Annons
X
Annons
X

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Ett läsarmejl:

Hej

Du berättar så lockande om språkkurser. Om man som jag är 82 år passar det nog bättre att sitta hemma och läsa. Det vore roligt om du ville tipsa om lämplig litteratur för hemmastudier.

Med hälsning
Bengt

Det gör jag så gärna. Om man är intresserad av lite kortare skriv- och språktips har Bästa språktipsen nyligen utkommit. I den delar språkkonsulter med sig av sina erfarenheter och tar upp skrivregler som de vet att många har problem med. Kan man skriva Eva’s hårsalong? Varför ska det vara stor bokstav i Jupiter när det är liten i jorden och universum? Vad är det egentligen för skillnad på kort streck (-) och långt streck (–), och när ska man använda vilket? Boken tar också upp skillnader mellan olika genrer. Hur man skriver bra blogginlägg? Hur utnyttjar man ämnesraden bäst när man skriver e-brev? Vad är typiskt för juristsvenskan? Boken resonerar också kort om dialekt och ungdomsspråk, och den är genomgående lättillgänglig i sin stil.

Lite mer fackspråkliga i stilen är Ulf Telemans två böcker Ära, rikedom och reda och Tradis och funkis. I dem får man en gedigen och välskriven redogörelse av svensk språkvårdshistoria från 1600-talet och framåt. Den som gillade mina blogginlägg om varför vi inte skriver hvilket lif utan vilket liv (här och här) eller varför vi säger vi gick och inte vi gingo kommer att gilla Teleman. Han skriver underhållande och bildande om historiska språkfejder, som den mellan Svenska Akademien och Nystavarna.

Om man vill lära sig mer om grammatik rekommenderar jag Gunlög Josefssons Svensk universitetsgrammatik för nybörjare med tillhörande övningsbok. Det är en lärobok snarare än en bok för populär hemmaläsning, men om man läser boken och gör övningarna kommer man att få den grammatiska grundkompetens som många önskar sig men upplever att de saknar.

Hur går egentligen läsning till? Läser vi en papperstidning likadant som en tidning på webben? Hur rör sig ögat över text och bild? Jana Holsanova som är kognitionsvetare vid Lunds universitet har undersökt våra ögonrörelser vid läsning och presenterar resultaten i boken Myter och sanningar om läsning. Här är ett videoklipp där Holsanova intervjuas om boken.

YouTube Preview Image

Slutligen en riktigt trevlig bok som lämpar sig väl för kvällslektyr: Svenskan i tusen år. Här har 11 av våra främsta svenska språk- och litteraturforskare skrivit varsitt kapitel om olika epoker, vilket ger oss en historisk rundtur med bredd. Hur såg egentligen vardagsspråket ut under medeltiden? Det kan man få en bild av genom att som Lena Moberg studera tänkeböckerna och de rättsfall som där refereras, kompletta med dödshot och svordomar. Sven-Bertil Jansson skriver om de medeltida balladerna, och Olle Josephson och Jan Svensson ger en bild av hur den politiska offentlighetens svenska växte fram.

God läsning!

 

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.
Ylva Byrman

Skillnaden mellan orden tveksam och tvivelaktig är en gammal käpphäst, men den aktualiserades i ett läsarmejl jag fick av Gunnel:

I gästbloggen skriver Erik Svensson ”vilket gör teorierna ännu mer tveksamma”.

Jag har svårt att uppfatta en teori som tveksam, det vill säga vacklande i övertygelse. Däremot kan den ju vara tvivelaktig, det vill säga inte helt att lita på. Det är förstås mycket vanligt med användningen tveksam i sådana fall, men du kanske har lust att reflektera över det.

Vissa störs liksom Gunnel av att se tveksam användas om inanimata ting. Det kan vara för att deras språkkänsla inte accepterar det. Men minst lika ofta handlar det nog om så kallad inlärd irritation: man har fått lära sig av en Wellanderortodox mentor att enbart levande varelser med omdöme kan vara tveksamma.

Varför skrev då inte Erik att teorierna var tvivelaktiga istället för tveksamma? Eller mer generellt: varför verkar tveksam vinna mark på bekostnad av tvivelaktig? Här kommer mina spekulationer.

