av 6

• Nr 11852, Durty Hoppy Brown Ale 8,4%, 35,5 cl, 29,90 kr, 84,23 kr/lit, Smuttynose Brewing CO, USA, 12000 st

Ytterligare en Brown Ale, den här gången från USA. Kraftfull och välhumlad. En kul variant men tyvärr tar beskan över lite för mycket. Betyg: 4 av 6

820153

• Nr 11832, OkiDoki IPA 2013 6,9%, 33 cl, 34 kr, 103,03 kr/lit, All In Brewing, Nederländerna, 9000 st

Nej, det här var inte särskilt OkiDoki. Överdrivet tuff humling räddas nästan av en stadig maltkropp. Betyg: 3 av 6

• Nr 11036, Epic Hop Zombie Double India Pale Ale 8,5%, 50 cl, 54,90 kr, 109,80 kr/lit, Epic Brewing, Nya Zeeland, 6000 st

Exotisk frukt i massor, som brukligt är i öl från Nya Zeeland, i kombination med en fin sötma, men tyvärr humlezombien löpt amok. När humlen slår över i schampo är det inte kul längre. Betyg: 3- av 6

• Nr 11981, Dragets Kanal Dubbel IPA 8,5%, 25 cl, 27,50 kr, 110 kr/lit, Nynäshamns Ångbryggeri AB, Sverige, 10080 st

En ”dubbel IPA” helt utan övertoner som sannolikt får humlenördarna att fnysa lite föraktfullt: ”Ska det här kallas DIPA?” Vi tackar dock och tar emot. Här finns balansen mellan beska och sötma även om det drar lite åt det vinösa. Ett mycket bra ”pratöl” som får bli provningens tredje höjdare. Betyg: 5 av 6

820147

• Nr 11038, Wedding Rauch 5,4%, 33 cl, 32 kr, 96,97 kr/lit, Birrificio del Ducato. Italien, 7680 st

Det här är ett av Giovanni Bacardis (vi tröttnar aldrig på det namnet) som nyligen provades på fat. Vi tyckte då att det var mycket bra rököl och det är det även på flaska. Lite besvikna är vi ändå, eftersom det känns lite tunnare i buteljerad form. Lite högre alkoholstyrka skulle nog ge en kraftigare kropp, men så kallade ”session beers” med hög drickbarhet är å andra sidan något som Giovanni Bacardi eftersträvar. Betyg: 4+ av 6

• Nr 11807, Old Ruffian Barley Wine 10,2%, 65 cl, 80,90 kr, 124,46 kr/lit, Great Divide Brewing Co, USA, 2160 st

Ett amerikanskt ”barley wine” med  x-tra allt. Den kraftiga humlingen som smäller till med tall, kåda, bitter citrus och alkohol, gör att den här gamle rufflaren kliver lite snett. Betyg: 3- av 6

• Nr 11825, Meine Porter Weisse TAPX 7%, 75 cl, 89,80 kr, 119,73 kr/lit, G Schneider & Sohn, Tyskland, 1500 st

Provningen är nu inne i en tung period och därför är den här friska ”veteölsportern” ett välkommet inslag. Med ett traditionellt veteöl i botten ger mörk malt och chokladtoner en extra fyllighet. Chokladen balanserar det för öltypen typiska typiska smaken av skumbanan på ett utmärkt sätt. Betyg: 4+ av 6

828428

• Nr 11811, Djävlebryg Dark Beast 6,5%, 33 cl, 29,90 kr, 90,61 kr/lit, Bryggeriet Djævlebryg, Danmark, 12960 st

Medicinska toner och en vass beska, kvalmigt och lite instängt. Bertyg: 2 av 6

• Nr 11814, Pride of Nekron 10,5%, 33 cl, 45,90 kr, 139,09 kr/lit, Bryggeriet Djævlebryg, Danmark, 2592 st

Ännu mer medicin i kombination med rök och en vass beska. ”Asfalt med lite socker”. Betyg: 2 av 6

• Nr 11881, Smuttynose Imperial Stout 10%, 65 cl, 79,80 kr, 122,77 kr/lit, Smuttynose Brewing CO, USA, 3240 st

Ett hyggligt försök i klassen Imperial Stout, men alltför vinöst och syrligt. En attack mot ”surhetskörtlarna” får oss att snörpa på munnen. Betyg: 3 av 6

