Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Ett läsarmejl:

Hej Ylva,

vi är två killar som en driver en blogg som heter Hallå Sverige. Vi skriver om sådant som inte går att googla och som man kan gå ett helt liv och fundera över utan att få svar. Typ.

Nu har vi en fråga till dig. Hur många interfix finns det i svenska språket? Vi skulle vilja ha det slutgiltiga svaret på denna eviga fråga. Vi kan komma på följande:

U – gatukorsning
I – museiintendent
E – nämndeman
A – kungakrona
O – kvinnokarl
S – havsdröm

Man kan kanske även tänka sig att utelämna fogebokstav är ett slags interfix, såsom i gatlykta.

Tack så mycket på förhand
Jimmy & Philip

 

Ylvas svar:
Jag skulle helst vilja svara 42, eftersom ni ber om det slutgiltiga svaret på en evig fråga. Men sanningen är istället att ni knappast behöver min hjälp, för den lista ni själv gjort verkar täcka svenskans alla förekommande interfix. Själv brukar jag kalla dem fogemorfem, vilket är den vanligaste termen i svenskan. Ännu enklare är att kalla det för fogebokstäver.

En annan sanning är att jag var lite sen med detta svar. Faktum är att det dröjde så länge att Jimmy och Philip hann tröttna på att vänta, skriva till Språkrådet och få svar av Susanna Karlsson. Detta svar resulterade sedan i följande inlägg på Jimmys och Philips blogg. Susanna Karlsson diskuterar kort om avsaknad av fog också är att betrakta som ett interfix, ett slags nollmorfem. Denna teoretiska diskussion tänker jag inte ge mig in i, men däremot tänkte jag ta upp ett annat festligt fenomen: stumma foge-s.

I Skåne finns en stad som heter Ystad. Alla vet att det uttalas ”Y:sta”, med långt y och inget d på slutet. I Malmö finns det två gator som är döpta efter denna stad, och malmöiterna är ense om att dessa i tal heter ”Y:stagatan” och ”Y:stavägen”. Men hur dessa gatunamn ska skrivas är inte lika lätt att enas om. Titta på kartan nedan:

Tydligen verkar det alltså heta Ystadvägen men Ystadsgatan. Skriver man in ”Ystadgatan” i Eniros sökfält får man 20 träffar, till exempel Hamoradi Livs på Ystadgatan 4, men ingen av träffarna kan pekas ut på kartan eftersom koordinater för Ystadgatan saknas.

Språkrådet, eller egentligen dåvarande Språknämnden, rekommenderar att man skriver ut stumma foge-s (högerklicka och välj att öppna länken om den inte funkar). Det finns så klart goda skäl för detta, men det är inte en rekommendation med enbart goda konsekvenser. Fördelen är att man får en konsekvent regel som lätthanterlig i skrift och ger skriftbilder vi är vana vid. Nackdelen är att man lurar människor att uttala orden fel. Den som för första gången i skrift möter Ystadsgatan kommer sannolikt att läsa ut detta som ”Ystasgatan”.

Och så heter den ju inte. Åtminstone inte än. Men skriftbilder har ju trängt ut etablerade uttal förr. Bör bruksprosa till exempel uttalas ”bru:ksprosa” eller ”brucksprosa”?

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.
Fler bloggar