Tvivelaktig är ett ord som många i de yngre eller rentav medelålders generationerna inte använder i nån större skala. Många uppfattar det nog som litterärt i sin stil. Dessutom har tvivelaktig kommit att användas i betydelsen ’moraliskt suspekt’ eller ’ohederlig’. Vi har hört Cornelis Vreeswijk sjunga att han är en tvivelaktig figur. Att då skriva att teorierna är tvivelaktiga skulle kunna uppfattas som att Erik anklagar tidigare teoretiker för att vara fula fiskar med ohederliga avsikter. Kanske är det för att undvika dessa negativa konnotationer som Erik väljer ordet tveksam; han vill artigt och på sakliga grunder hävda att det finns argument som talar mot tidigare teorier.

Vissa hävdar att yngre språkbrukare tenderar att välja tveksam i fall där äldre skulle föredra tvivelaktig. Så kan det säkert vara, men faktum är att tveksam har använts om ting åtminstone sen början av 1800-talet, och ordböcker anger tvivelaktig, problematisk och osäker som synonym till tveksam. Jag skulle gissa att de allra flesta kan tänka sig att säga ”i tveksamma fall, rådfråga din läkare”, trots att det ju inte är fallet som tvekar utan en person som tvekar i bedömningen av ett visst fall.

Personligen ser jag inga problem med att använda tveksam så som Erik gjorde. Denna användning är utbredd och enligt många människors språkkänsla välfungerande. Överförda betydelser är naturliga för oss och ställer sällan till med tolkningsproblem. Men om man skriver en viktig text där man vill vara riktigt säker på att inte irritera nån, kan det vara en god idé att hugga itu den gordiska knuten genom att välja en omformulering.

Se där, nu har jag reflekterat lite. Andra som gjort det före mig är finlandssvenska språkvårdaren Mikael Reuter och radioprogrammet Språket i P1, 19:50 in i klippet.

 

Tillägg:
I personlig kommunikation till mig skriver Erik:

Spontant vill jag säga och skriva tveksamma, men brukar försöka ändra för att vara tydlig. Konstigt att jag missade här. Som skribent vill jag stöta mig med så få läsare som möjligt, och jag vet att irritation finns när det gäller tveksamma.

Många andra språkmedvetna personer har sagt samma sak. Det aktualiserar en principiell fråga: Är det god språkvård att be en stor mängd människor att begå våld på eller censurera sin språkkänsla för att tillmötesgå en liten grupps irritation? Ur effektivitetssynpunkt verkar det rimligare att 10 procent av befolkningen lägger energi på att sluta irritera sig än att 90 procent lägger energi på att censurera sitt språkbruk. När blir det mer nationalekonomiskt försvarbart att bekämpa irritationen än bruket? Det kan ni diskutera.

Ylva Byrman

Gillar du att läsa deckare eller titta på kriminalserier på teve? Tycker du det är spännande att lösa gåtor genom att fundera på hur olika pusselbitar kan passa ihop? Då ska du läsa april månads gästbloggare, språkkonsultstudenten Erik Svensson, som idag bjuder på en språklig detektivnovell. Själv intar Erik rollen som Watson, medan novellens Sherlock Holmes, professor Lars-Erik Edlund, löser fallet om hur landskapet Medelpad fick sitt namn.

 

Månadens gästbloggare: Erik Svensson
Ortnamnsforskning handlar om att datera och tyda platsers namn – alltså något så fantastiskt som både språk- och detektivarbete. Som språkintresserad kunde jag därför inte missa chansen att vid sidan av mina ordinarie studier läsa kursen Ortnamn vid Umeå universitet.

Ett ortnamn uppstår ofta ur ett behov av att identifiera en plats, och då som en beskrivning av den. Beskrivningen kan ha att göra med vem eller vilka som först bodde där, hur platsen såg ut, vilka djur och växter som fanns där, kulturella riter och så vidare. Hjortsjön har till exempel fått sitt namn från att hjortar har uppehållit sig runt sjön, medan Torstuna var en inhägnad plats tillägnad asaguden Tor (då -tuna betyder ’stängsel, hägnad’).

Varifrån kommer då landskapsnamnet Medelpad? Professor Lars-Erik Edlund fick ta sig an detta språkliga detektivarbete. Enligt en äldre teori hade förleden medel- samma betydelse som i dag (’i mitten befintlig’), och efterleden -pad ansågs vara släkt med engelskans path och tyskans Pfad, och betyda ’stig, väg’. Den traditionella tolkningen är alltså att namnet betyder ’mellanvägen’, vilket skulle syfta på en genomskärande handelsväg som hade gått västerut ända till Atlantkusten, eller – som en annan forskare menar – en väg i den centrala Medelpadsbygden. Denna förklaring trodde dock inte Lars-Erik på, utan bestämde sig för att starta en privat detektivutredning.

