Annons
X
Annons
X

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Varje vecka publicerar Språkrådet ett språkråd. Denna vecka kan rådet nog framstå som en smula kontroversiellt: man uppmuntrar nämligen till bruk av den mer ljudenliga stavningen kasjunöt. Denna stavning har vid sidan om cashewnöt funnits länge i ordböckerna, och det är normalt att försöka anpassa lånord till svenskans ortografiska principer. På franska heter nöten cajou, på portugisiska caju och på tyska ser man ofta stavningen Kaschu, åtminstone om själva trädet. Ordet lär ha brasilianskt ursprung, så varför svenskan så självklart skulle ta efter just det engelska skrivsättet är nåt man kan fundera över. För övrigt har också den engelska stavningen vacklat genom tiderna: casheu, cashoe, caju och acajow har alla förekommit i bruket.

Olika försvenskade stavningar har haft olika lätt att få fäste i bruket. De flesta av oss skriver tejp, vajer och militär, utan att ens reflektera över att dessa ord också haft stavningarna tape, wire och militaire. Samtidigt skriver vi obehindrat garage och genre. Man tänker sällan på hur märkliga dessa stavningar är i det svenska språksystemet, förrän man ska förklara stavningsprinciper för ett barn som lär sig läsa och skriva. Då framstår helt plötsligt norskans skrivsätt sjanger som betydligt rimligare än det svenska genre.

Motviljan att anamma en försvenskad stavning kan ha flera orsaker. Det långivande språkets status och känslovärde har stor betydelse. Den svensk som är nöjd med att ha nära till statusspråket engelska har inget emot att stoltsera med detta. Försvenskade varianter stämplar man därför gärna som barnsliga. En annan, kanske viktigare orsak är att människor med god läsförmåga snabbt lär sig förknippa ett ord med en viss skriftbild. När man en gång vant sig vid stavningen cashewnöt känns det främmande att byta, särskilt om man är van vid att läsa engelska. Skriftbilden kasjunöt får nog de flesta av oss att studsa till.

Men man bör tänka på att tiderna förändras och att den språkliga kartan kan ritas om. Vi kan inte utgå från att engelskan alltid kommer att vara ett lingua franca och ett självklart andraspråk för alla svenskar – särskilt inte när USA får sänkt kreditbetyg. För att göra en stavning hållbar över tid kan därför en försvenskning vara en god idé.

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.