• Nr 11837, The Empress Strikes Black 10,2%, 33 cl 68,20 kr, 206,67 kr/lit, All In Brewing, Nederländerna 1680 st

820210

Mörkt och dystert skulle man kunna sammanfatta det här. Stickigt rostat med lakritstoner och tydliga inslag av whiskyfaten som det vilat på. Hamnade under provningen i dåligt sällskap och skulle sannolikt vinna på en test i ensamt majestät. Betyg 3 av 6

• Nr 11829, Espresso Oak Aged Yeti Imperial Stout 9,5%, 65 cl, 97,30 kr, 149,69 kr/lit, Great Divide Brewing Co, USA, 3180 st

Massor av kaffe, visst, men det här är ingen särskilt lyckad espressoblandning. Vasst med toner av nyplockade brännässlor (som vi föreställer oss att det skulle smaka) och lite chili. Betyg 3 av 6

Bilder, uppifrån och ner: Moinette Blonde Biologique, Omnipollo Prairie Potlatch, Meine Porter Weisse TAPX, Dragets Kanal Dubbel IPA, Oppigårds Fatboy Brown, Nazionale Raccolta Luppolo, Wedding Rauch och The Empress Strikes Black.

Ytterligare ett antal öl, som vi ännu inte har provsmakat, släpps i små partier den 1 april: Det Lille Bryggeri 400 10,2 % , Danmark – 760 st, Emelisse White Label Barley Wine Buffalo Trace Barrel Aged 12%, Nederländerna – 1800 st, Funkwerks Saison 6,8% , USA – 1000 st, Grassroots Arctic Saison 6%, USA, – 600 st, La Trappe Jubilaris XXV 6%, Nederländerna – 1344 st, Mikkeller/Three Floyds Blå Spögelse 7,7%, Danmark/USA/Belgien- 1020 st, Stronzo Cognac Badger 18,5%, Danmark – 144 st.

Om bloggen


Berglunds Bira handlar huvudsakligen om öl.
Recensioner av nya brygder kommer att blandas med branschnyheter och trendspaningar. Intresset för kvalitetsöl har formligen exploderat de senaste åren och nya små hantverksbryggerier slår upp portarna i stort sett varje månad.
Förutom öl kommer bloggen också att ge utrymme åt akvavit, vodka, whisky, rom och andra ädla drycker (samt understundom alkoholfria alternativ).

Det enda som är helt säkert att bloggen aldrig kommer att handla om vin.

Thomas Berglund har varit med länge på Svenska Dagbladets redaktion. Han har tjänstgjort som redigerare, nattchef och reporter och med åren har passionen för god öl bara vuxit.
Du är välkommen att kontakta honom om tips, egna funderingar eller annat som rör bloggen på mejladressen thomas.berglund@svd.se.
Thomas Berglund

Eskil

På torsdagen var det – efter två år av förberedelser – stor invigning för Nya Carnegiebryggeriet och Sveriges landsbygdsminister Eskil Erlandsson var på plats för symboliskt slå tappen ur en tunna med busfärsk Kellerbier (bild 1). Nya Carnegiebryggeriet, är (vilket namnet antyder) ett nytt och modernt hantverksbryggeri som knyter an gamla svanska öltraditioner, Carnegie Porter är faktiskt Sveriges äldsta varumärke som ännu är i bruk. En mycket lämplig lokal för ett sådant projekt är den K-märkta Lumafabriken i Hammarby Sjöstad. Bakom satsningen står Carlsberg Sverige och amerikanska Brooklyn Brewery, tillsammans med privata investerare.

På plats fanns naturligtvis Brooklyns bryggmästare, Garret Oliver, en av den moderna ölvärldens stora profiler.

– Ända sedan starten har vi på Brooklyn Brewery blickat utåt och rest mycket utomlands för att förkovra oss inom olika ölkulturer. I Sverige har vi alltid välkomnats med öppna armar, därför är det naturligt för oss att samarbeta med våra vänner här. Men det innebär inte att Brooklyn har öppnat ett bryggeri i Sverige – det här är något helt nytt, sade han (bild 2).