Men Medelpad är ett mycket gammalt namn – första belägget i skrift är från 1257, då i formen in mizalpaz – och Lars-Erik trodde inte att man på den tiden hade ett sådant fågelperspektiv att man döpte ett helt landskap efter en genomskärande väg. Dessutom förutsätter båda de äldre tolkningarna en betydelse i det nordiska ordet pad som inte finns styrkt i skrift, vilket gör teorierna ännu mer tveksamma.

Att medel- betydde ’i mitten befintlig’ var det inget snack om. Men vad betydde egentligen -pad? Med näsan försjunken i åldrad litteratur, kunde Lars-Erik till slut konstatera att efterleden måste ha en helt annan betydelse än vad man tidigare trott: ’markområde av större eller mindre omfattning, ofta strandterräng, vilken ibland kan vara flack eller sank’. Detta innebär att Medelpad torde betyda ’den i mitten belägna strandterrängen’, ’den i mitten belägna (flacka eller sanka) terrängen’ eller liknande. Vilket skulle bevisas.

Eller? Är det så lätt? Givetvis inte. För att en härledning ska kunna sägas stämma, måste den förutom att vara språkligt korrekt, även vara sakligt dito. Den förstnämnda biten var nu avklarad:

– Stämmer tolkningen överens med äldre skriftliga belägg? Check!
– Stämmer tolkningen överens med namnets moderna dialektuttal? Check!
– Är tolkningen rimlig enligt språkets regler? Check!

Men hur är det med sakligheten? Det sista villkoret som måste uppfyllas har med platsens faktiska förhållanden att göra. I det här fallet gäller det topografin – vad är det som är i mitten av vilken strandterräng? Lars-Erik trodde som sagt att tolkningen ’mellanvägen’ var på en för övergripande nivå – han misstänkte att svaret var mer lokalt förankrat än så, att det vilade någonstans i Medelpads hjärta.

Grundbetydelsen ’den i mitten belägna strandterrängen’ kan alltså ha syftat på någon speciell plats i Medelpad, en plats så betydelsefull att den tillslut kom att ge namn åt hela landskapet. Men vilken?

Som språkdetektiv behöver man samarbeta med andra specialister, och Lars-Erik tog hjälp av arkeologerna. Deras undersökningar har visat att landskapets gamla kärnbygd hade varit ett starkt kommersiellt fäste längst in i Selångerfjärden, strax väster om där Sundsvall ligger i dag. Med dagens strandlinje som utgångspunkt låg bygden långt ifrån vattnet. Men inte för 1500 år sedan, då orten var som viktigast. Innan vattennivån sjönk på grund av landhöjningen, hade orten legat vid stranden och på båda sidor varit omgiven av Selångerfjärdens vatten. På den tiden hade bygden alltså rent faktiskt varit ’den i mitten belägna strandterrängen’.

Teorin var nu styrkt, såväl språkligt som sakligt. Lars-Eriks ansträngningar hade belönat honom med en förklaring där betydelserna i för- och efterlederna fanns belagda i omkringliggande dialekter. Men inte bara det, de faktiska omständigheterna – landskapets utseende och historia – bekräftar den.

Vad ska man med språkpoliser till när det finns språkdetektiver?

Ylva Byrman

Efter insikten om att drygt misstolkas av så många har jag samlat ihop fler ord som kan ha två i princip motsatta betydelser. Ibland är båda betydelserna så pass etablerade att de listas i ordböcker, i andra fall är den ena fortfarande att betrakta som en feltolkning. Ni läsare har tipsat mig om vissa, och ni får gärna bidra med fler exempel om ni har.

Björntjänst
Att göra nån en björntjänst är enligt den gängse definitionen att göra personen en otjänst. Etymologin kan spåras till La Fontaines fabel, där en man ligger och sover. En fluga kommer och sätter sig i mannens ansikte, och då vill hans välvilliga björnkompis jaga bort flugan. Björnen tar därför en sten och kastar på mannens ansikte, vilket får till följd att mannen dör. För den som inte lärt sig ordet ihop med fabeln är betydelsen av björntjänst knappast uppenbar, och därför har vissa börjat använda björntjänst som ’stor tjänst’. Jag skulle gissa att de flesta fortfarande tolkar björntjänst som otjänst, så säg hellre jättetjänst eller supertjänst om du tycker att nån gjort nåt positivt för dig.

