Ylva Byrman
Vilket pronomen ska man använda för att referera till en hypotetisk person med okänt kön? Frågan har inget enkelt svar, men i ett blogginlägg diskuterade jag alternativen den och hen i följande exempel:
När kunden har fått hem varan ska den/hen källsortera emballaget.
Detta ledde till följande läsarmejl från Johan Frick:
Vad hände med det äldre uttrycket denne? ”När resenären påstiger tåget skall denne kunna uppvisa giltig biljett.”
Språkvården brukar avråda från denne av två skäl. För det första är e-böjningen inte könsneutral, utan sänder en signal om att referenten är av manligt kön. Detta diskuterades i Språkbloggen i måndags. För det andra är denne inte helt stilistiskt neutralt, utan ger ett lite stelare intryck. Johan Frick beskriver själv det som ett ”äldre uttryck”. Denne känns helt enkelt inte särskilt naturligt att använda i samtal år 2012. Visst kan denne fungera i vissa lägen, men om man som skribent väljer stela uttryck kan det uppfattas som att man försöker skapa en högfärdig distans till läsaren.
Det råder dock ingen fullständig konsensus om vad som är det ideala stilläget eller vilka uttryck som kan anses stela. Enstaka människor gillar det klassiska byråkratspråket. Inte för att det är funktionellt – för det är det sällan – utan snarare för att man utifrån privata estetiska uppfattningar vill ge det högstilta och ålderdomliga företräde i alla lägen. Men för den som vill skriva texter som når fram, är en god grundregel att inte använda ord eller uttryck som låter konstlade i normalt talspråk.
På Språkrådets webbplats kan man läsa mer om strategier för att benämna en person med okänt kön. Jag kan också rekommendera funderingarna från Helena Englund Hjalmarsson, som i sitt författarskap varit tvungen att brottas med problemet och välja en lösning.