Nya Carnegies bryggmästare Anders Wendler, platschefen Fredrik Vogel och de tre andra bryggarna, Josefine Karlsson, Christoffer Thurgesson och Karl Fornarve, hade till premiären sett till att det fanns fem öl framme på fat. En av brygderna har fått namnet Nya Carnegie J.A.C.K (de första bokstäverna i de fyra bryggarnas förnamn). Bloggens favorit bland de fem premiärölen blev dock Carnegie Kellerbier, den brygd som landsbygdsministern fick äran att servera. 

C2

– Jag kan själv uppskatta gott öl i måttlig mängd. Och jag gläder mig mycket över den utveckling vi nu ser med alla hantverksbryggerier som växer fram över hela Sverige. Det ger helt nya möjligheter att kombinera god svensk mat med svensk dryck. Vanan att alltid servera franska viner till det svenska köket är ett otyg, slog Eskil Erlandsson fast.

I bryggeriets lokaler finns även en restaurang som drivs av restaurangchefen Tobias Nordahl och kökschefen Billy White. Närmast kommer de från Mattias Dahlgrens Matbaren i Stockholm respektive Fäviken i Jämtland. Restaurangen rymmer en trevlig bardel och mot sjösidan, precis där Djurgårdsfärjan mycket lämpligt lägger till, kan man vackra dagar njuta sin Carnegieöl på uteserveringen med plast för 150 gäster. 

Det dröjer ännu ett par veckor innan restaurangen, med 40 bokningsbara platser, och baren öppnar för allmänheten, men redan på tisdag kan man hitta Nya Carnegie J.A.C.K på till exempel Akkurat, där den har förärats en egen fast kran. Tanken är att man alltid ska kunna erbjuda fem egna brygder på fat samt tre gästöl. Därtill kommer det att finnas en kran för en egen real ale. De öl som Bloggen fick tillfälle att testa var dessa:

J.A.C.K. (4.5 %)

Stil: Pale Ale, Malt: Floor-malted Maris Otter Pale Ale Malt, Light Crystal Malt från Storbritannien, Humle: Willamette (bitter- och aromhumle), Admiral och Bravo (torrhumling), Jäst: Brooklyn House Ale

Kommentar: En Pale Ale eller ”Session IPA” på 4,5%, som är aromahumlad med den relativt nya och amerikanska högalfahumlen Bravo. Ett öl som säkert passar utmärkt till mat och som man dricka mycket av.

C4

Amber (4,8 %)

Stil: Amber Ale, Malt: Floor-malted Maris Otter Pale Ale Malt, Amber Malt, Melanoidin Malt från Storbritannien, Humle: Perle (bitterhumle), Fuggles (aromhumle), Jäst: Brooklyn House Ale

Kommentar: Sannolikt ett bra matöl, men det känns lite tunt och anonymt när det ska stå på egna ben. Minst lyckat av de fem utan att för den saken skull vara dåligt.

Kellerbier (5.9 %)

Stil: Kellerbier, Malt: Floor-malted Bohemian Hanka Pilsner Malt, Humle: Perle (bitterhumle), tjeckisk Saaz och tysk Mittelfruh (aromhumle), Jäst: Weihenstephaner Lager yeast

Kommentar: Mycket frisk och spritsig variant av Kellerbier. Den maltiga kroppen är i det närmaste perfekt och beskan är precis så där extremt lagomt avvägd. Toppnumret bland fem riktigt bra fatöl!

Lumens In Tenebris (6,7 %)

Stil: Dark Spiced Saison, Malt: Weyermann Pilsner Malt, Wheat Malt, De-husked Black Malt, Humle: Perle (bitterhumle), Saaz (aromhumle), Jäst: Brooklyn Belgian yeast

Kommentar: Ett experimentöl där bryggaren enligt uppgift har fått ”fria händer” (har han inte alltid det?). Utgångspunkten är en klassisk Sasion, men den är betydligt mörkare. Torra och peppriga toner möter mörk belgisk candy-sirap.

Primus Lux (7,0 %)

Stil: Strong Dark Ale, Malt: German Pale, Munich och Cara Malts. Engelsk Crystal och ljus chokladmalt., Tillägg: Muscovadosocker, Humle: Galena (bitterhumle), Bramling Cross (aromhumle), Jäst: Brooklyn House Ale

Kommentar: En välbalanserad ”Winter ale”. Toner av kola och en lätt rostad sötma, med inslag av choklad och kaffe. Alkoholen är väl dold.