Ha ett gott öga till nån
Här finns två motsatta betydelse listade i ordböckerna: att ha ett gott öga till nån kan både betyda att man är vänligt sinnad mot nån eller att man är ovänligt sinnad. Med andra ord ett kommunikativt opraktiskt uttryck. Själv tycker jag det är mystiskt att betydelsen ’vara ovänligt sinnad’ har kunnat etablera sig – i min språkliga intuitionsvärld verkar det rimligast att ett gott öga vill väl och att ett ont öga vill illa. Men båda betydelserna finns, så vill man vara säker på att förstås korrekt är det bäst att inte använda uttrycket alls.

Kylslagen
Jag skulle gissa att de allra flesta tolkar kylslagen som ’sval’ eller ’kylig’, och det är också en av definitionerna man får när man slår upp ordet i en ordbok.  Men en kylslagen vätska kan också vara en vätska vars hetta eller kyla har mildrats. ”Vatten till sköljning av tänderna får aldrig begagnas kallt, utan det måste alltid vara kylslaget, samt för känsliga tänder ljumt” kunde man läsa i en 1800-talstext. Att kylslagen kan betyda ’som gått från iskall till sval eller ljummen’ är för de flesta språkbrukare sannolikt kontraintuitivt. Att det dessutom kan betyda ’som gått från het till ljummen’ gör att ordet än mer problematiskt ur kommunikativ synvinkel.

Krokodiltårar
Den som gråter krokodiltårar gråter falska tårar. Det rör sig alltså om en hycklare som låtsas vara ledsen men i hemlighet är glad eller likgiltig. Uttrycket lär komma från en sägen om att krokodiler lockar till sig människor genom att härma ett barns gråt. Det finns en risk att den som aldrig hört krokodiltårar tidigare tolkar krokodil som en slags förstärkning, alltså ungefär som björn i björntjänst. Men krokodiltårar bör alltså förstås som falska tårar.

Klicka
Att det klickar mellan två personer kan både betyda att personkemin stämmer och att den inte stämmer. När ett gevär misslyckas med att avfyra ett skott så klickar det, och detta klicka är alltså nåt misslyckat. Men vi vet alla också att det kan klicka till när det passar alldeles perfekt: när en nyckel glider in i låset, när en tryckknapp ingår förening med sin partner eller när två personer träffas och fattar tycke för varandra. Som motståndare till våld och dödande kan jag tycka att det är ett rätt trevligt tecken att den senare betydelsen verkar vinna mark på bekostnad av den förstnämnda.

Ylva Byrman

Sist bloggade jag om hur det inte längre råder enighet om vad drygt betyder. Det uppfattas som en synonym till knappt eller ungefär av så mycket som en femtedel av de klickglada internetanvändarna. Flera har hört av sig till mig och tagit upp att danskarna upplever samma problem för ordet godt och uttrycket godt og vel. Det brukade betyda ’lite mer än’, precis som på svenska, men yngre generationer kan uppfatta det som synonymt med ’lite mindre än’ eller ’ungefär’.

Jag citerar Dansk Sprognævns frågelåda:

Spørsmål: Hvad betyder godt og vel et år? Mere eller mindre end et år?

Svar: Der er uenighed om hvad godt og vel betyder (det samme gælder for godt i forbindelser som godt et år). Generelt er det sådan at de ældre generationer forstår udtrykkene som ’lidt over’, og de yngre generationer forstår dem som ’lidt under’. Tidligere var kun betydningen ’lidt over’ med i ordbøgerne, men Politikens Store Nye Nudansk Ordbog fra 1996 har både betydningen ’lidt mere end’ og betydningen ’lidt mindre end’, og som synonymer til udtrykket godt og vel bringer ordbogen cirka, omkring, omtrent, næsten, hen ved og hen imod. Betydningsændringen af udtrykket godt og vel kan være sket under indflydelse af udtrykket så godt som, som betyder ’næsten’ og ’lidt under’.

Detta talar ju för att det finns svenskar som uppfattar uttryck som ”Odlingen täckte gott 38.000 hektar” som att den täckte knappt 38.000 hektar. Men hur långt sträcker sig förvirringen? Finns det språkbrukare som skulle kunna tänka sig att tolka ”3 meter tyg räcker gott och väl” som ”3 meter tyg räcker knappt”?

