De eller dem?

Testa dig själv. Skulle du välja de eller dem i nedanstående exempel?

1. Man måste ge barn den vård de/dem behöver.
2. Pannkakorna? De/Dem äter jag till lunch imorgon.
3. Jag lägger alla verktyg här, så kan du ta de/dem som du behöver.

Låt oss strax diskutera de rätta svaren och därefter några ännu svårare exempel. Men först kan man fundera lite över varför de och dem ställer till problem och vad man kan göra åt det. För även om vissa utan ett ögonblicks tvekan väljer rätt form, tycker många andra att det är klurigt.

Anledningen är självklart att de flesta svenskar i tal använder enhetsformen dom, både för skriftens subjektsform de och skriftens objektsform dem. Med språkvetenskapliga termer kan vi säga att vi i tal inte längre upprätthåller kasusdistinktionen i tredje person pluralis. Ett enkelt exempel:

De gillar er (utläses oftast ”Dom gillar er”).

Ni gillar dem (utläses oftast ”Ni gillar dom”).

Skillnaden mellan de och dem är alltså samma skillnad som finns mellan ni och er, och för den delen mellan jag och mig och mellan hon och henne. Detta kan man använda som knep för att skilja de och dem – man prövar helt enkelt att sätta in jag eller mig istället. I exempel 1 ovan blir det ”man måste ge mig den vård jag behöver”. Jag motsvarar de, och alltså blir rätt svar:

1. Man måste ge barn den vård de behöver.

Ett annat knep är att försöka översätta till engelska, för att se om talspråksformen dom förvandlas till they (motsvarar de) eller them (motsvarar dem): ”You have to give children the care they need”. Det kan tyckas lite märkligt att gå omvägen över engelska, men många svensklärare har vittnat om att elever tycker att denna tumregel är enklare att tillämpa än jag– eller mig-regeln.

Exempel 2 är klurigt för att vi är vana vid att subjektet står före objektet i meningen, särskilt i skrift. Men det är jag som är subjektet (utför verbets handling, äter) och pannkakorna som är objekt (blir ätna), och rätt svar är därför

2. Pannkakorna? Dem äter jag till lunch imorgon.

I exemplen ovan är de och dem pronomen, men nu ska vi komplicera det hela. De, men inte dem, kan nämligen också fungera som bestämd artikel.

Hon gillar de gula slipsarna bäst.

De verktyg som hon inte behövde lämnade hon i lådan.

Då funkar inte längre knepet att pröva med jag eller mig. Översätter man till standardengelska får man varken they eller them, utan nåt annat, som the eller those. I en sån situation är de alltid rätt.

I exempel 3 är det inte självklart hur man ska betrakta de/dem. Å ena sidan står det som objekt i satsen: ”så kan du ta dem”. Men å andra sidan skulle det också kunna ses som en slags bestämd artikel: ”du kan ta de [verktyg] som du behöver”. Det kan också vara så att de som kommit att kännas som en slags fast enhet, där man ogärna vill böja orden som ingår. Att ha de som i objektsställning är varken nytt eller unikt svenskt; det förekommer i flera hundra år gamla texter och även i våra nordiska grannspråk. Därför brukar man betrakta det som korrekt att säga både

3. Jag lägger alla verktyg här, så kan du ta de som du behöver.

och

3. Jag lägger alla verktyg här, så kan du ta dem som du behöver.

Ett sista generellt råd: Om du trots dessa tips hamnar i en situation där du tvekar – välj hellre de än dem. För det första är de statistiskt smart, för i nio av tio fall är de rätt och dem fel. För det andra stör ett felaktigt använt dem mer än ett felaktigt använt de. Faktiskt har Språkrådets förre chef Olle Josephson argumenterat för att om man ska slopa distinktionen mellan de och dem helt i skrift, är enhetsformen de att föredra framför den mer iögonfallande talspråksformen dom.

Gör gärna Olle Josephsons de– och dem-test. Det är lite svårare än mitt. Och när ni gjort det, kom gärna tillbaka och berätta hur er språkkänsla reagerar på följande två meningar:

Dig som alltid har hjälpt mig så bra litar jag inte på längre.

Du som alltid har hjälpt mig så bra litar jag inte på längre.