Thomas Berglund

Nu på lördag den 29 mars är det dags för Svejks årliga ölfestival. Som vanligt är tjeckiskt öl det enda som gäller och då särskilt i opastöriserad och ofiltrerad form. Cirka 2.700 liter specialimporterad Pilsner Urquell beräknas gå åt under festivalveckan. Den kanske största internationella sajten för ölprovning och bedömning av öl, ratebeer.com, har gett Pilsner Urquells opastöriserade och ofiltrerade ljusa lager betyget 100p av 100 möjliga, och mycket bättre än så blir det ju inte. Dessutom slår man fast att det är ”den bästa ljusa lagern i världen”.

svejk3

Under ölfestivalen på Svejk kommer det även att finnas opastöriserad och ofiltrerad Gambrinus, vilket är första gången på svensk mark. Ett intressant gästspel görs också av Master Dark, en välbalanserad och kraftig mörk lager med en alkoholstyrka på hela 7%. Eller 18 graders stamvörtstyrka, som man säger i Tjeckien där man inte är så fixerade vid ”pocenten”.

Man får heller inte glömma Bloggens favorittjeck Bernard som är lika god året om när den långsamt hälls upp av Svejks trevliga och kunniga personal. Har du inte möjlighet att titta in under festivalen så går det bra närsom. Boka bord går dock inte, och en kvart efter att dörrarna har slagits upp brukar stället vara fullt. Kommer man bara överens med det bastanta tjeckiska köket är frågan om man kan äta bättre och billigare någonstans i Stockholm.

Många krogar kör med en fejkad atmosfär som bara känns som en kuliss, tänk bara på alla skotskrutiga pubar, men Svejk skulle man faktiskt kunna hitta på vilken bakgata som helst i Prag, och det utanför turiststråken. Egentligen behöver man inte åka till Tjeckien när man kan besöka Svejk på Östgötagatan.

Thomas Berglund

Att Carlsberg export lyckades klämma in sig här på bloggen beror naturligtvis inte på själva brygden. Inte när det finns så mycket annat öl att skriva om. Det är däremot intressant att även öljättarna börjar tänka till kring design. Ölflaskor och ölburkar har alltför länge varit ett ganska trist kapitel, inte ens till jul törs man ta ut svängarna. Men i takt med att hantverksbryggerierna visat att även etiketter och flaskor kräver hantverk börjar vi ana en ny attityd. Oh Beautiful Beer och 99 Bottles of Beer är ett par bloggar som hyllar ett vackert ölemballage. Mejla gärna och berätta vilken som är din favorit till titeln Världens vackraste ölburk eller -flaska!

Thomas Berglund

Lineup

Carlsberg har känt behov av att betona sitt nordiska arv och har därför låtit danskan Simoni Fabricius ta fram en ny flaskdesign för sitt standardstarköl. Tanken är att flaskorna, som inspirerats av nordisk natur och dess kalla klimat, ska ge ett stilrent, avskalat och fridfullt intryck när de under våren ställs fram på utvalda barer och nattklubbar. Det vita som redan finns på flaskorna har fått större utrymme samtidigt som den klassiska gröna kulören fått kliva tillbaka. I övrigt är det Umeås silverbjörkar, dansk funktionalism och Tivolis konsertsal som satt sin prägel på de tre olika flaskorna (som alltså har samma innehåll). Den björkinspirerade flaskan är mest lyckad om Bloggen får döma. Carlsbergs bladformade humlesymbol (som finns i logotypen om man tittar noga) ser dock bara konstig ut när den dras upp och flaskorna hade nog varit snyggare utan den.

Thomas Berglund

Åbro Bryggeri går nu in som huvudsponsor för tävlingen ”SM i hembrygd öl”. Sponsorskapet innebär bland annat att vinnaren av SM i hembrygd öl får chansen att brygga sitt eget öl hos Åbro i Vimmerby och sedan under hösten 2014 hjälp med lansering både på Systembolaget och på den svenska restaurangmarknaden. Åbros engagemang sträcker sig över tre år.