Ylva Byrman

Idag har jag tillbringat dagen i chocktillstånd. Mitt väsen har utsatts för vad vi skulle kunna kalla för en semantikchock. En vän till mig publicerade följande fråga på Facebook:

Vilket av påståendena nedan passar enligt dig bäst till meningen ”jag betalade drygt hundra kronor för den”?

a) Den kostade 97 kr
b) Den kostade nånstans mellan 97 kr och 102 kr
c) Den kostade 102 kr

För mig är det självklara svaret på denna fråga alternativ c. Jag har aldrig ens funderat på att nån skulle kunna ha en avvikande uppfattning. Men det visade sig finnas ganska många som var benägna att välja både alternativ a och b. Jag gjorde därför en liten gallup som jag spred över internet. Urvalet kan inte sägas vara särskilt kontrollerat, men i skrivande stund har knappt (och då menar jag ”lite mindre än”) 1.000 personer besvarat den, och statistiken får ni här:

7 % väljer a) och menar alltså att drygt betyder ’lite mindre än’
13 % väljer b) och menar att drygt betyder ’ungefär’
80 % väljer c) och menar att drygt betyder ’lite mer än’

Tittar man i en ordbok står det att drygt har betydelse c. Drygt en liter är lite mer än en liter – det kan aldrig vara exakt en liter eller lite mindre. Som språkvetare är man medveten om att betydelseglidning och betydelseomtolkning är en fullt naturlig process som ständigt sker när språkbrukare använder språket, och vi språkvetare brukar därför tycka att den här typen av upptäckter är spännande.

Men språkvetare är också människor med brister och svagheter, så idag unnade jag mig istället en klassisk pöbelreaktion: ”Gaah! Folk nu för tiden vet inte vad drygt betyder! De tror det betyder ’knappt’ eller ’ungefär’! Vad lär de sig i skolan egentligen! Kulturskymning!”

Och så vidare.

Under dagen har jag långsam börjat återhämta mig och på nytt närma mig den sansade forskarens nyfikna och deskriptiva inställning till fenomenet. Men ur kommunikativ synvinkel är det inte särskilt lyckat att jämställa knappt med drygt. Det är ungefär lika praktiskt som att kalla blå för gul eller hund för katt. Så jag vill därför råda alla att upprätthålla följande distinktion:

Knappt betyder ’lite mindre än’. 93 centimeter är knappt en meter.
Ungefär betyder ’lite mer eller lite mindre än’. Runt, typ och cirka är andra synonymer.
Drygt betyder ’lite mer än’. 110 centimeter är drygt en meter. En rågad deciliter är detsamma som drygt en deciliter.

Sprid gärna ordet! Och kan vi uppfinna en bra minnesregel?

Ylva Byrman

Igår tittade jag på Uppdrag granskning, och det slog mig då att det här med kommunikation inte är så lätt alla gånger. Ordet kommunikation kommer från latinets communicare, som betyder ’göra gemensam’. Det betyder till exempel att du har information som jag inte har, men du gör den gemensam genom att svara på mina frågor. För att kommunikationen ska vara välfungerande räcker det dock inte med vilket svar som helst – det måste ge information som är rimlig och relevant i sammanhanget.

Har du grundläggande kommunikativ kompetens? Gör Språkbloggens enkla test!
För varje fråga, välj det svarsalternativ du tycker är mest kommunikativt välfungerande.

1. Vad föreställer fotot?

A. En katt som sover på en säng.
B. Jag har ingen detaljinformation om det.

 

2. Det här är en skärmdump som visar vilka autoförslag Google ger när man skriver in mycket.

A. Ja, jag ser det. Mycket flytningar verkar alltså vara första förslag. Och sen mycket nöje Kalmar längst ner. Intressant.
B. Den uppgiften kan jag tyvärr inte kommentera.

 

3. Herregud, du har alltså blivit gravid medan din make Lasse är på utbytestermin i Australien. Hur hände det här? Vem är pappa? Ska du behålla barnet?

A. Det är Peter på mitt jobb. Det var firmafest och vi hade druckit, och jag tappade visst helt kontrollen. Jag har sån ångest över att ha hamnat i den här soppan, och jag tänker bara på hur jag ska kunna berätta det för Lasse. Och jag tror att jag vill behålla barnet.
B. Jag kan konstatera att rutinerna i just det här fallet kan ha brustit. Men vi gör just nu en revidering av rutinerna inför nästa termin.

 

Så här tolkar du svaren:

Flest A-svar. Du har en god grundläggande kommunikativ kompetens. Grattis!

