Annons
X

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Gillar du att läsa deckare eller titta på kriminalserier på teve? Tycker du det är spännande att lösa gåtor genom att fundera på hur olika pusselbitar kan passa ihop? Då ska du läsa april månads gästbloggare, språkkonsultstudenten Erik Svensson, som idag bjuder på en språklig detektivnovell. Själv intar Erik rollen som Watson, medan novellens Sherlock Holmes, professor Lars-Erik Edlund, löser fallet om hur landskapet Medelpad fick sitt namn.

 

Månadens gästbloggare: Erik Svensson
Ortnamnsforskning handlar om att datera och tyda platsers namn – alltså något så fantastiskt som både språk- och detektivarbete. Som språkintresserad kunde jag därför inte missa chansen att vid sidan av mina ordinarie studier läsa kursen Ortnamn vid Umeå universitet.

Ett ortnamn uppstår ofta ur ett behov av att identifiera en plats, och då som en beskrivning av den. Beskrivningen kan ha att göra med vem eller vilka som först bodde där, hur platsen såg ut, vilka djur och växter som fanns där, kulturella riter och så vidare. Hjortsjön har till exempel fått sitt namn från att hjortar har uppehållit sig runt sjön, medan Torstuna var en inhägnad plats tillägnad asaguden Tor (då -tuna betyder ’stängsel, hägnad’).

Varifrån kommer då landskapsnamnet Medelpad? Professor Lars-Erik Edlund fick ta sig an detta språkliga detektivarbete. Enligt en äldre teori hade förleden medel- samma betydelse som i dag (’i mitten befintlig’), och efterleden -pad ansågs vara släkt med engelskans path och tyskans Pfad, och betyda ’stig, väg’. Den traditionella tolkningen är alltså att namnet betyder ’mellanvägen’, vilket skulle syfta på en genomskärande handelsväg som hade gått västerut ända till Atlantkusten, eller – som en annan forskare menar – en väg i den centrala Medelpadsbygden. Denna förklaring trodde dock inte Lars-Erik på, utan bestämde sig för att starta en privat detektivutredning.

Men Medelpad är ett mycket gammalt namn – första belägget i skrift är från 1257, då i formen in mizalpaz – och Lars-Erik trodde inte att man på den tiden hade ett sådant fågelperspektiv att man döpte ett helt landskap efter en genomskärande väg. Dessutom förutsätter båda de äldre tolkningarna en betydelse i det nordiska ordet pad som inte finns styrkt i skrift, vilket gör teorierna ännu mer tveksamma.

Att medel- betydde ’i mitten befintlig’ var det inget snack om. Men vad betydde egentligen -pad? Med näsan försjunken i åldrad litteratur, kunde Lars-Erik till slut konstatera att efterleden måste ha en helt annan betydelse än vad man tidigare trott: ’markområde av större eller mindre omfattning, ofta strandterräng, vilken ibland kan vara flack eller sank’. Detta innebär att Medelpad torde betyda ’den i mitten belägna strandterrängen’, ’den i mitten belägna (flacka eller sanka) terrängen’ eller liknande. Vilket skulle bevisas.

Eller? Är det så lätt? Givetvis inte. För att en härledning ska kunna sägas stämma, måste den förutom att vara språkligt korrekt, även vara sakligt dito. Den förstnämnda biten var nu avklarad:

– Stämmer tolkningen överens med äldre skriftliga belägg? Check!
– Stämmer tolkningen överens med namnets moderna dialektuttal? Check!
– Är tolkningen rimlig enligt språkets regler? Check!

Men hur är det med sakligheten? Det sista villkoret som måste uppfyllas har med platsens faktiska förhållanden att göra. I det här fallet gäller det topografin – vad är det som är i mitten av vilken strandterräng? Lars-Erik trodde som sagt att tolkningen ’mellanvägen’ var på en för övergripande nivå – han misstänkte att svaret var mer lokalt förankrat än så, att det vilade någonstans i Medelpads hjärta.

Grundbetydelsen ’den i mitten belägna strandterrängen’ kan alltså ha syftat på någon speciell plats i Medelpad, en plats så betydelsefull att den tillslut kom att ge namn åt hela landskapet. Men vilken?

Som språkdetektiv behöver man samarbeta med andra specialister, och Lars-Erik tog hjälp av arkeologerna. Deras undersökningar har visat att landskapets gamla kärnbygd hade varit ett starkt kommersiellt fäste längst in i Selångerfjärden, strax väster om där Sundsvall ligger i dag. Med dagens strandlinje som utgångspunkt låg bygden långt ifrån vattnet. Men inte för 1500 år sedan, då orten var som viktigast. Innan vattennivån sjönk på grund av landhöjningen, hade orten legat vid stranden och på båda sidor varit omgiven av Selångerfjärdens vatten. På den tiden hade bygden alltså rent faktiskt varit ’den i mitten belägna strandterrängen’.

Teorin var nu styrkt, såväl språkligt som sakligt. Lars-Eriks ansträngningar hade belönat honom med en förklaring där betydelserna i för- och efterlederna fanns belagda i omkringliggande dialekter. Men inte bara det, de faktiska omständigheterna – landskapets utseende och historia – bekräftar den.

Vad ska man med språkpoliser till när det finns språkdetektiver?

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.