Det handlar om den 26:e upplagan av SM i Hembrygd öl som avgörs i Linköping den 5 april. Bakom evenemanget står Svenska Hembryggareföreningen (SHBF), en ideell förening som arbetar för att sprida kunskapen om traditionell öltillverkning i hemmet. SM i hembrygd öl har vuxit kraftigt de senaste åren, i takt med att intresset för hembryggeri har ökat. I år tävlar ungefär 500 olika sorters öl i domartävlingen samt cirka 120 stycken i kategorin ”Folkets val”.

– Som Sveriges äldsta familjeägda bryggeri är vi är särskilt engagerade i hantverket. Det djupa engagemanget och det stora intresset för öl är något vi delar med hembryggareföreningens medlemmar, säger Henrik Dunge, vd på Åbro Bryggeri.

Anemyr

På Åbro är man särskilt stolta över sina öl i serien ”Bryggmästarens”: Premium Gold, Premium Dark och Bästa Pilsnern. Bloggen brukar alltid uppskatta en Bryggmästarens Färsköl på fat, och Bryggmästarens Special Edition Pale Ale är ett mycket lyckat samarbete mellan bryggmästaren själv, Lennarth Anemyr (bilden här intill), och John Keeling, hans motsvarighet på anrika Fuller’s i London. Nyligen presenterade  Åbro sin första överjästa öl, Bryggmästarens Ale. Förutom Anemyr finns det ytterligare tre ölentusiaster på Åbro som kan titulera sig bryggmästare, Maria Johansson, Åsa Johansson och Albert Wiesgickl.

– Med Åbro som sponsor får vi möjligheten att ta SM till en helt ny nivå, nu när vinnaren får en möjlighet att brygga 30.000 liter av sitt öl som sedan kommer att säljas på Systembolaget och på restauranger runt om i Sverige, påpekar Jonas Carlfjord, Svenska Hembryggareföreningens ordförande, i ett pressmeddelande.

Thomas Berglund

I dag, lördag, följer den danske fantombryggaren Mikkeller skotska BrewDogs exempel och öppnar en ölbar i Stockholm. Platsen är Döbelnsgatan 25, vägg i vägg med relativt färska Bierhaus. På Fejjan utlovades 1.000 gratis öl till de första besökarna, varför vi antar att det har varit ganska trångt under dagen.

Bakom det hajpade Mikkeller döljer sig Mikkel Borg Bjergsø, en lärare i matematik och fysik som för åtta år sedan, tillsammans med sin barndomsvän Kristian Keller, började intressera sig för vad ölets grundämnen – humle, malt och jäst – kan åstadkomma i skön förening. Efter ett antal experiment hemma i köket hittade några av deras brygder ut till allmänheten via en ölshop som drevs av Mikkels tvillingbror,  Jeppe.

mikkeller

Det var 2005, och året efter kom det stora genombrottet. Genom att blanda franskt presskaffe i en havrestout tog de fram ett öl som fick namnet Beer Geek Breakfast och som sopade hem förstapriset som bästa stout på sajten och ölforumet Ratebeer.com. Framgångarna fortsatte, men 2007 sadlade Kristian Keller om för en karriär som redaktör för ett musikmagasin.

I dag säljs Mikkellers öl i 40 länder och Mikkel Borg Bjergsø har blivit något av en legend i sin egen tid. Det mesta av ölet bryggs i Belgien av Proef Brouwerij, och Mikkeller samarbetar ofta med andra innovativa hantverksbryggare. Allt sköts av Bjergsø och åtta medarbetare från ett kontor på Vesterbro i Köpenhamn. Tvillingbrodern Jeppe brygger för övrigt också, med stor framgång, sitt eget öl under namnet Evil Twin, men det är en annan historia.

Vägg i vägg, i hörnet mot Tegnérgatan,  ligger som sagt den tyskinspirerade ”ölhallen” Bierhaus, och den besökte bloggen i veckan. Det är trångt mellan de grova träborden och ljudnivån är hög men så ska det väl också vara. Det är naturligtvis korv på längden och tvären som gäller och efter att vanligtvis pålitliga källor ”dissat” korvarna – ett tiotal varianter med olika tillbehör som serveras på träplankor – var förväntningarna lite nedskruvade.