Flest B-svar. Du saknar förmåga att ge adekvata svar på frågor. Det är inte omöjligt att du jobbar på Solna stadshus. Svaren du ger saknar substans, vilket får dig att framstå som både obegåvad och arrogant. I synnerhet går det inte att ge dessa svar när folk har relevanta frågor om hur du använt de skattemedel som du fått förtroendet att sköta.

För er med flest B-svar erbjuder jag mina tjänster som kommunikationskonsult. Ni har redan en annan språkkonsult upphandlad? Äh, strunt i det. Anlita mig! Nån närmare specificering av kursens innehåll och tidpunkt behövs väl inte, och jag räknar med att kunna fakturera löpande. Ibland kanske det kommer en faktura som ni misstänker att ni redan betalt, men då är det bara att lägga den med internposten till Lennart, så attesterar han.

Hälsningar
Ylva

PS. Att ställa in en chattbot på att slumpa ur sig svaren ”Här är en länk med kontaktuppgifter till politikerna”, ”Tråkigt att du tycker det” och ”Jag svarar ju på dina frågor” faller inte heller under kategorin fungerande medborgarkommunikation.

Ylva Byrman

De allra flesta europeiska språken använder liksom vi de latinska månadsnamnen från den romerska kalendern: januari, februari, mars, april osv. Månadsnamnen kommer från kungar eller gudar. Maj är till exempel döpt efter fruktbarhetsgudinnan Maia, och juli är döpt efter Julius Caesar. De sista månaderna – september, oktober, november, december – är ännu tråkigare. Det betyder helt enkelt sjunde, åttonde, nionde och tionde månaden, efter de latinska räkneorden septem, octo, novem och decem. Som ni ser stämmer inte ens denna numrering längre; december är ju tolfte och inte tionde månaden. Men detta förklaras av att mars för länge sen var årets första månad, innan man lade till månaderna januari och februari. Detta förklarar för övrigt även varför skottdagen infaller i februari.

En handfull europeiska språk har dock valt att behålla inhemska månadsnamn från gamla bondekalendrar. Dit hör de slaviska språken polska, tjeckiska och kroatiska. Deras månadsnamn tycker jag är betydligt festligare än de latinska, eftersom man då får namn som speglar årstidsväxlingarna istället för att hedra godtyckligt utvalda gudar och patriarker. Polska december, grudzień, anspelar på att det är tjäle i marken. Tjeckiska januari, leden, är den isiga månaden – led betyder nämligen ’is’.

De olika språken är dock inte helt ense om vilken månad olika händelser tilldrar sig. Månadsnamnet listopad, ’lövens fall’, finns på polska, tjeckiska, kroatiska, vitryska och ytterligare några språk. Men på kroatiska betyder listopad oktober, medan de övriga språken samstämmigt säger att löven faller av träden först i november. På samma sätt är polackerna och tjeckerna oense om när det börjar blomma. Den polska blomstermånaden kwiecień är april, men på tjeckiska är květen maj månad.

Dessa skillnader blir lite mystiska när man betänker att Polen ligger längst norrut och Kroatien längst söderut. Nordligare länder borde väl ha senare lövsprickning och tidigare höst än länderna längre söderut, eller? Jag finner det dock rimligt att den kroatiska skördemånaden srpanj (efter ordet för skära) inträffar redan i juli, till skillnad från i Polen och Tjeckien, där sierpień respektive srpen betyder augusti.

Med falska vänner som srpen och listopad är det som upplagt för missförstånd, slaver emellan. Därför får man ändå säga att de latinska månadsnamnen är praktiska, eftersom de utan problem förstås av en stor del av världens befolkning. Men det är ändå vackert att det i kalendern finns lipiec eller lipanj, månaden då lindarna blommar, oavsett om det råkar avse juni eller juli. Nedan bjuder jag på de tolv månadsnamnen på tre slaviska språk, och fler finns här.

Tjeckiska – polska – kroatiska
1. Leden – styczeń – siječanj
2. Únor – luty – veljača
3. Březen – marzec – ožujak
4. Duben – kwiecień – travanj
5. Květen – maj – svibanj
6. Červen – czerwiec – lipanj
7. Červenec – lipiec – srpanj
8. Srpen – sierpień – kolovoz
9. Září – wrzesień – rujan
10. Říjen – październik – listopad
11. Listopad – listopad – studeni
12. Prosinec – grudzień – prosinac