Idag tänkte jag att vi kunde titta på lite statistik över hur ni svarat på två tidigare språkkviss (vi känner lite på den försvenskade stavningen idag, jag måste säga att jag är svag för den). Närmare bestämt rör det sig om kvissen som heter ”Hur breda språkkunskaper har du?” och ”Språkquiz, vecka 37”.
Frågor där minst 75 procent av de svarande har rätt, får väl räknas som enklare frågor. Till dem hör att små bokstäver kallas gemener, att speta är en tunn sticka och att färöiskan är ett nordiskt och estniskan ett finsk-ugriskt språk. Också de danska räkneorden går ganska bra: runt 60 procent svarar rätt, och ni andra kan repetera med följande blogginlägg.
Ett svårt ord i språkkvisset var divis, där era svar fördelar sig på följande vis:
Vad är en divis?
– ett valspråk 35 %
– ett idiomatiskt uttryck 34 %
– en slags soffa 2 %
– ett bindestreck (rätt svar) 29 %
Det finns ju nämligen ordet devis, som mycket riktigt betyder ’valspråk’, och divan, som är en slags soffa. Men en divis är ett helt vanligt bindestreck.
Legio är också ett svårt ord, ett typiskt språkspaltsord som bland annat diskuterats av Catharina Grünbaum. Så här valde ni bland synonymerna:
Vilket av följande ord är en synonym till legio?
– Oräkneliga (rätt svar) 42 %
– Typiska 42 %
– Legitima 14 %
– Lättihopbyggda 2 %
När det gäller ords betydelse är det inte självklart enkelt att slå fast rätt och fel. För ord får ju sin betydelse genom användning, och vem har egentligen makten att bestämma hur andra ska använda ett visst ord? Om många språkbrukare använder uttrycket ”det är legio” i betydelsen ”det är comme-il-faut” eller ”det är praxis”, så har ju uttrycket de facto fått denna betydelse, även om den står i strid med ordboksdefinitionerna. Blir den nya användningen tillräckligt utbredd måste ordböckerna ändra sina definitioner, så att de speglar språkbruket. Med andra ord: När tillräckligt många människor säger fel blir det rätt, vilket Olle Josephson diskuterat i en språkspalt.
Detta är dock inte samma sak som att det är kommunikativt lyckat att säga ”det är legio” när man menar ”det är praxis”. Eftersom den nya betydelsen inte är utvecklad ur den gamla, riskerar den nya användningen att leda till förvirring och irritation hos en läsare som känner till ordets ursprung.
Låt oss avsluta med att titta på en kvissfråga där bara 18 procent svarar rätt:
Vilket av följande råd finns formulerat i Svenska skrivregler utgivna av Språkrådet?
– Komma sätts aldrig före ordet ”och”. 33 %
– Komma bör alltid sättas mellan huvudsats och bisats. 32 %
– Semikolon ska inte användas före uppräkning, förklaring eller exemplifiering. 18 % (rätt svar)
– Skriv inte ”större än mig” – det heter ”större än jag”. 18 %
Kommateringsregler har Språkbloggen diskuterat här. Större än mig-frågan är så sönderältad att Språkbloggen aldrig kommer att orka diskutera den; jag hänvisar istället till andra kompetenta utredningar, som Språkrådets, Grünbaums eller Språkriktighetsbokens. Men att så många som 82 procent tror att semikolon lämpligen används som en sorts förnämare kolon, är en fråga som Språkbloggen kommer att diskutera imorgon.