Förväntningarna kom dock ordentligt på skam då korvarna visade sig både vara goda och prisvärda, samtliga till priset 100 kronor inklusive potatis och surkål eller i vissa fall pommes frites. De tyska blodkorvarna till exempel, två till antalet, var faktiskt riktigt, riktigt goda och bättre mat för en hundring får man leta länge efter i Stockholm i dag.

Bierhaus

Men hur funkade biran då? Jo, Aecht Schenkaria Rauchbier på fat hittar men inte överallt och det kan verkligen rekommenderas. Gaffel Kölsch, även det på fat, var också till full belåtenhet. Kölsch är ljust öl, men det är inte underjäst som en pilsner, utan överjäst som en ale. I hemstaden Köln serveras ett 30-tal olika Kölsch. De tre största och mest kända är Reissdorf, Gaffel och Früh. Kölsch är också en dialekt som talas i Köln med förorter. Men för att tala klarspråk: Ett glas Gaffel Kölsch är helt enkelt obligatoriskt vid ett besök på Bierhaus. Hövels Amber Ale (bilden) var däremot en klar besvikelse. Så vackert i glaset, men smakade i stort sett ingenting förutom en lätt ton av mörkt bröstsocker.

Det är slutligen bara att konstatera att kvarteren där Bierhaus och Mikkeller Bar ligger börjat bli väldigt öltäta. Lite högre upp på Tegnérgatan hittar man Man in the Moon som med start den 21 mars firar sitt 20-årsjubileum. Tolv utvalda bryggerier har för detta tillfälle bidragit med totalt fjorton ”unika” jubileumsöl, vissa så unika att det bara kommer att finnas 15 liter. Listan över deltagande bryggerierna tyder på att man nog bör infinna sig: Amager Bryghus, Beer Here, Beerbliotek, Brekeriet, CAP, Dugges Ale- och Porterbryggeri, Eskilstuna Ölkultur, Mikkeller, Nynäshamns Ångbryggeri, Nøgne Ø, Stronzo och Ängö Kvartersbryggeri. 

Thomas Berglund

I Sverige är Italien är nästan synonymt med god mat och ännu godare viner. I vinvärlden skiljer man inte på ”volymvin” och ”hantverksviner”. Även om producenten kan räknas till de större spelarna på världsmarknaden förutsätter vi att vinet är framställt med ett stort mått av hantverk. Italienskt öl är däremot inte mycket att skriva hem om när vykorten eller facebookuppdateringarna ska postas på semesterresan. Nastro Azzurro, Peroni och Birra Moretti, tre ljusa lager utan större karaktär som gör sitt jobb när solen står högt i Toscana. Det är vad som vanligen bjuds. Dessutom brukar man hitta Ceres Dansk Dortmunder, en maltsöt historia med hög alkoholstyrka (”doppio malto”) i många kyldiskar.

Campari

Men självklart är det så att Italien också har gott hantverksöl. Baladin och dess excentriske bryggmästare Teo Musso har presenterat många trevliga brygder i Systembolagets tillfälliga ”släpp” de senaste åren. Och nu är det dags att bekanta sig med Birrificio Del Ducato. Bryggeriet i Parma startade sin verksamhet så sent som 2007 och idag är Ducato Italiens ”hetaste” hantverksbryggeri. I veckan besökte Ducatos bryggmästare, Giovanni Campari (bilden), Sverige för att presentera några av sina skapelser (vilket fantastiskt namn på en snubbe som brinner för öl!). Du hittar dem den närmaste tiden på Bishops Arms i Stockholm, men det är inga stora batcher och åtgången blir säkert snabb.

Den först brygden vi får smaka har han döpt till New Morning efter Bob Dylans låt med samma namn. Ett överjäst öl på 5,8% som torrhumlas och som sedan utvecklas vidare med levande jästkultur i flaskan. Det är i grunden en saison som kryddats med vilda blommor, kamomill, koriander, gröna pepparkorn och ingefära. Smakprovet är grumligt och gyllengult, och lika vackert som gott. Dock påpekar Giovanni att New Morning normalt är klarade än så.

Öl nummer två är ytterligare en saison, eller farm house ale, Vieille Ville Saison, Här har man tillsatt en sträng Brett, dvs Brettanomyces, en ”halvvild” jäststam som de flesta bryggare brukar sky då det är den som ofta är orsak till att ett öl blir infekterat. En gång i tiden var den desto vanligare men sedan Louis Pasteur och Emil Christian Hansen (den senare verksam på Carlsberg i slutet av 1800-talet) grep in har Saccharomyces utgjort basen för en god bärs. På senare år har många hantverksbryggerier fört upp Brett på dagorningen igen och ölnördarna har börjat vurma för vad de kallar ”suröl”.

juice

En av de första belgarna som intog Systembolaget, Orval, har ett inslag av Brettanomyces och det var just Orval som inspirerade Giovanni Campari när han komponerade Vieille Ville Saison. Bloggen brukar inta en ganska skeptisk hållning när suröl kommer på tal. Detta eftersom småbryggerierna nästan alltid överdriver, se bara på all tokhumlad IPA som både saknar kropp och balans. Det här är emellertid något helt annat. I stället för den där ”hästfilten” som dyker upp i många suröl bjuds en krispig, torr och uppfriskande saison på 6% med inslag av citrus.

Italienskt gentlemannaöl tre är Wedding Rauch, ett rököl på 5,4% som Giovanni Campari tog fram för att fira sitt bröllop. Den blivande frun är nämligen mycket förtjust i den röksmakande specialiteten från Bamberg. Vid bröllopet dekorerades lokalen med humleplantor, gästerna kastade humleblommor istället för ris och brudgummens kostym pryddes också av humle. Under bröllopet gick det åt 450 liter rököl, och på den vägen är det…

Ett hippt mikrobryggeri kan naturligtvis inte komma undan utan att brygga en modern IPA, och det gäller även för italienare. Ducatos bidrag, som helt enkelt heter IPA, håller 6,5% och håller sig verkligen på rätt sida alla gränser. Humlebettet är skarpt men aldrig vasst och balansen är i det närmaste perfekt. Enligt Giovanni Campari ligger hemligheten i ett fokus på torrhumlingen, den överdrivna bitterheten kommer hos andra fram under själva koket. Han har planer på att brygga en något alkoholsvagare version av samma öl eftersom han menar att framtiden finns i så kallade ”session beers”. Det vill säga välbalanserade och lättdruckna öl som inte är så starka.

Trots detta avslutas provningen med en Imperial stout som döpts efter Giuseppe Verdi (som bodde inte långt ifrån den plats där bryggeriet ligger), Verdi Imperial Stout. Många öl i denna kategori innehåller ”too much of everything”, enligt Giovanni Campari. Hans motto är ”easy drinkable and well balanced” och det är ett motto som håller även vid 8,2% och med tillsats av het chili. Och ska man sammanfatta intrycken från Ducatos öl är de ord som dyker upp just elegans och balans. På något sätt känns det väldigt italienskt.

 

Thomas Berglund

Vi efterlyste fler pubar i Stockholm som serverar Real Ale och här kommer två till: Bull and Bear på Birger Jarlsgatan är ju ganska självskriven i sammanhanget eftersom det är en ”systerpub” till Queens Head. Båda ägs för övrigt av Åbro och ingår i en kedja av kvalitetspubar, eller ”gastropubar”, över hela landet.

The Bull and Bear Inn vid Stureplan var faktiskt den första puben som den svenska öljätten öppnade redan i början av 90-talet. Sedan kom Brygghuset i direkt anslutning till bryggeriet i Vimmerby, som följdes av Black Lion Inn i Norrköping, Green Lion Inn i Malmö samt Queen’s Head i Stockholm och Horse and Hound i Linköping. Samtliga serverar naturligtvis Åbros egna brygder, men utbudet av andra svenska, brittiska, belgiska och amerikanska kvalitetsöl, ofta från små bryggerier, är väldigt ambitiöst. Ett tydligt tecken på att Åbros ägare brinner för en god och bred ölkultur, och inte bara intresserar sig för sina egna affärer.

Ytterligare en pub i Stockholm som erbjuder handpumpad öl är relativt nyöppnade The Churchill Arms i hörnet Tulegatan/Rehnsgatan. Den står därmed högt på listan över tänkbara mål nästa gång strupen ropar efter en Real Ale.

Thomas Berglund

I onsdags inledde Akkurat sin tyska festival. Ett 30-tal öl från 15 olika bryggerier från Franken och Bamberg serveras och så kallat självrunnet öl är ett självklart inslag i denna föredömliga satsning. Tyskt öl har tyvärr hamnat lite i skuggan av öl från USA och svenska hantverksbryggerier. På många pubar är Tyskland representerat endast av de mest kända märkena, om det nu bjuds tyskt öl på fat över huvud taget.

imgres

Kolla bara in den här listan som i våra ögon är ren poesi:

Gänstaller Schneid, Günter Bräu Burgkunstadt, Griess Geisfeld, Hartmann Würgau, Heckel Waischenfeld, Herrmann Ampferbach, Hummel Merkendorf, Hübner Steinfeld, Keesmann Bamberg, Krüg Breitenlesau, Kundmüller Viereth, Hellerbräu ”Schlenkerla” Bamberg, Spezial Bamberg, Wagner Memmelsdorf och Zehendner Mönchsambach…

Varje dag kl 17.00 slår man tappen ur en tunna självrunnet öl från någon av de anrika firmorna ovan. Och vad menas det då med ”självrunnet”, undrar kanske några av er. Jo, de vanligaste sätten att servera öl är naturligtvis från flaska eller burk. På puben serveras ölet ofta från fat (keg), vilket innebär att ölet som transporteras i stora fat pumpas upp i glasen med hjälp av tryck från koldioxidgas. På ett fåtal pubar, åtminstone i Sverige, serveras också real ale, vilket innebär att ölet, som har kvar en aktiv jästkultur, handpumpas upp glasen utan hjälp av gastryck.

Så här beskriver Akkurat det hela på sin hemsida:

”Real Ale eller Cask Conditioned Ale är beteckningen på brittisk, levande, handpumpad färsköl. Ölen är oftast av typen Ale, Bitter, Mild, Porter eller Stout. Men en och annan lager dyker också upp ibland. Faten ”primas” på bryggeriet, det vill säga att de får en dos av socker och jäst, samtidigt som ett klarningsmedel tillsätts. När vi tar upp faten till baren slår vi ett litet ventileringshål i dem och startar på så sett sekundärjäsningen. Efter 2-4 dagar när ölet jäst ut och klarnat så kopplar vi på faten och handpumpar upp ölet utan kolsyretryck.”

Akkurat på Hornsgatan och systerkrogen Oliver Twist på Repslagargatan är de enda pubarna i Sverige som har fått Cask Marque, ”The Sign of A Great Pint” för sin hanteringen av dessa öl. I dagarna fick Akkurat denna certifiering för 13:e året i rad.

På en del pubar har man ölkranar med handtag som ger intryck av att ölet som serveras är handpumpat, men det är bara bländverk och fusk. En pub i Stockholm, som utöver Akkurat och Oliver Twist, erbjuder den äkta varan är Queens Head i hörnet Drottningatan och Tegnérgatan. Finns det fler? Tipsa oss gärna!

images

En real ale innehåller väldigt lite kolsyra men smakar desto mer. Traditionellt är den också någon alkoholsvagare än vanligt fatöl. Den första bekantskapen med real ale kan vara en märklig upplevelse men har man väl lärt sig att uppskatta handpumpad öl är det svårt att hålla tillgodo med något annat.

Brittiska bryggerier dominerar marknaden för real ale men på senare tid har också svenska hantverksbryggerier hängt på. På Akkurat kan man just nu njuta av en real ale från Skebo Bruksbryggeri och vi blev nyligen helt saliga av en fantastisk real ale-variant av Nynäshamns Brännskär Brown Ale på Queens Head.

Men, hallå. Det här skulle ju handla om tyskt öl i allmänhet och självrunnet öl i synnerhet. Okej, man kan helt enkelt säga att självrunnet är lagerölets motsvarighet till real ale. Man slår in en tapp i fatet och häller upp utan hjälp av drivgas eller övertryck. En anledning till att självrunnet öl inte finns på varje kvarterskrog är att hållbarheten är kort vilket gör att fatet måste tömmas snabbt. På bara något dygn kan det självrunna ölet bli oxiderat och tråkigt, men det är inget man riskerar på Akkurat. Takten med vilken tunnorna töms gör nämligen skäl för beteckningen självrunnet.